Senaste nytt
Matchrapporter
STOCKHOLM: Hammarby gjorde allt som krävdes för att ta sig hela vägen till ett gruppspel i Europa.
Men föll efter ett sanslöst drama mot Basel.
3-1-förlusten i Schweiz vändes till en förlängning och straffsparkar.
Men när allt ställdes på sin spets från elva meter så höll inte Hammarby för trycket,
Jon Gudni Fjoluson, vem såg den komma?
Islänningen har svajat betänkligt på senare tid och ibland mest sett ut som om han bara ville hem till lugnet på nån glaciär på Island.
Nu var han exakt det som Hammarby önskar av en spelare med den erfarenheten.
Det var han som bemästrade hattrickmannen Arthur Cabral under 90 minuter och det var alltså han som gjorde mål.
Två stycken!
Men det fanns väldigt mycket mer i ett heroiskt Hammarby.
Det var ett lag som stred för sin europeiska ära och för att göra det som få trodde var möjligt.
Vissa lite mer än andra.
Den genomsympatiske Gustav Ludwigsson är en sådan ung man som man inte skulle ha några problem som helst med att möta i vilken mörk gränd som helst, men som du aldrig skulle vilja möta på en fotbollsplan.
Ludwigsons energi, kraft, löpvilja, envishet och höga smärttröskel gör honom till en MMA-fighter som aldrig slutar mata slag. Och vad som än träffar honom så fortsätter han stå.
Ludwigsson har imponerat under Hammarbys europaspel.
Tillsammans med den ständigt uppskruvade Astrit Selmani - han som kan vara som tre forwards pop en och samma gång - är det ett rent helvete att ställas mot när de är på det humöret.
Det kände Basels försvarsspelare av när de satte sig på sitt chartrade plan på väg hem till skatteparadiset.
Hammarby uppträdde väldigt "europasmart", de hade kyla nog att se till så att matchen levde. Förvisso såg vi några naiva misstag under första halvlek som Basel mycket väl kunde ha utnyttjat, men Bajen-spelarna tappade inte huvudet, rusade på galet mot motståndare som hade kunnat straffa obarmhärtigt.
När Basel insåg allvaret efter 2-0 och fick ett helt annat grepp efter två byten så syntes Bajen väl förberedda på att ta sig an det också. Från 3-5-2 till 4-4-2 och inriktning på att försvara vad man hade; låta matchen leva.
Milos Milojevics två byten föll dock inte ut som han hade hoppats.
Björn Paulsen skulle städa på mittfältet och kom aldrig riktigt rätt i den rollen.
Akinkunmo Amoo, skulle såklart hota i offensiven, men fick mest springa och försvara och hängde i luften.
Det blev bättre i förlängningen när Paulsen klev ned på mittbacken igen och Muhammed Aziz tog rollen som städgumma till Darijan Bojanic på mittfältet.
Hammarby fick bättre balans. Lite stabilare grund att stå på. Och tog striden.
Och i ett sånt där krigaranfall fick Amoo fram bollen till Selmani i straffområdet som iskallt spelade fram en framstormande Aziz.
3-0 och Tele2 Arena fick den kyliga augustikvällen att koka.
Men Basel skulle sänka temperaturen. I en närkampsduell framför mållinjen blev Aziz nödgad att hålla fast friställde Afimico Pululu.
Straffen solklar och den satte såklart Arthur Cabral, hans fjärde mål på två matcher i det här mötet.
Hammarby kom tillbaka.
Amoo fann Paulinho - som var tillbaka efter skada - i perfekt djupledslöpning. Brassen lyfte förbi målvakten men mittbacken Eray Cömert fick bollen turligt på sig i farten när den var på väg in i tomt mål.
Efter en holmgång över 120 minuter stod vi där med med straffar och rätt många miljoner i potten.
Där inledde Hammarby med två grova missar.
Först Darijan Bojanic som drog bollen högt över.
Sen Paulinho som lyckades missa två straffar.
Den första brassen slog räddades av Heinz Lindner, men gick om då målvakten gått för tidigt.
Den andra chansen sköt även Paulinho högt över målet.
David Ousted räddade en av Basels straffar, men det räckte inte.
Den sista - helt avgörande - tryckte in distinkt av...ja, gissa vem...Arthur Cabral.
MR MADDEN DÖMDE SKOTSKT
Bobby Madden, en välväxt 42-åring från Glasgow-förorten East Kildbride, var inte en domare som blåste för småsaker.
I den skotska ligan gör man inte gärna det.
Där kan Motherwell-Partick Thistle spela 90 minuter och du får möjligen frispark om du blir kapad längs med knäna.
Det syntes tydligt att Mr Madden inte gärna uppskattade spelare som vek ned sig lite för enkelt på fint konstgräs.
Om vi säger så.
Det tilläts tuffa tag i närkamper och hade du lite ont så var Bobby Madden restriktiv med att släppa på läkarvård.
Sannolikt inte strikt efter alla regler som måste följas.
Men väldigt befriande, trots allt.
