Hånade. Tillbakapressade. Gruppsegrare

S:T PETERSBURG. Utskällda.

Hånade.

Tillbakapressade.

Och – gruppsegrare.

Nu tar Janne Andersson sina gubbar till Glasgow för att fortsätta få oss att gnälla och till slut vråla ut vår glädje.

Det var en drömstart som ganska snabbt kändes endast som - en dröm.

En otäck och svettig (mar)dröm.

Ett svenskt landslag återigen parkerat på egen planhalva, till synes slitet och orkeslöst med lååång väg till slutsignalen. Oförmöget att hålla i en endaste boll i mer än tre sekunder, rensande mot ingen och ingenting från de egna bakre linjerna.

Räddat av en ribba och en skottkärra matjord i fickorna. 

Ett motstånd som ville mer. Orkade mer. Behövde mer. 

Den ryska hettan fick det att dunka i mitt huvud uppe på pressläktaren redan efter en halvtimme, och jag kunde nästan känna hur krafterna gick ur benen på lagkaptenen Sebastian Larsson när han kämpade på sin högerkant.

På hela det blågula laget.

Det fina målet som Emil Forsberg så läckert gjorde redan i den andra minuten efter samspel med Alexander Isak kändes då som om det gjordes för flera dagar sedan.

Den starka starten på matchen som bestämde vilka Sverige möter i åttondelsfinalen smulades långsamt sönder, och det blågula spelet började likna en kritiserad kväll i Sevilla för någon vecka sedan. 

Robert Lewandowski, världens bästa striker, nickade oförklarligt omarkerad en polsk vänsterhörna via marken upp i undersidan av Robin Olsens ribba. Returen letade sig tillbaka till Bayern München-stjärnans panna, och han matade på igen, bara för att se bollen dundra in i undersidan av Robin Olsens ribba.

Igen.

Robin Olsen räddade ett skott i krysset.

Det var galet.

Det luktade inte polsk kvittering, det stank 1-1.

Men vi har väl slutat att bli förvånade över hur dessa svenska hjältar lyckas ta sig ur strypgrepp som ser dödliga ut från läktare och tv.

Trycket fortsatte omedelbart i den andra halvleken.

Jag vet inte om det var stress eller värme, men illamåendet började ge sig tillkänna högt uppe på Gazprom arena. Jag fick inte längre ner något vatten.

Robin Olsen räddade ytterligare ett galet skott mot krysstrakterna. Han var nere vid sin högra stolpe och stoppade Krychowiaks fräsande markskott.

Inte ens ett fantastiskt 2-0-mål i den 59:e minuten, signerat inhopparen Dejan Kulusevski och Emil Forsberg, kunde ge Sverige något andrum. Kulusevskis räd och inspel till tvåmålsskytten Forsbergs högklassiga avslut höll för övrigt världsklass och Juventus-anfallaren är givetvis given bredvid Alexander Isak i åttondelsfinalen.

Men en frustande Robert Lewandowski, som inte sällan kritiseras för sina insatser i landslaget, hade inga planer på semester.

Och Polen var tvunget att vinna.

Ett Ludwig Augustinsson-sjabbel på offensiv planhalva ledde till en polsk omställning, och ensam mot tre passiva svenska försvarare så skickade skyttekungen upp bollen i Olsens vänstra kryss.

Det såg förtvivlat enkelt ut.

Och trycket var tillbaka.

Det bara ökade.

Så i den 84:e minuten så tappade mittbackarna Mikael Danielson och Victor Lindelöf ännu en gång bort Lewandowski i eget straffområde, och ensam med Olsen så rullade superstjärnan lekfullt in kvitteringen.

Sverige balanserade på en slak lina, sköna (nåja) Glasgow och Tjeckien eller Ukraina i åttondelen var på väg att förvandlas till Sevilla och världsettan Belgien.

Så kändes det verkligen.

Men där någonstans så hittade blågult ändå nödbromsen. Samtidigt som de polska krigarkrafterna till slut sinade.

Dejan Kulusevski kunde också på stopptid lira fri Viktor Claesson för 3-2 och ÄNTLIGEN så kunde man pusta ut i den varma rysskvällen.

Vi kan gnälla och klaga över blågul taktik och bakåtsträvande insatser, men här står vi ändå.

Eller, där står Janne Anderssons landslag som gruppsegrare i en på förhand “omöjlig” grupp som ju stjärnspäckade stornationen Spanien skulle lira hem enkelt.

Kritiker och motståndare får ju tycka vad de vill om svenskt spel, taktik och gnetspel, men vi kan ju bara ana vad de tycker om att möta Sverige i detta EM.

Bra går det i alla fall inte för dem.

Motståndarna, alltså.

Sverige har också fått igång den fantastiske Emil Forsberg, man har rullat in Kulusevski i turneringen och Alexander Isak kommer göra sitt första EM-mål snart.

Så är det bara.

Sverige har fortfarande massor att jobba med, det är ju inte så att blågult kör över motstånd så här långt. Men man har växlat upp.

Och nu väntar en klart överkomlig åttondelsfinal mot Tjeckien eller Ukraina på Hampden Park i Glasgow. Där har förre Celtic-proffset Mikael Lustig utlovat en patenterad gul vägg av polare, och just nu känns varken det eller ännu ett avancemang omöjligt.