Isac Lidberg: "Jag var ju så jävla ung då – Bajen är en helt annan klubb i dag"

Isac Lidberg har senaste tre åren huserat i Eredivisie.
För FotbollDirekt berättar en av Hammarbys yngsta allsvenska debutanter någonsin att en comeback i grönvitt får vänta, men att det är inte säkert att han blir kvar i Nederländerna.
– Det finns klubbar runtom i Europa som är intresserade och Utrecht är heller inte helt låsta här, säger anfallaren.

Isac Lidberg kom fram i Hammarbys A-lag 2015 och gjorde sin debut den 13 juli samma år. Då var han 16 år och blev klubbens dittills yngsta någonsin i allsvenskan.

Därefter hade Lidberg en krokig resa med spel i superettan i Åtvidaberg innan han värvades till IK Start i norska högstaligan – för att snabbt lånas ut till FK Jerv i landets andraliga.

Men i svenska division 1 i Gefle lyfte det helt plötsligt för Lidberg som började vräka in mål – och det belönades han rikligt med.

Sommaren 2021 gjorde anfallaren nämligen den oväntade flytten direkt till Eredivisie, då han kritade på ett kontrakt med nykomlingen Go Ahead Eagles.

Efter två lyckade säsonger där tog Lidberg steget till nederländska storklubben Utrecht förra sommaren. Säsongen som följde var en sportslig berg- och dalbana för Lidberg.

– Vi hade en dansk tränare som verkligen ville ha mig. Jag var hans värvning. Allt kändes bra, men så bröt jag handen och var tvungen att opereras precis när serien startade. Jag blev borta några veckor och när jag kom tillbaka kändes det sådär… jag sprang runt med en arm kändes det som och det satte sig i huvudet. Laget gick tungt, låg sist i tabellen och tog väl knappt en poäng i början. Danska tränaren fick då sparken, men med nya tränaren började vi vinna och jag kände själv att jag var rejält på gång, berättar Lidberg för FotbollDirekt och fortsätter:

– Då fick jag en ny skada, en inflammation i hälsenan. Jag var borta i tre, fyra månader vilket var jävligt segt. Laget var i toppform och plockade i min frånvaro in Sam Lammers från Rangers som vräkte in mål. När jag väl kom tillbaka var det därför svårt att peta honom som nia, så i stället spelade jag därför mycket på vänsterkanten.

Hur har det varit att spela på en kant?

– Lärorikt. Jag fick löpa mer i defensiven vilket gjorde att jag kände mig lite trött när jag skulle göra mina djupledslöpningar som ju annars är min starkaste egenskap. Jag trivs bäst som striker, men det var ändå kul och lärorikt som sagt.

Utrecht slutade sjua i ligaspelet och i Conference League-playoffet ställdes laget mot Lidbergs tidigare gäng Go Ahead Eagles.

Victor Edvardsens lag vann med med 2-1 efter förlängning.

– Jävligt irriterande. Jag var riktigt lack där. Vi ledde matchen, men en i vårt lag tog ett idiotiskt rött kort i en situation som inte ens var någon situation… Vi blev tillbakapressade och de gjorde 1-1 i 91:a minuten, säger Lidberg vars Utrecht sedan i förlängningens slutskede släppte in det avgörande målet.

– Jävligt surt. Vi var ju storfavoriter i mötet… Men är det något lag som jag unnar en plats i Conference League är det Go Ahead Eagles, för jag hade två väldigt fina år där. Och kul för Victor (Edvardsen) också.

Lidberg noterades den gångna säsongen för fyra mål och tre assist på 20 framträdanden i Eredivisie, och det är inte säkert att han kvar i Utrecht efter sommaren.

– Nej, det är inte hundra procent. Hur ska jag formulera mig… Det finns klubbar runtom i Europa som är intresserade. Utrecht är heller inte helt låsta här, de kan tänka sig sälja.

En återkomst till Hammarby kommer dröja, berättar 25-åringen.

– Jag kommer försöka vara ute i Europa så länge som det går, tjäna så mycket pengar som möjligt innan jag vänder hem till allsvenskan. Hammarby är mitt lag och jag följer de fortfarande, men de är ju inget brödgäng direkt så vi får väl se om de vill ha tillbaka mig en vacker dag. Tajmingen måste vara rätt, säger Lidberg och fortsätter:

– Jag var ju så jävla ung i Hammarby när jag var där. Då var vi allsvensk nykomling och kom i mitten av tabellen ett par säsonger, i dag är ju Bajen en helt annan klubb som slåss i toppen. Det är kul att se.

Isac Lidberg är barndomsvän med Viktor Gyökeres och de är fortfarande väldigt nära kompisar. Lidberg är nästan paff över hur den svenska landslagsanfallaren växt ut till en av Europas hetaste anfallare efter målsuccén i Sporting Lissabon.

– När jag kollar Viktors matcher… det ser så lätt ut, det ser ut som att han möter barn fast han möter världsbackar som Pepe! De äter gräs allihopa, säger Lidberg och skrattar.

– Det är inte så att Viktor bara petar in bollarna, utan han tar bollen och springer från halva planen. Det är sådan klasskillnad. Han har verkligen allt. 94 kilo, så bredaxlad… fysiken är ju enorm! Jag fattar inte hur han pallar alla maxlöpningar, han springer som en maskin.

Lidberg spelade själv med Gyökeres i U19-landslaget, men har sedan EM-slutspelet i Georgien 2017 aldrig dragit på sig den svenska landslagströjan igen.

Jon Dahl Tomasson har erkänt bra koll på den nederländska ligan och har exempelvis plockat med Heerenveens mittfältare Simon Olsson i sina två samlingar. Lidberg drömmer nu också om Blågult.

– Men det är tufft, det är så hård konkurrens. Det är väl Gustaf Nilsson som jag måste ta mig förbi, men han har gjort det jävligt bra i Belgien och gjorde ju mål i båda landslagsmatcherna i mars. Jag behöver göra ännu fler poäng framöver för att komma med i landslaget, men det är klart att det är en dröm som jag har, avslutar 25-åringen som sitter på ett kontrakt med Utrecht till sommaren 2028.