Men spelar filosofin någon som helst roll om resultaten uteblir?

Svaret är NEJ.

Och därför står Jon Dahl Tomasson och Malmö FF inför ett uppdrag som balanserar på en väldigt skör tråd 2020. 

Jag tycker Malmö FF har val rätt i sitt tänk. Det går inte att utveckla en modern fotbollsklubb i Skandinavien med en tränare vars metoder härstammar från 70-talet. 

Inte ens om du vinner. 

För i slutändan tar den bensinen slut och då kan raset bli avgrundsdjupt. Sen har vi ingen aning om Jon Dahl Tomasson är rätt man att leda MFF in i en ny epok eftersom du sällan kan veta sådant till hundra procent, det är Daniel Andersson, Malmös sportchef, väldigt väl medveten om; om någon.

Problematiken handlar förstås om att få täcket att räcka till hela kroppen; hur du än försöker brukar alltid någon del sticka fram utanför.

Utveckla spelare som är bra nog för att ges chansen, i akt och mening att sälja vidare till god förtjänst.

Samtidigt:

Spela en vägvinnande possession-footboll, där vägen till målet inte alltid är den rakaste.

Samtidigt:

Vinna matcher, helst alla.

Kommer det finnas något utrymme för tålamod i den processen?

I sådana fall, hur stort är det?

I en längre intervju med mig hävdar Daniel Andersson att förändringarna som gjorts i själva spelet på plan inte är särskllt stora sen JDT tog över. Jag tycker att det är en smärre revolution.

Allt från 3-5-2 till 4-2-3-1, från spikrak vilda västern-attack med höjda vapen till possessionfotboll för att spela bort motståndet med ett annat tålamod.

Det är åtminstone den ambition som Tomasson vill implementera med klubbens goda minne. 

Dansken har några veckor på sig att få ihop det till sextondelsfinalen i Wolfsburg och där kommer kravbilden vara som på en smekmånad. Sen finns det inget utrymme för annat än resultat.

Inte i den klubb som har i särklass störst och bäst förutsättningar, men som inte vunnit ett SM-guld på två år.

Hur påverkar det den goda tanken om en filosofi? Kommer 87 procent i bollinnehav vara good enough om det ändå bara bara blinkar 1-1 på skärmen när matchen är slut? 

Låt oss ta IFK Göteborg som ett talande exempel. På något nytt, filosofi och möjlighet till tålamod.

De plockade in Poya Asbaghi på tränarposten för att anta en ny filosofi. De allra flesta kände att det var ett klokt, modigt och spännande vägval.

När säsongen led mot sitt slut skrek i stort sett hela Blåvitt-sfären om Poyas avgång (och det mesta tydde på att det var på gång också). Men klubben höll till slut fast vid sin linje och rätt många hyllade såväl Poya Asbaghi som IFK under förra säsongen.

Med dagens mått mätt är det stor skillnad på IFK Göteborg och Malmö FF. Både när det gäller ekonomiska förutsättningar och spelartrupp, Blåvitt 2019 var en klubb som ändå var relativt tacksam för en sjundeplats.

Vad vill jag säga?

Jo, det kan ta tid att bygga nytt och även om det känns väldigt rätt så kan det bli fel. 

Och i Malmö FF är kravbilden en helt annan.Hur vackert det än låter med en filosofi så finns det bara en sak som kommer att räknas från Lindängen, bort mot Hyllie, Limhamn, Slottstaden Västra Hamnen, Gudav Addolfs Torg, via Backarna, Rosengård, Persborg, Augustenborg, Pildammarna och hela vägen till Stadionområdet på Lorensborg.

Det börjar på RE...

...och slutar på ...SULTAT. 

Det ska sägas att Jon Dahl Tomasson varit tydlig med det, ända sen första presskonferensen; resultat, resultat, resultat, inget är viktigare.

Jag tror inte att Uwe Rösler tänkte annorlunda.

Skillnaden är att Tomassons uppdrag är en aning mer invecklat än att bara vinna matcher, någonstans kan det såklart komma att påverka i negativ riktning i slutändan.

Risken är åtminstone klart större.

Och hur stort är tålamodet då? 

Spelarna gillade verkligen Magnus Pehrsson som ledde Malmö FF till deras senaste SM-guld, men när Anders Christiansen såldes, skadorna kom,när spelet inte stämde och förlusterna började rasa in - då var visioner, filosofi och goda relationer skitsamma, då fick han gå.

I stort sett samma spelare tyckte överlag rätt illa om Uwe Röslers ledarskap men så länge resultaten var som förväntat - då spelade ingenting annat någon som helst roll.

Rösler fick gå för att han och Daniel Andersson/klubben inte var helt överens om Malmö FF:s framtida filosofi.

Nu har MFF scoutat en tränare som ska bygga "nya Malmö FF", vad händer då om resultaten inte kommer? Vad kommer vara viktigast i ett sånt läge? 

Filosofin? Tränaren? Resultaten?

Du får en gissning på den. 

Malmö FF i ny tappning ser spännande ut, jag gillar att JDT vill släppa fram Anel Ahmedhodzic och Adi Nalic, för de har förutsättningar att bli bra.

Men det känns inte som en garanti.

Malmö FF har högklassiga allsvenska spelare i Johan Dahlin, Rasmus Bengtsson, Fouad Bachirou och Anders Christiansen.

De har en Isaac Kiese Thelin som i god form (han är inte där just nu) och i sina bästa stunder kan vara till grund för 15-20 mål i allsvenskan. Men han är på lån till sommaren.

Utöver det en stark trupp som i stort är väldigt bred.

Men i jämförelse spelare för spelare med lag som Djurgården, Hammarby, AIK och IFK Norrköping sticker inte Malmö ut som fullständigt överlägset.

Jag tror inte MFF kommer att jogga hem allsvenskan. I år heller.

De kommer att behöva slita väldigt hårt för att göra det.

Och det kommer krävas resultat.

Inte filosofi.