Hela situationen påminner om den i AIK
Gammal regel gäller:
Lita inte på en klubbledare som säger att hen har fullt förtroende för lagets tränare.
En läxa Poya Asbaghi nu lärt sig.
Och nu verkar ingen riktigt veta vad som händer.
Det var alltså den 12 augusti som IFK Göteborgs klubbdirektör Max Markusson passionerat skrev ett brev som publicerade på Blåvitts egen hemsida och sedan spreds i andra medier.
Där stod bland annat att läsa:
“Tror vi kollektivt på vår idé?
Tror vi på Poya?
På vår trupp?
Och på alla de som jobbar runt laget varje dag?
Svaret på alla dessa frågor är idag entydigt: Ja!"
Dagen efter spelade laget ännu en oavgjord match, den här gången mot Kalmar FF på Guldfågeln arena. Och det har följts av ytterligare två kryss och så en smäll mot IFK Norrköping.
Då fick det alltså vara nog.
Då trodde ingen alls längre på Poya Asbaghi.
Så bara sådär tre veckor senare kan vi knyckla ihop det där brevet och kasta det i närmaste papperskorg, för det var inget annat än tomt snack.
Poya Asbaghi får nu bära ansvar för IFK Göteborgs usla facit så här långt, och den karismatiske men också ifrågasatte tränare får lämna omedelbart.
Så sa Markusson och Blåvitts ordförande Mats Engström på en hastigt sammankallad presskonferens på Kamratgården i dag. Två personer med ett enormt ansvar för IFK Göteborgs drift och resultat som alltså helt plötsligt svängt när det kommer till Poya Asbaghis kompetens - på bara tre veckor och tre allsvenska matcher.
Jag säger inte att man gör fel, jag har på håll alltid uppskattat personen Poya Asbaghi men alltid varit lite försiktig i mina omdömen gällande hans kapacitet. Kanske beror det på att jag inte nödvändigtvis går igång på för mycket fotbollsnörderi i intervjuer, att jag kan uppskatta erfarenhet och med åren lärt mig att allt nytt och spännande som funkar på en plats inte garanterar succé på nästa.
Klubbdirektör Markusson säger också att det finns tillräckligt med klirr i egna kassakistan för att finansiera denna förändring.
Så då går vi vidare med…., ja, vem?
Det kunde varken Markusson eller Engström svara på. Man kunde faktiskt inte ens säga vem som skulle leda nästa träning, bara att det skulle bli en intern lösning.
Hela situationen påminner om den i AIK, där Rikard Norling fick gå men en färdig lösning inte fanns på plats. Men situationen i AIK skulle jag beskriva som mer extrem jämfört med ett Blåvitt som visserligen inte vinner men heller inte kollapsar med ett nytt spelsystem med jämna mellanrum.
Fler likheter, i AIK kommer liksom i Blåvitt meriterade veteraner in för att rädda det allsvenska kontraktet. Hittills är resultatet tveksamt på bägge håll.
Det är bara att hoppas att Blåvitts nya tränare - vem det nu blir - får en bättre start än den Bartosz Grzelak lyckats presterat i AIK, med bara en seger på sju matcher.
***
Det sägs att beslutet att sparka Poya Asbaghi, som ledde Blåvitt till en cuptitel nyligen, har splittrat Kamratgården, och när Mats Engström och Max Markusson nu står och säger att de har ett stort ansvar i detta så kan ju klockan också ticka främst för den sistnämnde. Man hör mycket i den här branschen, och något av det jag hör är att det finns intern kritik mot klubbdirektören.
Var det till exempel talande att sportchefen Kennet Andersson - som fick ta snacket med Poya Asbaghi på torsdagsmorgonen - inte stod upp i live-TV och förklarade beslutet tillsammans med Markusson och Engström?
***
Sen kanske vi inte längre hoppar så mycket upp och ner av häpnad och glorifiering när Ferran Sibila och spanska Soccer Services nämns.
Rätta mig om jag har fel, men under Sibilas andra säsong i Gif Sundsvall så åkte laget ur allsvenskan.
Under spanjorens andra säsong i Blåvitt…, ja, vad är på väg att hända då?
Nu är det inte säkert att fotbollskonsulten blir kvar. Sibila har sagt att han lämnar om Asbaghi får går även om Max Markusson meddelar att man vill behålla honom.
***
Vem ska man nu ta som ersättare till Poya Asbaghi då? Om man nu inte sätter ihop en intern lösning säsongen ut.
Tja, Jörgen Lennartsson har erfarenhet och energi och dessutom ett förflutet i klubben. Mikael Stahre likaså, han har till och med hus i Göteborg - men det skulle kosta dyrt att lösa denne från norska Sarpsborg.
Rikard Norling kan med sina svartgula ögon knappast bli aktuell.
Eller?