Ikonen om DIF:s CL-kval – och stoltheten över sonen i a-laget

Det är 14 år sedan sist – i morgon går Djurgården in i Champions League-kval igen. Klubbikonen Mattias Jonsson var med senast. Här berättar Djurgårdsikonen om CL-äventyret då, vad som krävs för att nå hela vägen, om hur hans efternamn egentligen ska stavas – och om att ha sonen Melker i DIF:s a-lag:
– Det har gått väldigt fort för honom. Det är klart det känns bra för oss som familj att det blev Djurgården, det är roligt, säger Mattias om Melker.   

I morgon är det dags för Djurgården. Ungerska Ferencvaros på bortaplan i Champions League-kvalets första match. Det är 14 år sedan sist. 2005 hade Djurgården vunnit SM-guld efter att ha värvat in Mattias Jonsson, och året efter blev det följaktligen CL-kval.

Slovakiska Ruzomberok var motståndaren, Djurgården hade med sig 1-0 ner till Slovakien efter mål av Enrico i första mötet på Råsunda.
– Var det 2006? Det kanske det var. Jag minns att vi åkte ut direkt, nu ska vi se hur det var... vi hade med oss 1-0 ner dit, släppte in 1-0 och 2-0, sedan gör Jones Kusi-Asare 2-1, där var vi vidare. Men sedan tappar vi boll på mittplan, och de kontrar och gör mål på den kontringen. Jag kommer bara ihåg de missnöjda supportrarna som hade rest ner, vi hade ju med oss ett bra resultat hemifrån, säger Jonsson när han tänker tillbaka. 

– Jag reagerade på det nu, att Ruzomberok finns med i Champions League i år också. Jag tänkte; "bara de inte lottas mot dem nu, då är det respass direkt" (skratt). Nej men jag minns bara en tung resa hem därifrån och att vi spelade på en riktig öststatsarena.

Förutom att 14 år har gått så är det ett helt annat upplägg på kvalet i år mot för då. Inte minst att det är enkelmöten.
– Det är klart det är speciellt. Man har ingen möjlighet att rädda upp ett resultat, men det är lika för båda. Det är inte bortamål heller, och då går man in i matchen på ett annat sätt.  Jag har ingen vidare koll på ungersk fotboll, men jag har faktiskt mött Ferencvaros och åkt ut, när jag spelade i Helsingborg. Det var ett bra lag då. Och det här blir säkert tufft också. 

– Samtidigt tycker jag Djurgården har sett stabila ut. Det var lite sämre i derbyt mot Hammarby, men det har varit både bra spel och bra resultat i de senaste omgångarna, man har nog en bra känsla inför den här matchen. 

Vinner Djurgården så väntar Celtic i nästa omgång. Ett förhållandevis tufft motstånd, men också en rolig motståndare att lottas mot - om det hade varit ett vanligt år, med publik och dubbelmöten.

I år kanske man hellre bara vill ha så enkelt motstånd som möjligt? 
– Ja, det är lite debaclet i det här... går man vidare nu, att man sedan få Celtic på bortaplan, vanligtvis med en fullsatt arena i Skottland. Nu blir det inte så, och då är den faktorn med en häftig match borta. Det är lite frågan vad vill man ha, vilken nivå på lag, när det ändå inte är någon publik. Rimligtvis blir det ganska tufft först borta i Ungern, och sedan igen mot Celtic. Men klarar man de två, då bygger man självförtroende och kan kanske bli seedade i en tredje match. 

– Sedan, tittar man på Ferencvaros, jag tror de spelade sin första match nu i helgen. Det kanske Djurgården kan utnyttja, man har spelare som är vana att spela mycket matcher nu med det tajta schemat. Man vet ju själv hur det är precis när man startar upp en liga, man känner sig i bra form men man har inte matchvanan och det spelar stor roll. Där har de en fördel. Men det är klart att det kommer krävas en enorm prestation av Djurgården både nu och senare i kvalet för att man ska nå ett gruppspel.

Mattias Jonsson lade fotbollsskorna på hyllan efter 2011-säsongen med Djurgården. Sedan dess har den 57-faldige a-landslagsmannen följt fotbollen nära, men valt en civil karriär.
– Jag ser rätt mycket fotboll, har ganska bra koll. Inte bara på Djurgården, men rätt mycket andra matcher också, jag tycker det är kul att följa. Men inom fotbollen har jag inte haft några uppdrag, mer än att jag har tränat sönerna ute på Lidingö. Bara varit engagerad pappa, skjutsat till träningar och matcher och sådant. 

Men nu lär det bli mer fotboll - och mer Djurgården.
– Jag blev ju nominerad till Djurgårdens styrelse i februari, men pga corona så har vi inte haft något årsmöte än så jag har inte blivit invald, vi får se när årsmötet blir av. Men det är roligt, blir det så blir jag betydligt mer engagerad i klubben. 

Fler anledningar att följa Djurgården närmare numera finns också i att Jonson sedan någon månad tillbaka har sin son Melker i klubbens a-lag. Melker har på kort tid gått från U17-spel till a-lagskontrakt och allsvensk debut med Djurgården.

Nu finns han med laget nere i Ungern och kan göra Champions League-debut i morgon. Som pappa känner man stolthet, säger Mattias:
– Ja absolut. Det har gått väldigt fort. Från att ha varit med och tränat med a-laget då och då, och sedan mer permanent nu i våras. Sedan kom frågan om att ta steget upp från U19 till a-laget, vilket inte var någon fråga alls. Det är klart det känns bra för oss som familj också att det blev Djurgården, det är roligt.

För Melker Jonsson kom till Djurgården för 1,5 år sedan, från Lidingö. Det är så kort tid det har tagit upp till a-laget: Melker värvades till Djurgårdens U17-lag men blev väldigt snabbt uppflyttad till U19. Och nu alltså a-laget. 13 juli presenterades han som uppflyttad, 2 augusti debuterade han i allsvenskan. 

Är det kluvet också, när man själv varit en känd spelare, den uppmärksamhet och jämförelser som kan bli på det om han når framgångar?
– Det är klart, det är ofrånkomligt om det börjar gå bättre och han får mer uppmärksamhet... jag ska inte säga att han jämförs nu men det blir förstås en koppling som görs när han är uppe i a-laget. Men han har hanterat det på ett bra sätt. 

– Vi har en ganska laidback approach i familjen till att jag har spelat, och till att jag har spelat i Djurgården. Det är klart han frågar om saker och jag berättar. Om han vill ha tips om saker så finns jag där. Han är trygg i det och känner ingen extra press på att han ska prestera för att jag var känd spelare. Vi lägger ingen extra press på honom alls och har aldrig gjort. Han tycker det är roligt att han debuterat i allsvenskan som yngre än vad jag var när jag debuterade. 

– Sedan är han mittback. Det har jag aldrig provat på, och det var nog tur det. Det närmaste jag kom var ytterback i några matcher. Så det skiljer en del, och det kanske inte blir de direkta jämförelserna som spelare, säger Mattias Jonsson.

Ja, Jonsson med två "s". Vi har konsekvent stavat hans namn så här, och det är vad han alltid hetat egentligen. Melker stavar sitt efternamn så och det gör pappa Mattias nu också. 
– Det blev bara en grej när jag kom fram som ung spelare, att jag skulle ha ett "s" på ryggen på tröjan. Jag är döpt Jonsson, och jag har faktiskt gått tillbaka till det nu efter spelarkarriären. Det är det namnet som står i passet, så det är inga konstigheter.