KRÖNIKA: “Jag orkar inte ens vara lite förbannad på det här”

Ännu en förlust för Sverige på Friends och jag orkar inte rasa, såga eller ens vara lite förbannad på domaren.
För hela det här landslagskaoset är vad det är, Nations League är vad det är, men Jens Cajuste är vad vi hoppats att han skulle vara.

Serbien vann med 1-0 för att de ställde ett överlägset mycket bättre lag på benen.

Ibland behöver fotboll inte vara konstigare så.

Vi kan konstatera det och sen lägga det åt sidan.

Janne Andersson ville ha en samling för ett test, istället har det mest blivit en inventering.

Han har fått rota fram mittbackar i solstolar på grekiska stränder, han har fått ringa spelare varje dag, för att be dom ansluta till lägret och till slut är känslan att han valde de killar vars nummer han redan hade,

Men det behöver inte alltid vara fel.

Jens Cajuste var inte uttagen i originaltruppen, nu lär det dröja innan han åker ur den,

Efter två matcher är en nu en given pjäs i Janne Anderssons framtidsplan,

Att känna på 4-3-3 kan förstås också vara att ligga i 4-5-1, vilket sannolikt var nödvändigt mot det här ytterst spelskickliga serbiska laget.

För att känna på det med ett helt ny svensk startelva.

Det var lite stappligt i presspelet, som ibland mest var en och en, och det hittades inte alltid rätt, vare sig defensivt eller offensivt.

Men jag vet inte vad det går att kräva med en startelva som Janne Andersson till viss del fått skramla ihop likt en division 6-ledare i studentfirartider?

Det som blir olyckligt i formateringen till nytt system i en sån här match, är att Sverige startar utan Victor Nilsson Lindelöf, Dejan Kulusevski, Alexander Isak och Emil Forsberg som känns som framtidens ryggrad.

Och i en sådan framtid hoppas nog förbundskaptenen att Jens Cajuste och Mattias Svanberg ska utvecklas till bärande pelare.

I de här två landskamperna tycker jag att de kommit en bit på vägen - och det måste också vara en viktig pusselbit när det ska formas ett tremannamittfält bortom 2022.

Framförallt har Jens Cajuste bevisat varför så många i den senaste EM-truppen såg honom som kommande landslagsstjärna.

Det pratas mycket om hans defensiva styrkor, men här har jag blivit mest imponerad av hans förmåga att alltid ta bollen framåt. Även i trängda lägen. Stark i kroppen, aldrig rädd för att ta emot bollen med motståndare tätt intill sig. Han är det närmaste man kan komma en offensiv Foppa Forsberg-tackling på en fotbollsplan.

Cajuste har någonting som ingen annan svensk mittfältare har.

Svanberg har haft svårt att få det att lossna i landslaget, mot Serbien var han återigen en aning slarvig i passningsspel och med ett par fasta situationer, men det går att skönja ett driv och en enorm arbetskapacitet.

Anthony Elanga kommer förstås också vara en en fin liten bricka i Janne Anderssons framtidslag.

Och i den här matchen var det svårt att inte imponeras av Edvin Kurtulus, satte han en enda fot fel.

Det lilla vi fick se av Gabriel Gudmundsson gjorde åtminstone mig sugen på att se väldigt mycket mer framöver.

I en tid då det kommer - sakta men säkert - bli läge att fasa ut spelare som Viktor Claesson, Kristoffer Olsson och Ludwig Augustinsson kommer Janne Andersson ha stor nytta av den här inventeringen.

Sen kan det innebära sämre resultat, mot Erling Haaland eller ett serbiskt stjärngalleri. 

Ingen, framförallt inte Janne, vill förlora matcher - men hellre göra om i Nations League än att få hela generationsväxlingen kastad i ansiktet i nästa EM-kval.

Jag har påpekat det tidigare och kan göra det igen: ska Sverige återigen få fram ett väldigt kraftfullt landslag räcker det inte med ett nytt system.

Som jag i sig tycker är en intressant väg att gå, för att kunna utnyttja de bästa spelarna maximalt.

Men Janne Andersson behöver fler spelare på högre nivå som är ordinarie i tillräckligt kvalitativa klubblag.

Det har han inte idag och det har han definitivt inte efter mängder av skador och återbud.

Det räcker att omsätta startelvorna i Sverige och Serbien till klubblag för att få en hint om läget.

Sverige (4-3-3): Aston Villa - Midtjylland, St Louis, Djurgården, Sevilla - Bologna, Anderlecht, Reims - FCK, Al Ettifaq, Man United

Serbien (3-4-3): Sevilla - Fiorentina, Werder Bremen, Monaco - Verona, Sevilla, Lazio, Fiorentina - Ajax, Sassuolo, Real Madrid.

Är ni med dig?

Och 40 minuter in i den här matchen hade Sverige ett mittbackspar bestående av två landslagsdebutanter, där inhoppande Edvin Kurtulus gjort totalt fem matcher som central försvarare i allsvenskan.

Ingen Emil Forsberg från start den här kvällen, det sätter också sina spår.

Inte tillräckligt stark för att klara av tre matcher på rad, har vi fått veta.

För att han spelat för få 90-minutersmatcher på senare tid.

Jag ska inte ge mig in i någon medicinsk bedömning, för den kompetensen saknar jag, men ibland blir jag lätt förbryllad; när spelare har spelat för många matcher är de för slitna och uppenbarligen också när de spelat för få?

VM-klara Serbien valde tvärtom att skicka ut ett lag som i stort sett var ordinarie och det är högklassigt. De kändes också väldigt taggade med fint stöd av några tusen serber på läktarplats.

Det hade varit smått sensationellt om de inte besegrade det här svenska laget och de gjorde det med viss möda, trots allt.

Alltid något.

EKWALL - SPECIAL - DEL 2: Med 60 miljoner i ryggen - Hammarbys måsten