Bayern München-talangen vill stanna i Helsingborg

17 år gammal stack han från superettan för att bli ungdomsproffs i  Bayern München.
Två år senare är Alex Timossi Andersson tillbaka i numera allsvenska Helsingborgs IF.
I en lång intervju med FD berättar talangen om hur han förändrats som spelare i Tyskland och hur det är att träna med världsmästare i A-laget. 
Vad var det som fick honom att komma hem, hur ser han på HIF:s möjligheter 2020 och derbyna mot Malmö FF?
Och inte minst - hinner han ens göra allsvensk debut innan låneavtalet löper ut i sommar? 
– Jag hoppas få vara kvar för att kunna göra det jag kom hit för, säger han till FotbollDirekt.se.  

En allsvensk spelare som definitivt inte har problem med motivationen just nu finns i Helsingborgs IF. 
– Vi tränar inte lika mycket just nu i och med permitteringarna. Men för mig som är ung är det inget problem med motivationen. Det mesta är väl som vanligt förutom att vi tränar lite mer elva mot elva nu eftersom vi inte får spela matcher, säger Alex Timossi Andersson till FotbollDirekt.se.  

I februari kom du tillbaka till Helsingborg. Berätta, hur har det varit så här långt?
– Det har känts jättebra. Allting är som jag hoppades på sen jag fick höra att HIF var intresserade har infriats. Tyvärr har det som sagt inte blivit några matcher nu, det är det enda negativa. Samtidigt är det inget jag kan påverka. Jag är glad och tycker att det är jättekul att vara tillbaka. 

Blev det raka vägen hem till pojkrummet?
– Haha, nej. Jag bor med min flickvän så det är lugnt.

När jag tänker på Alex Timossi Andersson så är det svårt att förstå att han fortfarande bara är 19 år gammal. Talangen debuterade i Helsingborg som 16-åring och i superettan 2017 spelade han 18 matcher och stod för två mål. Med en orädd spelstil, imponerande kvickhet och styrka i en-mot-en-spelet så var det inte direkt konstigt att europeiska storklubbar stod på kö.  

Sedan sommaren 2018 så har Timossi Andersson representerat Bayern Münchens juniorer samtidigt som han vid valda tillfällen fått pröva sin förmåga i A-truppen bredivd världsstjärnor som Manuel Neuer, Philippe Coutinho, Thomas Müller och Robert Lewandowski. 

Vad var det som fick dig att ta klivet tillbaka till HIF?
– Jag kände att jag behövde A-lagsfotboll och chans till kontinuerlig speltid. Nu säger jag inte att jag borde starta alla matcher här... men jag ville komma ifrån U19-fotbollen. Då kände jag att det bästa för mig var att komma hem till HIF där jag känner många människor och hur klubben fungerar. Får jag speltid här så är det bättre än att spela juniorfotboll. 

Hur såg Bayern på att du ville lämna för att spela seniorfotboll?
– De var positiva till det. Min agent skötte snacket men de vill ju att jag ska få speltid på seniornivå. 

Var det inget alternativ att stanna kvar för att spela i deras andralag i tredjeligan?
– Det är ett jättebra lag med väldigt många bra spelare, men jag skulle inte ha gått dit förrän till sommaren i så fall. Därför hade det - i normala omständigheter - blivit en väldigt bra lösning för mig med minst ett halvår i HIF och allsvenskan. Jag har aldrig spelat i allsvenskan och ser verkligen fram emot att göra det med Helsingborg.

Att flytta till München som ungdomsproffs vid 17 års ålder behöver inte vara en barnlek. Ensam i ett nytt land och i en oerhört konkurrerande miljö. För Timossi Andersson gick det dock smidigare än för många andra.
– Först flyttade jag in på campus där de flesta ungdomsspelare, både från Tyskland och andra länder, bor. Där bodde jag i ett år innan min flickvän flyttade ned och vi skaffade en egen lägenhet.

Hur var året på akademin? Hur såg livet ut där?
– Man har sitt rum och får alla måltider serverade. Campus är ju på träningsanläggningen så det tog inte många minuter att ta sig till träningarna. Klart att det finns för- och nackdelar med att bo där. I början var det skönt men sen blir det lite samma visa varje dag. Jag ville ha mitt eget så det var skönt när jag kunde flytta ut. 

– Men det bor ju även 12-13-åringar där. Det är jättestort och det är väldigt många pedagoger, som vi kallar dem, som jobbar på campus. 

Var det en hård miljö upplever du? Och hade du lätt eller svårt att hitta vänner?
– Jag hittade faktiskt vänner direkt. Ryan Johansson (som har en svensk pappa men nu representerar sin irländska mammas nation) kände jag redan sen spel i ungdomslandslagen. Han var där redan när jag provtränade och genom honom lärde jag känna många snabbt. Jag tycker inte det var mer konkurrens där än man är van vid från Sverige om jag ska vara ärlig. 

För oss som inte följt dig i Tyskland, hur har det gått för dig?
– Jag tycker att det gått jättebra. Och det känner jag verkligen nu när jag är tillbaka... att jag har haft en stark utveckling. Det är svårt att känna när man är på samma ställe, men när jag kom tillbaka till HIF nu så kände jag verkligen hur mycket bättre jag blivit. Klart att jag haft motgångar också, framförallt i början, men när man summerar allt så har det gått väldigt bra. 

– Skillnader mot svensk fotboll? Visst finns det skillnader i hur tyskarna ser på saker men jag skulle inte säga att det finns något som sticker ut jättemycket. Det kanske är lite hårdare krav på ungdomarna, högre förväntningar, men det är ju samtidigt en av världens största klubbar. Försäsongen i Sverige är hård den också så rent fotbollsmässigt ser jag ingen större skillnad.  

Har du fått träna något med A-laget?
– Det har jag fått. Väldigt häftigt såklart med tanke på att många av spelarna är såna som man sett på tv när man var liten. Världsmästare finns det gott om. Jättecoolt och inspirerande på alla sätt. Självklart hoppas jag att få vara en ordinarie truppspelare i Bayern en dag. Förhoppningsvis kommer tiden här i HIF hjälpa mig närmare det målet. 

Timossi Andersson berättar att han fått vara med på två försäsongsläger och en del träningspass här och där under säsong. Så vilken spelare imponerar mest på honom?
– Robert Lewandowski måste jag säga. Han är grym varje år och han är bra varje träning också. 

Det är ett annat Helsingborg som Timossi Andersson kommit tillbaka till. Superettan är numera allsvenskan och i laget finns en skön mix av erfarna namn som Andreas Granqvist, Martin Olsson och Rasmus Jönsson i kombination med flera stora talanger.
– Ja, det är en ganska stor skillnad mot sist jag var här. Kvaliteten i truppen är mycket bättre nu. Det är inte jättemånga kvar sen jag lämnade 2018 men de som är kvar har utvecklats jättemycket. Våra nya spelare som kommit in är alla duktiga.

Hur är det att spela med så många erfarna namn?
– Jag tror att det är jätteviktigt att ha en balans mellan erfaret och ungt. På träningarna ser man att det är de äldre spelarna som tar snacket. Våra rutinerade spelare hjälper de unga hela tiden. 

Ni har flera spännande namn förutom dig själv. Max Svensson och Armin Gigovic för att nämna några. Vad säger du om deras potential?
– Båda har en jättespännande framtid framför sig. Max har gjort det bra under en längre tid. Armin har fått känna på det förra året och kommer garanterat ta steg. Det ser ljust ut för båda, det ser man på träningarna också. 

Är du samma spelare som när du lämnade - eller är det en lite annan spelartyp som formats i Tyskland?
– Klart att man fått anpassa sin spelstil lite utifrån hur tränaren i Tyskland velat använda mig. I HIF var jag både anfallare och högerytter när jag lämnade. I Tyskland har jag i princip bara spelat till höger i ett och ett halvt års tid. Så det är klart att jag vant mig vid det. De ville att jag skulle stå brett för att kunna utmana en mot en vilket är min styrka. 

Är det till höger HIF ser dig nu?
– Det tror jag. Här kan jag nog få komma in lite mer centralt än i Bayern. Det ser jag bara positivt på. 

Hur är din relation med Olof Mellberg?
– Bara bra. Jag pratade ju med honom innan jag bestämde mig för att gå hit. Det har känts bra sen första början. Träningarna är jättebra. 

Är han lika hård som han ser ut?
– Haha, nej det tycker jag inte. 

En trasslig ekonomi var det redan när du lämnade HIF 2018. Och det är det fortfarande. Hur ser du på det?
– Många i klubben har jobbat stenhårt för att få allt att gå plus. Då kom det här uppehållet som en käftsmäll. Det är inte kul för någon, varken spelare eller folk på kontoret. Men jag tror absolut att vi kommer återhämta oss så fort allt blir som vanligt igen.

Hur mycket ser du fram emot att kliva ut på Olympia inför fulla läktare?
– Det är jag väldigt taggad på så klart. Det ska bli jättekul. Jag hoppas verkligen att det här går över snart.

Två derbyn mot Malmö FF. Kan du beskriva hur viktiga derbyna är för er?
– Jag spelade ju ett antal derbyn på ungdomsnivå mot MFF. Det är alltid något extra så jag kan ju bara tänka mig hur det skulle vara på ett fullt Olympia. 

Har ni någon chans mot dem över två matcher?
– Absolut. Bara vi gör det vi kommit överens om så kan vi definitivt slå även ett lag som MFF. 

Den stora frågan kring Timossi Andersson sparar jag till sist. Kommer han ens hinna göra allsvensk debut för HIF innan Bayern kallar tillbaka honom? Låneavtalet går ut den sista juni. Talangen vet inte själv svaret på den frågan. Men vad han vill är desto mer självklart.
– Jag kom hit för att få speltid på seniornivå och få visa vad jag för i allsvenskan. Så för mig är det klart att jag hoppas få vara kvar för att kunna göra det jag kom hit för. 

– Men vi får se helt enkelt. Det är så mycket som är oklart med all fotboll just nu.