LÜHR: Jag ser tre lag redo att köra för Europa – blir AIK ett fjärde?

För det första, jag tänker inte be om ursäkt för krönikan jag skrev för något år sedan där jag tyckte Elfsborg och lagets tillvaro i allsvenskan kändes rätt menlös
Jag tänker inte ens googla fram den.
Men vad jag kan se i dag är ett resultat av en envis tro på “sin” grej, och inte minst ett klokt sportchefande av Stefan Andreasson. Det var en klinisk matchplan som fick högtflygande och roterande Hammarby att se både naivt och ihåligt ut på Tele2 arena under söndagen. Jimmy Thelins person sprakar inte framför kameror och mikrofoner, men vem bryr sig om det när trepoängarna nu trillar in mest hela tiden? Vem bryr sig om det när Thelin uppenbarligen kan få alla spelare i sitt lag att lojalt dra åt ett hårt jobbande håll?
Vem bryr sig om det när tränaren får sina gubbar att lira med både swag och beslutsamhet?
Det är knappast så att motståndet börjar svettas ymnigt när Elfsborgs laguppställning rabblas upp, men efter 90 minuter och noll pinnar så är det nog dags att börja läsa på lite extra om Borås.
Tunga spelare har försvunnit på sistone, och två av de tyngre är ju Jesper Karlsson och Joseph Okumu – men samtidigt har Borås-klubben kunnat håva in rejält med pengar och jag funderar för mig själv:
När såg jag Elfsborg spela bättre än så här?
Har du ett svar, Anders Svensson?
Kanske flyger man under radarn ett tag till, och det är säkert inget Jimmy Thelin har något emot, även om Stefan Andreasson irriteras lite – men Elfsborg är för närvarande en av tre tydliga utmanare till Europa-platserna den här säsongen.

Malmö FF snubblade över IFK Göteborg (2-3) i en match som innehöll i stort sett allt som får mig att älska allsvenskan: känslorna, dramatiken - och det oförutsägbara.
Det smått galna.
Det var ingen blåvit “smash and grab”, det var det Stora Tågrånet.
Men också en seger som kan betyda massor för Mikael Stahres lag och dess väg upp ur mörkret.
Hursomhelst, Champions League-jagande Malmö FF var långa stunder sanslöst överlägset och är fortsatt favorit till SM-guldet, trots den tappade serieledningen.
Så är det.
Punkt.
Djurgården hade ingen stor men ändå tydlig baksmälla efter 1-4-dänget mot AIK i hemmaderbyt förra helgen, men lyckades ändå klara av Mjällby på Strandvallen.
Djurgården är fortsatt med i racet.
Då har vi tre lag som tydliga Europa-aspiranter i augusti.
Och man frågar sig om AIK blir ett fjärde ikväll.

I truppen som presenterades under måndagen så fanns inhyrde Kristoffer Nordfeldt med, och det skulle ju vara högst sensationellt om man ödar en av de femton betalda allsvenska höstmatcherna för att sätta landslagsmålvakten på bänken mot Sirius på Studenternas IP.
Nu är jag inte riktigt med på det stora kritiktåget mot Budimir Janosevic, som skakat några gånger den här säsongen - men över hela sin tid i AIK varit en stabil sista utpost.
Men Nordfeldt är ändå något helt annat.
Jag skrev i en tidigare krönika att han kan betyda lika mycket för AIK som Johan Dahlin gjort för Malmö FF. Att man har både trygghet och en potentiell matchvinnare i kassen hjälper lag att lyfta på alla nivåer, till och med i målskyttet.
Det ska bli intressant att se effekten live i Uppsala ikväll.
Och om AIK kan rida vidare på den våg av eufori som skapades efter derbysegern mot Djurgården senast.
Om AIK är ett lag som kan utmana om platserna till Europa den här säsongen.