Daniel Sundgren sitter inlåst i sin lägenhet i Thessaloniki med flickvän och hundvalp kvar i Sverige. Från att ha varit en startspelare i Aris så har ett tränarbyte förändrat allt till en blytung tillvaro. 29-åringen har inte fått lön på länge och är utfryst av tränaren. I en lång intervju berättar den förre AIK-stjärnan hur han känner sig "som ett spöke" på träningarna. 
– Jag går inte ihop med tränaren över huvud taget. Och jag vet inte om det har med min prestation eller personlighet att göra. Det får du fråga honom om för han snackar inte med mig. Situationen just nu är piss, säger han till FotbollDirekt.se. 

Från toppen till botten. 

Daniel Sundgrens drömflytt till Grekland började lovande. Den förre AIK-profilen - som lämnade klubben under uppmärksammade former - startade varje match, pengarna var något helt annat än i allsvenskan och han och flickvännen njöt av proffslivet Thessaloniki. Men som för så många utlandsproffs kan det där snabbt svänga åt andra hållet. Ett tränarbyte har vält helt upp och ned på tillvaron som Sundgren nu beskriver som "piss". 

När FotbollDirekt når honom sitter han i sin lägenhet och försöker att fördriva tiden med egen träning.
– Man sitter instängd. Det är utegångsförbud och enda gången det är okej att gå ut är om du verkligen behöver handla. Då måste man ha med sig ett intyg där man skrivit datum, tid och så står polisen på gatorna och kollar det där. Så det är inte helt lätt. Speciellt för mig som inte kan det grekiska språket. Jag kan följa svenska nyheter, men man fattar ju inte vad som står och sägs i medierna här. Vi har inte fått supermycket info från klubben heller.

Om allt vore normalt så hade Daniel Sundgren i alla fall haft sin flickvän vid sin sida. Men omständigheter kring coronavirusets utbrott har gjort att hon - och en helt ny familjemedlem - blev kvar i Sverige. 
– Min flickvän hann dra till Sverige för att köpa en hundvalp innan allt det här hände. Tanken var att de skulle komma hit men hon blev kvar. Så nu sitter man här utan någon att snacka med... som tur är så är det 2020 så man kan i alla fall prata med vänner och familj på Facetime. 

Att bli separerad från sin sambo helt plötsligt måste ha varit tufft?
– Det var ju lite skönt att vara ensam några dagar eftersom vi varit med varandra hela tiden här nere. Men när det blev som det blev så har läget blivit sämre. Det är inte jättekul att vara ensam varje dag, laga mat bara till sig själv. Nu missar jag första delen av hundens liv också vilket är tråkigt. Det är ju kanske den roligaste tiden när hunden är valp. 

– Men vad ska man göra? Jag är inte den som gnäller över ett distansförhållande när folk förlorar sina jobb. Men det är klart att vårt förhållande ställs på prov nu. 

När det kommer till fotbollen i Grekland är förhoppningen att serien ska kunna avklaras utan publik. Därför har det inte varit möjligt för Sundgren att resa hem till Sverige i dessa osäkra tider. 
– Hade de sagt att säsongen inte kommer att spelas klart så hade man kanske kunnat resa hem. Men vi har inte så många matcher kvar utan det är ett slutspel och en cupsemi. Det har inte funnits någon chans att åka hem för mig. Men det är nog jobbigare för alla som har familjer, de hade nog hellre varit i Sverige nu, säger Sundgren som inte vill ta parti för eller emot ländernas olika hårda restriktioner i coronatider. 
– Det känns som att Sverige gör lite rätt ändå. Samtidigt är det rätt många där hemma som blivit sjuka. Men jag ska inte uttala mig om vem som gör rätt eller fel. Jag kan konstatera att det är jävligt tråkigt att sitta i karantän här. Det verkar skönare för polarna i Sverige som fortfarande kan dra på gymmet och spela padel.

Hur håller du formen med tanke på utegångsförbudet? 
– I början var de jäkligt strikta med det där. Nu ser jag ut genom fönstret och ser folk som är ute och joggar, så det verkar vara okej. Men man får bara vara två stycken i sällskap så du får inte vara ute med hela familjen ens. Men ja, vad gör jag? Styrka här hemma med kroppsvikt som motstånd. Pisstråkigt helt enkelt.

Foto: Bildbyrån

Du har inte beställt hem något löpband då...?
– Nej, absolut inte. Jag har ju inte fått någon lön på länge heller. 

Är det strul just nu eller har det varit en längre tid?
– Det har varit ett problem ett tag. Här är det inte som i Sverige, där lönen kommer 00:01 den 25:e, utan här handlar det mer om att spelarna som får spela ska få betalt, men den som inte spelar kan man strunta i. Det är lite huller om buller. Ibland dyker det in en liten summa från ingenstans. Det gäller att man skriver ned allt på ett papper så man har koll för det är kaos om jag ska vara ärlig.

Har du försökt att prata med Aris?
– Jag visste att det att det var lite så här redan innan jag kom till Grekland. Att till och med storklubbarna kan strula med lönerna. I början tjatade jag en del för jag behövde pengarna som ny i ett land. Man behövde betala sin hyra, köpa grejer till lägenheten, testa lite restauranger och så vidare. När jag märkte att lönen inte kom så började man tjata... och det är inte uppskattat har jag märkt. 

– Det är bäst att hålla tyst och vänta. Men jag är inte så orolig för det. Man är ju alltid skyddad av Fifa.

Du har en rätt fet lägenhet vid havet i alla fall...?
– Ja, sen får man betala för det också. Så här i efterhand kan man känna att.. alltså, när man som jag blir proffs för första gången så vill man leva ut lite. Jag ville uppleva hur det är att bo på sättet som jag gör nu. Samtidigt lägger jag en miljon kronor (för tre år) på hyran och det är pengar man inte skämtar bort. Speciellt när lönen inte kommer. Så jag kommer nog börja titta på andra boenden så att jag har mer pengar över den dagen jag kommer tillbaka till Sverige igen och kan leva gott då. 

Från att ha trivts utmärkt både i staden Thessaloniki och i klubben Aris så har allt blivit sämre med tiden. Efter en tids dåliga resultat fick tränaren Savvas Pantelidis sparken och i oktober kom tysken Michael Oenning in som ny manager. För Sundgren, som tills dess varit en startspelare, blev det snart en försämrad verklighet. 

– Som fotbollsspelare känner man ju en massa spelare som är utlandsproffs. Innan jag flyttade fick jag höra om situationer när det kommer en ny tränare eller sportchef och så blev det bänken eller till och med läktaren efter det. Det har jag fått uppleva här också, säger han och berättar om en tränare som inte ser honom. 

– I början gick allt bra. Vi var nära att gå till Europa League men lyckades tyvärr inte vända mot Molde. Men jag fick starta 15 raka matcher tills den nye coachen kom. Efter två matcher bänkade han mig helt utan förklaring. Sen dess har jag varit på bänken helt enkelt. Jag har startat någon enstaka match, men jag har absolut inte känt mig prioriterad. 

– Jag går inte ihop med tränaren över huvud taget. Och jag vet inte om det har med min prestation eller personlighet att göra. Det får du fråga honom om för han snackar inte med mig. Situationen just nu är piss.

Du har inte fått en förklaring menar du?
– Jag har inte fått någon förklaring alls. Hade han bara sagt vad det beror på. Att jag slår för dåliga inlägg eller är för dålig defensivt, då hade jag i alla fall vetat varför. Nu kom det från ingenstans och helt utan förklaring sitter jag på bänken. Man kan köpa det i en match, men när det bara fortsätter, och jag krigar på varje träning så får man nog.  

– Du vet när man känner att man har en bra period på träningarna, här spelar det ingen roll... Det känns som att jag är ett spöke på träningarna. När jag fick höra att det skulle vara en tysk som tog över tänkte jag, okej nu är jag hemma. Men han verkar hata mig, vi går inte ihop alls.

Foto: Bildbyrån

Vad säger sportchefen?
– Det är Angelos Charisteas, den gamla storspelaren. Han spelade i Aris innan han blev utlandsproffs och är lite av en ikon här och då kan man få vilket jobb som helst. Jag vet inte, det är ingen som har hjälpt mig. 

Med två år kvar på kontraktet sitter Sundgren i en knivig situation. Ska han kämpa på eller försöka ta sig därifrån när allt detta med corona är över. 

– Jag är inte tillfreds med hur det ser ut. I AIK och Sverige hade man en annan trygghet. Det är något speciellt med allsvenskan. Man saknar det, samtidigt går det inte att blunda för hur mycket mer pengar man får här. 

– Om jag ska lägga korten på borden så är jag snart 30 år. Jag har krigat i hela mitt liv för att bygga något för framtiden som jag kan göra något roligt av när karriären är över. För min del räckte inte det jag fick i AIK och innan dess i Degerfors. När vi tog SM-guld 2018 så kände jag att ville ta chansen att gå utomlands. 

– Jag saknar fotbollen i allsvenskan och AIK jättemycket. Hade man haft den lönen som man har här så hade jag aldrig någonsin flyttat någonstans. Men man får väl sex-sju gånger mer. Det är inte mycket om man jämför med Marcus Danielson som får kanske hundra gånger mer (skratt).

Hur har det varit att gå till träningarna när du vet att du inte är prioriterad?
– Jag har gått dit och kört på som jag alltid gör. För mig finns inget annat. Jag är inte den som rycker på axlarna och inte bryr mig utan jag försöker visa att jag ska spela. Men det hjälper inte. Sista tiden har jag varit som ett spöke och det är inte så kul. Klart man tittat på utlåningsmöjligheter och så med agenten men det är inte så enkelt. Särskilt i coronatider. 

– När man har två år kvar på kontraktet så blir det svårare av så många faktorer. Men jag är självklart inte nöjd över att sitta på bänken. Det har skurit sig mellan mig och tränaren. Om jag gör ett mål på träningen så tittar han bara åt vänster som att han inte såg det.

– Aris har väl haft 77 tränare på tre år så det kan ju gå snabbt å andra sidan. Och rätt vad det är så är en spelare såld och så spelar man varje match. Men det här har pågått alldeles för länge för att man ska trivas. 

Det låter nästan som de försöker frysa ut dig för att du ska ta dina väskor och dra?
– Det är det man inte vet. Min agent har varit med om såna här fall förut så jag känner mig trygg i det. Men det är piss så länge det pågår när det enda man vill är att spela, säger Sundgren och bekräftar bilden av det är ett tuffare klimat utomlands. 

– Precis det ni hör där hemma, så är det. Man är här fast man inte är här. Det enda du kan göra är att försöka hålla dig i trim så att man är beredd om något annat dyker upp. Det är jag och någon spelare till som hamnat i samma sits sen tränarbytet.

Även om det mesta är mörkt så finns det vissa ljusglimtar. Livet i Thessaloniki är i normala förhållanden väldigt bra. Klimatet är gott, det är sol på balkongen och innan utegångsförbudet hade han byggt upp en bekantskapskrets där han bland annat lärt känna flera restaurangägare. Trots att han inte varit en ordinarie spelare sedan i höstas så tycker Daniel Sundgren även att han utvecklats som spelare under tiden i Grekland. 

– Jag har faktiskt utvecklats som fan. Först och främst så spelar vi 4-2-3-1 så för mig som kom från en fembackslinje i AIK så blev det en omställning. Jag tyckte att jag var bra defensivt när jag kom men det har jag steppat upp ytterligare en nivå. Sen har jag fått till inläggen och hittat en ny teknik på dem trots att jag snart är 30 år. Jag kan komma på mig själv att tänka att jag skulle vilja återvända till allsvenskan och köra över folk. 

Sundgren håller nivån på den grekiska ligan som högre än allsvenskan. Särskilt i topplagen samtidigt som han inte tror att allsvenska toppklubbar inte hade gjort bort sig där heller. Men den stora skillnaden är att alla tänker mer individuellt i Grekland, menar han.

– I AIK tänkte man mycket på att göra lagkamraterna bättre. I vårt lag är det mycket mer att alla tänker på sig själva. Forwards tänker bara på att göra mål och skiter i assisten. De vill göra 400 mål och noll assist. Lite samma är det med backlinjen där spelarna tänker att det inte spelar någon roll om vi släpper in mål så länge de är bäst på plan. Jag trivdes med hur vi jobbade med kollektivet i AIK, här handlar det mer om att utveckla sig själv. Och det har jag gjort.

Sättet som Sundgren lämnade AIK på förra sommaren var omdiskuterat. En hel del hårda ord utbyttes. Vill han komma tillbaka och tror han att han är välkommen tillbaka?

– Jag känner mig inte helt klar utomlands. Jag måste skrapa ihop det som går ekonomiskt. Men jag ska inte sticka under stol med att jag trivs bäst hemma och i AIK. Jag behöver dock skrapa ihop tillräckligt för att skapa mig ett liv utanför fotbollen efteråt. Jag är ingen plugghäst och skulle få svårt att få ett rejält jobb. Min chans är att skrapa ihop pengar från fotbollen och sedan starta något jag tycker är kul.

– Men där jag trivs som bäst och har haft som roligast är såklart i allsvenskan och AIK. Jag kollar på matcher från 2016-2018 ibland och saknar det. Men jag är inte helt klar utomlands. En spelare i yngre ålder kan komma hem till AIK och studsa tillbaka igen. Men i min ålder är det mer att man kommer hem för gott om man vänder tillbaka nu. 

Tror du att du är välkommen tillbaka till AIK efter allt som hände?
– Om jag ser till supportrar så är det ju många fler som skrivit att jag borde komma tillbaka än de som skrivit att jag inte borde göra det. Jag tycker att det känns ganska löst med AIK. Jag har haft kontakt med en del personer högre upp i klubben och vi redde ut en del. 

– Det finns alltid två sidor av ett mynt och det var väl så i den här situationen. Stridsyxan är nedgrävd från min sida och det känns som det är det för AIK också, säger han och avslutar:

– Det blev en smörja. Men som jag sa är stridsyxan nere från min sida och jag skulle absolut vilja spela för AIK igen. Sen ska de såklart vilja ha mig den dagen det blir aktuellt också.