Slutintrycket av Djurgården i Kapstaden – analysen från FD:s utsände

✔️DIF ÄR LÅNGT FRAMME   

Om Djurgården kunde vinna guld med fjolårets trupp så finns inget som talar emot att det skulle kunna gå vägen med truppen man har nu. 

För det är ju bara Mohamed Buya Turay som lämnat av nyckelspelarna. Kalle Holmberg handplockad som ersättare och han kan (och vill) dessutom spela som släpande anfallare. Jesper Karlström är kvar och Fredrik Ulvestad likaså. 

Dessutom finns förhoppningar om att Erik Berg snart går in i full träning och sedan finns det en rad spelare i bra ålder som bör kunna ta ytterligare steg den här säsongen. 

Så vad betyder allt det här? Dels att Djurgården har en grym konkurrens på i princip alla positioner. Dels att Kim Bergstrands och Thomas Lagerlöfs taktiska idéer inte behöver "tas om" för att en massa nya spelare ska skolas in. Men även att spelarna har ett års erfarenhet av den höga träningsbelastningen som de gradvis försöker höja. 

Ingen djurgårdare behöver vara orolig för att laget ska vara dåligt tränade 2020 utan Djurgården kommer utan tvekan vara ett av laget som springer och orkar mest. 

✔️ SPELARNA SOM IMPONERAT   

En av Djurgårdens styrkor är att truppen är så pass kvalitetsmässigt jämn att det inte finns så många spelare som drar ned kvaliteten. När många lag har 14-15 som håller en viss standard breddspelare på det så har Djurgården snarare ett 20-tal på hög nivå och ett par yngre som är med för att se och lära. 

På träningarna i Kapstaden tycker jag inte att någon faller ur ramen av seniorspelarna och det innebär ju att träningskvaliteten kan bli väldigt hög. Ska jag välja ut spelarna som sett allra bäst ut så blir det nog Jonathan Ring som etta. Sju mål och sju assist i fjol och han bör vara given i elvan när cupen startar även i år. Lär spela på någon av kanterna men har även spelat i rollen som nummer tio här nere där han sett intressant ut. 

Även Nicklas Bärkroth, Aslak Fonn Witry, Emir Kujovic och Edward Chilufya (som många spelare spår slår igenom i år) tillhör de som varit bäst i mina ögon. 

✔️ HÖGKLASSIGT TRÄNINGSLÄGER   

Djurgården har allt de behöver och lite till. Kapstaden som stad är många gånger mer spännande (och dyrare när det kommer till flyg) än klassiska februaridestinationer som Algarve, Cypern eller valfri off season-insomnad ort längs den spanska solkusten. 

Maten håller hög klass och det finns mycket att se och göra utanför träningsplanen. Utöver fri lek så har laget genomfört två aktiviteter tillsammans. En hajk upp på Taffelberget, som många spelare tyckte var bland det jobbigaste de gjort i sitt liv, samt en annan vandring i vindistriktet Stellenbosch med lunch på vingård och lite vinprovning för den som ville det.

 I övrigt har spelarna bland annat kunnat spela golf, dykt med hajar och besökt kåkstaden Langa med en guide från området. Hotellet i stadsdelen Gardens är inte exklusivt på något sätt men Djurgården har en hel konferensvåning för sig själva där maten serveras, storbildsskärm för genomgångar och fotbollstittande finns liksom det viktiga pingisbordet. 

Det är väl just träningsplanen som kunde varit bättre. Lite ojämn och torr, men det har sin förklaring i Kapstadens restriktioner för bevattning. Planskötarna får helt enkelt inte vattna så mycket som det skulle krävas. Men jag tycker inte spelarna har lidit överdrivet mycket av det, utan kvaliteten har ändå varit på en hög nivå. Men smakar det så kostar det, enligt våra uppgifter kostar lägret omkring en miljon kronor. 

✔️ MYCKET TYDER PÅ BANDA   

Jag hade en liten känsla av att Bosse Andersson skulle bjuda in en eller ett par afrikanska talanger till lägret i Kapstaden. Och det blev i alla fall en spelare, Emmanuel Banda. 

Till skillnad mot hans landsman Edward Chilufya så är denne 22-åring en betydligt mer färdig spelare. En spelskicklig, vänsterfotad central mittfältare som säger att han trivs bäst i rollen som nummer tio eller nummer åtta. Han vill vara närmare målet, stå för avgörande passningar och lossa sin bössa. Zambiern har kört fast i belgiska Oostense och med ett halvår kvar på kontraktet är både han och klubben beredda på att gå skilda vägar. Djurgården kan ta honom i princip gratis och jag tror att det är precis vad de kommer att göra. 

Banda har imponerat (även på Kim Bergstrand) med sin spelskicklighet, lugn och teknik på små ytor. Av det jag sett så verkar hans speluppfattning vara på en hög nivå. Det är heller inget negativt i att han pratar klockren engelska, anpassat sig till livet och fotbollen i Europa samt är bra vän med Chilufya. 

Jag skulle inte att säga att det är en spelare som Djurgården desperat behöver här och nu, men det kan ju vara så att han blir värdefull framåt sommaren och hösten. Jag räknar med att Dzenis Kozica lämnar innan säsongsstarten och då blir det en trupplats ledig också. 

Bosse Andersson har för övrigt haft kontakt med Banda i tre år men tajmingen har inte varit rätt. Nu finns chansen att parterna möts och min känsla är att kommer bli så. 

✔️ VILKA FRÅGETECKEN FINNS?  

Hur ska tränarna hålla alla nöjda? Visst tillkommer det matcher i Europa till sommaren. Men tills dess så kommer Djurgården tvingas ha erfarna namn både på bänken och läktaren om inte skadesituationen gör att alla kommer att behövas. Jag tror inte heller att Bergstrand och Lagerlöf kommer att rotera för sakens skull, att hålla gubbarna nöjda, utan det kommer säkerligen vara en del namn som är besvikna över utebliven speltid. 

Skulle Banda plockas in så hårdnar konkurrensen ytterligare på mittfältet och Kalle Holmberg skulle kunna användas som en släpande anfallare/nummer tio. 

Jag har svårt att se tränarduon rubba firma Ulvestad-Karlström på innermittfältet och det betyder ju att spelare som Edwards och Ajdarevic får kampas om den sista mittfältsplatsen, där det som sagt kan uppstå än större konkurrens med Ring, Holmberg och eventuellt Banda som alternativ. 

Samma sak gäller i försvaret när Erik Berg är tillbaka och fit for fight. Marcus Danielson är så given han kan bli och det hade varit tufft för Une Larsson att bli petad efter sitt starka 2019. 

Sen får vi inte glömma att även om det ser väldigt bra ut för Djurgården här och nu, så har laget ännu inte spelat en enda match. Hur man hanterar att vara laget alla vill slå samt att växla allsvenskt spel med Europa kan vi bara spekulera i. 

Men kontinuiteten i en konkurrenskraftig och vältränad trupp ger anledning att tro att nästa framgång inte är så långt borta i tiden.