Victor Wernersson till FD: "Hörde inget från Blåvitt"

Victor Wernersson är tillbaka i allsvenskan efter fyra års utlandsäventyr.
Vänsterbacken har skrivit ett korttidskontrakt med Västerås, men det var aldrig nära med en comeback i IFK Göteborg.
– Jag hörde inget från Blåvitt, så då kunde jag inte lägga någon vikt vid det, säger han till FotbollDirekt.

Han var Poya Asbaghis givna vänsterback mellan 2018 och 2020 i IFK Göteborg. Sedan dess har Victor Wernersson hållit till ute i Europa, först i belgiska Mechelen och därefter klassiska Breda i Nederländerna.

Men nu, fyra år efter utlandsflytten, är vänsterbacken tillbaka i svensk fotboll – och det som en vuxen man på riktigt.

– Jag har känt ett tag att jag vill hem till Sverige. Jag har familj nu, en liten son på ett drygt år så jag vill fokusera på Sverige nu och ärligt talat ville jag skriva ett längre kontrakt med Västerås, men nu blev det säsongen ut som var bästa lösningen för alla. Men ah, jag hoppas bli kvar längre än så, berättar 29-åriga skåningen för FotbollDirekt.

Trots fina tiden i IFK Göteborg var det aldrig nära en comeback i somras.

– Nej, jag hörde inget från Blåvitt, så då kunde jag inte lägga någon vikt vid det.

– Men jag hade en bra tid där och trivdes väldigt bra. Jag har följt Blåvitt under mina år utomlands och den klubben betyder fortfarande mycket för mig, och den betydde mycket för min karriär och utveckling.

Hur ser relationen ut till Poya Asbaghi i dag?

– Vi har inte så mycket kontakt, han kör sitt race borta i Qatar. Men jag gillade verkligen Poya som tränare, han var riktigt bra och jag tycker det inte är fel att göra karriär därborta och tjäna bra pengar. Det är han värd.

Varför blev det VSK?

– Jag hade ett bra snack med Kalle (Karlsson, VSK:s tränare) och jag kände att det här var ett bra steg för mig. Spelsättet känner jag passar mig.

Debuten i den grönvita tröjan skedde i helgen med ett inhopp mot AIK. Att starta fanns inte på agendan efter ett tungt sista halvår i Breda.

– Det var längesen jag spelade från start, det var i januari. Så kroppen måste vänja sig, jag får inte åka på någon skada genom för hög belastning. Det hade varit katastrof.

Hur sammanfattar du din tid utomlands?

– Upp och ner. Roliga stunder, jobbiga stunder. Men jag har utvecklats jättemycket, både som spelare och människa.

I Mechelen var Wernersson lagkamrat med såväl Kerim Mrabti som Gustav Engvall.

– Jag kom ju under corona så vi blev jättetajta eftersom man inte tilläts hänga i större grupper. Vi hade otroligt kul och Kerim gör det ju fortfarande väldigt bra där, det är kul att se, säger Wernersson som dock själv hade en tuff tid i Belgien på fotbollsplanen.

– Jag hade hoppats få spela mer, det blev inte som förväntat men jag lärde mig mycket ändå.