GULDTEMPEN - DEL 1: Inget skönt underläge längre för Djurgården

Med sex dagar kvar till den allsvenska premiären så börjar FotbollDirekt ta tempen på de tippade guldfavoriterna.
Det blir sex stycken nedslag signerade Patrick Ekwall och Mathias Lühr fram till serien äntligen blåser igång på söndag.
Vi inleder med de regerande mästarna - Djurgårdens IF.

Vad är skillnaden på Djurgården från i fjol?  

– Enkelt, man går in i 2020 med ett helt annat tryck på sig som regerande svenska mästare. Man kommer inte vara favoriter, men där finns nya högre förväntningar utifrån och alldeles säkert internt också. Det finns inte längre något skönt underläge att slå ur.

– På planen så har man tappat guldhjältarna Marcus Danielson och Buya Turay, och dessa ska på papperet ersättas av Erik Berg och Emir Kujovic.

Men är det bättre eller sämre då?  

– Det är definitivt svårare att behöva försvara ett SM-guld än att jaga det. Den mentala biten kommer Djurgårdens att tvingas kämpa med, inte minst i starten av säsongen.

– När man kollar in styrkan i truppen så borde den inte svikta alltför mycket, OM - och det är ett OM med versaler - Erik Bergs kropp håller ihop under en hel säsong. 

Vilket är det viktigaste guldvapnet?  

– Det homogena lagbygget och tränarduon Bergstrand/Lagerlöf. Toppar som Danielson och Turay, liksom Jesper Karlström och Fredrik Ulvestad kunde växa fram sakta men säkert under fjolåret, tack vare två tydliga tränare och en trupp som känns jämn och ganska komplett. Inte heller i år ser jag några direkta hål i Djurgården, så länge - och det måste man påpeka igen - Erik Berg är hel och frisk.

Någon svaghet måste finnas också, va?  

– Nämnde jag Erik Bergs durabilitet? Skämt åsido, en svaghet som Djurgården levt med länge och lär behöva fixa till för att ha chans på ett ganska sensationellt guldförsvar är 08-derbyna. En mental spärr som kostat väldigt mycket poäng de senaste åren, och något som verkligen borde kunna fixas till 2020. 

Vad ska man mest se fram emot att se hos Djurgården?  

– Jag är en tung Emir Kujovic-fan och tror att den stora anfallaren kommer att göra en hel del mål i allsvenskan den här säsongen. Ett tidigt tips som allsvensk skyttekung.

***

Det noga planerade lagbygget genererade i guld 2019.
Nu ska mästarna Djurgårdens IF tar sig hyfsat helskinnade ur det märkliga 2020 - innan man trycker på gaspedalen igen.
Då har också det största behovet i truppen fått vänta.

Situationen är ju rent sportsligt ganska bekväm för innehavarna av Lennart Johanssons pokal.

Visst finns det högt ställda förväntningar både från fans och media och - vem vet - kanske ännu högre ställda interna förväntningar på den kommande säsongen på träningsanläggningen Kaknäs. Jag menar, har man vunnit guld ena året, så är man nog inte skitnöjd med en tredjeplats året efter.

Det vore ju bara konstigt.

Men guldfavoriter slipper man ändå vara i de flestas ögon, då Malmö FF och Hammarby är lagen det snackas om när guldkandidater ska lyftas fram. Och jag säger inte emot där heller.

Men hade det kunna vara annorlunda?
Skulle de regerande mästarna kunnat värva och utmana hårdare “på papperet”?

Givetvis. Det saknas inte klirr i den blårandiga kassan.

Men då hade Djurgårdsledningen behövt rulla med tärningarna och på så sätt riskera att tvingas tumma på klubbens framtida framgångsplaner. Lite likt Östersunds FK och Helsingborgs IF, blunda och hoppas att världen inte är så dum som den trots allt verkar vara i dessa jävliga coronatider. Vi får väl se hur världen och allsvenskan ser ut om några månader….

Men alla vet, inklusive samtliga Djurgårdens ledare, att man skulle behöva värva en mittback när Marcus Danielson sålts för en rekordsumma till Kina. Erik Berg är fenomenal när han är hel och frisk, han är till och med dominant - men ingen vet hur länge Bergs kropp håller ihop. Inte minst med tanke på ett galet tätt allsvenskt schema denna säsong.

Återstår av etablerade mittbackar gör då Jacob Une Larsson och det känns väl lite tunt. I alla fall inte mästerligt.

Men det är också på grund av sådana här icke-handlingar - som även kan stavas ansvar - som Djurgården inte behöver lyfta på luren och begära hjälp av kommun eller annan generös bidragsgivare när den egna kassakistan plötsligt är tom.

Djurgårdens IF:s sportchef Bosse Andersson har väl sålt spelare för sisådär 75 miljoner kronor på rätt kort tid, men under ett år där ingenting går att förutspå, förutom att de allsvenska klubbarna kommer göra betydligt sämre ekonomiska resultat än planerat, så sitter Andersson och vd Henrik Berggren lugnt i båten.

Med blicken höjd bortom säsongen 2020.

Lite som när man 2017 började planera för framgångar under 2019 och framåt.

Och det gick ju faktiskt ganska bra.