Mannen med de stora avtackningarna - men den viktigaste uteblev

I ett kvarts sekel har vi tackat av Zlatan Ibrahimović. 
I nästan två tredjedelar av mitt liv.
Det har varit en världsomspännande avtackningsturné och var Zlatan än satt sin fot har han satt ett avtryck som få andra lyckats med, under en samtid som krävt så mycket mer för att erkänna sina ikoner. 
I Zlatans fall är det precis som det ska.

Vi är många som idag ska skriva några ord om Zlatan. Zlatan till ära. Vi är många som varit privilegierade nog att i såväl yrket och som medmänniskor få vara en del av Zlatans samtid. Men vad skriver man om Zlatan som inte redan är skrivet av både mig själv och av andra? 

Inget nytt alls och inget revolutionerande alls, men det är desto viktigare att vi påminner oss om hur Zlatan format bilden av Sverige, för Sverige, hur mycket han betytt för flera generationer unga fotbollsspelare och människor, och hur mycket han fortfarande betyder för de som inte riktigt vågar tro.  

Zlatan har tagit farväl av oss fler än en gång, ångrat sig och kommit tillbaka, men det är framförallt två avtackningar av Zlatan som - hittills - sticker ut. Den som han fick av PSG i maj 2016 och den som satte punkt för hans spelarkarriär, på San Siro i juni 2023. 

Den 14 maj 2016 på Parc des Princes tackas Zlatan av efter fyra år i klubben till scener värdiga ja, en King eller en Legend, som det står på hans söners tröjor när de rusar in på planen. Han får - kvällen till ära - spela med kaptensbindeln på, trots att lagkaptenen Thiago Silva är på planen. I den tionde spelminuten ställer sig hela Parc des Princes upp, drar på sig Zlatanmasker och applåderar Zlatan för hans PSG-bragd under en evig minut. Zlatan tar avsked genom att plocka en ligaseger samtidigt som han blir historisk när han i 89:e minuten gör sitt 38:e rekordmål för ligasäsongen. Slutligen lämnar han planen till den svenska nationalsången och PSG förlorar sin ikon. 

Den 4 juni 2023, upprepar sig historien på San Siro. Denna gång är det inte en spelande och rekordsättande Zlatan som tar avsked av de rödsvarta supportrarna, det är mer än så. För klubben Milan har Zlatan kommit att betyda extra mycket. Den anrika klubbens stjärna har sedan en tid lyst allt svagare och det enda som fått den att skina sådär likt fornstora dagar är Zlatan. Zlatan tackar och blir avtackad för allt han gjort, för Scudetton som ingen trodde var möjlig, för alla gånger som han gjort hela skillnaden, för att han fortsatt komma tillbaka och inte minst - för löftet att han stannar. AC Milan hade inte varit detsamma utan Zlatan. 

Fast egentligen är det tre avtackningar som - hittills - sticker ut. De två ovan och så den tredje som aldrig blev av, i Malmö försommaren 2001. 

I sin första bok, Jag är Zlatan Ibrahimović, berättar Zlatan om avtackningen som uteblev. Han hade hoppats att klubbledningen planerade något, “en grej med supportrarna kanske”, inför att han skulle lämna för Ajax. Ingenting blev av. Han ska i stället ha blivit inkallad till Hasse Borgs kontor tillsammans med ordförande Bengt Madsen som menade att det var otur att tacka av någon inför en match och de ska ha gett Zlatan en boll i kristall - som ett tack och ett minne. Givetvis ansåg Zlatan att detta var ovärdigt honom. Bollen tog han inte emot, och inte heller den förklaring som Madsen angett. “Ni tackade av Niclas Kindvall inför 30 000 människor och det gick ju rätt bra ändå”, menade Zlatan som replik. Senare har Madsen hävdat att han inte har något minne av detta. Zlatan skriver själv i boken: 
“Det var mitt avsked från klubben, varken mer eller mindre.”

Där resan börjar, slutar den nödvändigtvis inte alltid. Men Zlatan är ju Malmös son och det är egentligen det som på något sätt gäckat mig mest i historien om Zlatan; hans och Malmös komplicerade relation. De både vill och inte vill kännas vid varandra. Zlatan blir inte kvitt sin bakgrund och sin identitet - det är den som gjort honom till den han är och den han är, är allt det där som han hela tiden blir tackad för att vara. Zlatan är Malmö. 
Men är Malmö Zlatan? 

Kanske hade den många cirklar slutits om Zlatan blivit avtackad i Malmö. Kanske hade det inte räckt för allt det där andra som är Zlatan - hela Sveriges Zlatan. Men att det finns en sorg som varken Zlatan eller Malmö blir fria från, i relation till varandra. En cirkel som återstår att sluta? 

Det är den 8 juni 2024. Att tacka av Zlatan alla dessa försommrar är som att ta studenten på nytt - man påminns om att allt som varit är över och man kastas ut i ovissheten. Hur ska det gå med JDTs landslagsbygge? Vem är vår nästa Zlatan? 

Kanske borde vi sett till att tacka av Zlatan för två dagar sen, på nationaldagen den 6 juni? Hade inte det varit på sin plats? 

Alla avslut till trots är det utsålt om många som ser fram emot att säga tack ikväll, igen. Låt det bli den bästa avtackningen - hittills. För det finns bara en Zlatan. Och så länge Zlatan finns, finns det hopp. 

Och till de andra där ute som inte tycker att Zlatan förtjänar superlativ etc. Idag hyllar vi honom. Idag bortser vi från de gånger som allt inte har blivit perfekt.