LÜHR: Derbyt mot AIK har potential att bli historiskt

Djurgården leder återigen serien och vässar för superderbyt mot AIK den 3 oktober.

Östersund…, ja, vad gör Östersund?

Senast på Jämtkraft arena så smällde man av den kanske största allsvenskan bomben den här säsongen.

Elfsborg tokknockades (nåja) med 3-1 och hattrickkungen Blair Turgott såg ut som en avslutare som hörde hemma i La Liga.

Minst.

Så kanske var det någon eller till och med några, förutom nykomponerade ledarparet Per-Joar Hansen och Lars Lagerbäck, som trodde på en ny skräll när Djurgården kom på besök till Norrland en vecka senare.

Det tog tretton minuter så var nog många av de hoppen släckta.

ÖFK-keepern Aly Keita hade redan hunnit med både en och två kvalificerade räddningar när vikrierande högerbacken Haris Radetinac med huvudet serverade mittbacken Jacob Une Larsson ett fint litet halvvolleyläge i straffområdet efter en offensiv hörna.

Une Larsson smällde sen på Champions League-manér upp bollen i Keitas högra kryss.

Samma kryss hittade Edward Chilufya efter en dryg halvtimme med en tung höger, och nu försvann garanterat de sista optimistiska ÖFK-hoppen den här söndagen.

Det var en död match redan innan hemmalaget i den 40:e minuten hann visa upp ännu en sekvens som hör hemma i handboken hur man INTE försvarar och Kalle Holmberg sköt bollen på (!) Joel Asoro som omedvetet styrde in 0-3 bakom en ställd Keita.

Vi tog i samma stund sats för att hålla oss professionellt fokuserade genom den transportsträcka som skulle bli halvlek nummer två.

Östersund är helt enkelt för svagt för att röra upp några känslor hos mig för närvarande.

Allsvenskans topplag har en tendens att hamna i svackor under den långa säsongen, kolla bara Elfsborg nu med tre raka förluster och Malmö FF innan dess. 

Och en sådan svacka var ju även Djurgården i för några omgångar sedan. Man förlorade mot Sirius. Kryssade hemma mot Mjällby.

Såg lagen bakom hinna ikapp och till och med förbi i guldracet.

Men efter Gustav Ludwigsons rätt tidiga 0-1-mål i derbyt mot Hammarby den 12 september så har Kim Bergstrands och Thomas Lagerlöfs lag inte tittat tillbaka.

Kryss borta mot Malmö FF, seger mot Degerfors och nu en mycket enkel trea mot Östersund har sett till att man är tillbaka i förarsätet i jakten på Lennart Johansson pokal.

Inför ett derby på Friends arena den 3 oktober som har potential att bli…, ja, historiskt.

Vinner AIK mot Degerfors på Stora Valla på måndagskvällen så är det den allsvenska ettan mot den allsvenska tvåan i det första 08-derbyt som öppnas upp helt för supportrarna efter pandemin.

På Nationalarenan.

AIK är favoriter, och de ska de vara. Hur det än går mot bottenlaget Degerfors i morrn.

AIK har genom år av derbyn skaffat sig ett starkt mentalt grepp på ärkerivalen, och ett tydligare bevis än 4-1-smällen i augusti på Tele2 arena går knappast att hitta. Men där man i vanliga fall skulle snacka blårandiga derbyspöken och så vidare, så kanske man ändå ska tänka två gånger efter Djurgårdens vändning mot Hammarby (4-1).

Där visade man upp en attityd och en inställning som ofta saknats i 08-derbyna, och som till slut fick en del supportrar att gå i taket och kräva svar av klubbledningen varför det blev så uselt varje gång. Sen tror jag väl inte öppna brevet var derbynyckeln mot Hammarby...

Frågan är om man nu är redo för den andra ronden mot Alexander Milosevic, Mikael Lustig, Sebastian Larsson & Co.

Ett AIK som älskar derbynerven och derbykraven och lyfter sig i dessa haussade matcher.

Det kommer i alla fall bli något helt annat än det blivande Superettan-laget Östersund en fullständigt odramatisk eftermiddag på Jämtkraft arena.