Senaste nytt
Matchrapporter
"Nu är jag frisk och mår bättre än på väldigt länge"
Nyligen stod det klart at Astrit Ajdarevics tid i Djurgården är över. Efter en tids time out av personliga skäl så kom parterna överens om att bryta kontraktet i förtid. Nu berättar han att han mår betydligt bättre och längtar efter att spela fotboll igen.
– Det var jobbigt ett tag, men jag fick tid att reflektera och jobba med mig själv. Gå igenom de små skavanker som jag haft. Nu är jag frisk och mår bättre än på väldigt länge, säger han i en intervju på klubbens hemsida.
Den 27 augusti kom beskedet att Djurgårdens Astrit Ajdarevic, 30, gjort sitt i klubben.
Han värvades som en prestigevärvning inför säsongen 2019 och spelade en avgörande roll i guldmatchen borta mot IFK Norrköping där han kom in i halvtid och var starkt bidragande till upphämtningen (2-2) som räckte till SM-guld.
Men den välmeriterade mittfälten, som bland annat spelat för Liverpool, Leicester, Charlton och AEK Aten, lyckades inte övertyga Djurgårdens tränare om att han var en given startspelare. 2019 spelade han 26 matcher, varav 16 från start, och han i mitten på juli tog time out så landade statistiken för 2020 på fyra matcher, varav en från start, i allsvenskan.
Treårskontaktet är nu brutet och Ajdarevic funderar över sin framtid. I en intervju på klubbens hemsida utvecklar han sina tankar kring tiden i DIF och hur han ser på sin fortsatta karriär.
– Jag mår bra men ändå inte bra. Det är tråkigt. Men det känns ändå bra att få avsluta på ett fint sätt. Jag kom och hade ett mål och det målet uppfylldes. Trots svåra hinder på vägen så är jag nöjd på det stora hela med hur allt har sett ut. Allt ifrån det personliga till småskador och allt vad det nu har varit. Men 1,5 år har känts som 10 år och människorna runtomkring har varit fantastiska; på Kaknäs, i styrelsen, på kansliet så det är där man är lite ledsen. Den vardagen kommer inte att vara densamma nu och det påverkar emotionellt. Tråkigt, summerar han.
När han minns tillbaka så är givetvis guldmatchen i Norrköping nummer ett.
– Ja, verkligen. Det är en fotbollsspelares dröm att vinna allsvenskan. Jag hade inte gjort det innan trots att jag spelat med olika klubbar innan. Jag hade det på min bucket list att vinna i Sverige där man är uppväxt. Jag fick göra det och göra det med Djurgården som väntat så många år. Att få se så mycket känslor efter slutsignalen och själv bli som ett litet barn, trots att man är en tvåbarnsfarsa, spelat stora matcher och vunnit i andra länder, det var speciellt. En häftig känsla.
Vid ställningen 0-2 kom Ajdarevic in i halvtid och bidrog starkt till att förändra matchen.
– Det saknades en käft framförallt. Kvaliteten har alltid funnits och kommer alltid finnas. Men just käften i det läget och mitt stora huvud, säger han och skrattar. Vi hade allt i egna händer fortfarande. Jag sa till dem (lagkamraterna) att om de kan göra två så kan vi göra tre. Det är så man måste tänka i fotboll. Det är hänt större mirakel i världen.
– När vi var där i ringen så kändes det som att mitt ordförråd blev tusen gånger större än vad det brukar vara. Helt plötsligt förstod alla vad jag sa på riktigt, haha. Jag delade kärlek och var ändå lite hård. Jag tror... eller jag vet att det smittade av sig.
Vad som händer i framtiden är oklart. Men Ajdarevic mår betydligt bättre i dag och suget efter att spela fotboll är stort. Han vill tacka supportrarna och klubbledningen som visat förståelse under den här svåra tiden.
– Nu måste jag smälta det här litegrann. Hur lång tid det tar vet jag inte. Jag känner att jag mår bra, min familj mår jättebra. Det har inte varit något med min familj (fru och barn) utan det har varit andra grejer som jag var tvungen att ta hand om. Andra grejer som har hänt för ett tag sen som har hänt. Det var inga hard feelings när vi bestämde oss för vad som skulle ske. Det jag gjort nu är för Djurgårdens skull, Bosses och Henkes skull. Jag har spelat i många klubbar innan men det är inte ofta man stöter på gubbar som dem. Djurgården är en stor familj.
– Stort sug. Det var jobbigt ett tag, men jag fick tid att reflektera och jobba med mig själv. Gå igenom de små skavanker som jag haft. Nu är jag frisk och mår bättre än på väldigt länge. Jag tror att det kommer bli bra. Sen får vi se vart jag hamnar. I framtiden vet man aldrig vad som händer. Det sägs att man möts två gånger i livet så vi får väl hoppas på det.
