Senaste nytt
Matchrapporter
EKWALL: ”Nya” Sverige har allt att förlora i Aten
Ibland inte längre en över en weekend.
På onsdag väntar Grekland i Aten och "nya" Sverige har allt att - förlora.
Janne Andersson ljög.
Eller, kanske snarare, han hade fel och är nog glad för det; efter den beryktade Spanien-Sverige-matchen i Sevilla har Andersson och Peter Wettergren envist hävdat att det inte går att ta sig an Spanien och tro att man kan SPELA fotboll lite som man vill.
Några veckor senare visade ett svenskt landslag, under samma ledning, att det faktiskt var möjligt.
Däremot så har Janne Andersson aldrig haft så rätt som när han menar att alla matcher lever sina egna liv.
Vilket, för övrigt, är den enda klyscha som alltid varit en sanning.
Jag har inga problem med att applådera den svenska supermatchen mot Spanien.
För det var så befriande fint att se.
Hur det svenska laget tog sig an möjligheten, hade modet att ta sig framåt med ett eget spel och drev sig själva framåt med till synes outtröttlig energi.
Det var en boost för hela fotbolls-Sverige och det har varit väldigt tydligt överallt.
Ingen har missat det "nya" Sverige och har älskat det vi fick se.
Jag är den första som tycker att vi ska slicka i oss varenda droppe av sötma, men har varit med tillräckligt länge för att inte glömma att den kärleken kan slockna snabbare än du tror.
För det är så lätt att glömma, vi gör det gärna snabbt.
Det kan räcka med en smäll på fingrarna i Aten på onsdag.
Sverige gjorde en sensationell match mot Spanien och det handlade förstås inte bara om resultatet.
Var den det bästa vi sett under Janne Andersson, sett till motståndet.
Kanske, kanske inte.
Det finns ett par "konkurrenter" i närtid, framförallt på hemmaplan.
Som 2-1-vinsten mot regerande världsmästarna Frankrike eller 1-0-triumfen som skickade bort Italien från VM.
Sverige har en tradition att göra otroligt bra matcher mot stornationer på hemmaplan, det får vi aldrig glömma.
Det är inte svårt att få en lätt allergisk reaktion mot alla som nu pratar om att allting är så mycket bättre för att några gamla trotjänare lämnat landslaget.
Som om det alltid vore så enkelt.
Eller som om vi hade "ett helt nytt lag" på planen mot Spanien.
I landskampen innan den här, åttondelsfinalen mot Ukraina i EM, var Micke Lustig högerback istället för Emil Krafth och Sebastian Larsson var kantspelare istället för en Viktor Claesson som aldrig hittade formen under det mästerskapet.
Anfallspar?
Dejan Kulusevski och Alexander Isak.
Ser vi till uppställningen (där även Marcus Danielson gick före Filip Helander) så är det inte direkt någon revolution.
Så, sanningarna:
Vi glömmer snabbt.
Och alla matcher lever sina egna liv.
Grekland är vad det är och är ganska långt bortom Spanien.
De har spelat tre matcher i den här gruppen och alla har slutat 1-1.
Mot Georgien och Kosovo.
Men också mot Spanien, på bortaplan.
Grekerna är en aning impotenta i sitt anfallsspel trots sin Ajax-skolade holländska förbundskapten John van't Schip, men väldigt solida i defensiven.
Jag tror inte att de kommer forcera framåt efter att ha sett det här svenska landslaget skrämma livet av Spanien med blixtrande kontringar.
Det förväntas bli trångt, kompakt och jävligt.
De hav av ytor som Isak och Kulusevski sprang sig till på Friends kommer inte att finnas tillgängliga den här gången.
För den här matchen kommer leva ett helt annat liv än den mot Spanien.
Nu är Sverige mycket bättre än Grekland och jag är övertygad om att det kommer lösa sig ändå.
Fast på ett annat sätt, med helt andra avgörande komponenter.
Jag kommer inte ha några som helst problem med en 1-0-seger på en hörna eller nåt, i vissa matcher kan du ta glädjas åt det lika lätt som du jublar över hur det såg ut mot spanjorerna senast.
Janne Andersson får ta risken att vindarna vänder snabbt, vilket han aldrig har några problem med.
Han vet att allt det som var fantastiskt mot Spanien inte är värt särskilt mycket om vi skulle förlora mot Grekland, alldeles oavsett hur det kommer se ut.
För känslan är att Sverige har allting att förlora i Aten när allt och alla tassar omkring på små moln efter torsdagens fyrverkeri på Friends.
Ska lyckoruset leva vidare eller sitter vi där om ett par dagar och debatterar huruvida Zlatan Ibrahimovic ska tillbaka i startelvan eller inte?
