En första känsla om att detta kan bli en magisk sommar

SEVILLA. Det har varit mindre snack om taktik.

Inga patenterade “ordkrig”.

EM-slutspelet har istället åkt på ett gäng coronasmockor och en alldeles fruktansvärd kväll i Parken i Köpenhamn.

Jag hoppas att måndagen blir kvällen när fokus kan hamna på fotbollen igen.

Och ett Sverige som överträffar sig självt.

Det råder lätt kaos överallt kring Estadio La Cartuja i Sevilla, en arena som byggdes för OS som staden aldrig fick 2004 och 2008.

Det var inte länge sedan Uefa dömde ut Dublin och Bilbao som värdstäder för EM, och Sevilla har fått den otacksamma uppgiften att ersätta en av dessa städer med sin Olympiastadion. 

Och man är inte direkt klara med förberedelserna.

Många var de svenska journalister som fastnade i ackrediteringen (jag var en av dessa) för att namnen i informationen inte exakt överensstämde med den i passet.

Det blev en svettig väntan, en digital presskonferens med förbundskapten Janne Andersson och Sebastian Larsson på ett stökigt café bland ölsurplande och söndagslediga spanjorer - innan vi som ändå fått ut våra ackrediteringar fick femton minuter inne på den mäktiga arenan för att se Sverige värma upp lätt i den stekande hettan.

Vi såg en fin gest där det blågula lanbdslaget samlades vid en banderoll som löd “Kämpa, Christian”, ett stöd till Christian Eriksen som efter ett chockartat hjärtstopp så när miste livet under Danmarks premiär mot Finland i Köpenhamn.

Den svenska EM-lagkaptenen inledde också presskonferensen med att uttrycka Sveriges stöd för Eriksen, hans familj och den danska truppen. Det var kloka ord om vad som egentligen är viktigt här livet, och det känns aldrig konstlat när orden kommer ur Sebastian Larssons mun.

På vägen ut från arenan, genom dåligt skyltade gångar och byggställningar, gick jag och TV4:s Olof Lundh vilse, hamnade i ett stort rum där borden var uppdukade för Uefa-pampar och andra viktigare personer - och vi blev duktigt uppsträckta av en överambitiös steward som verkade vilja rycka våra nyöverkomna ackrediteringar för detta ofrivilliga övertramp.

Men ut kom vi.

Och äntligen - ÄNTLIGEN - kan vi börja snacka på allvar om varför vi egentligen är här.

Sveriges EM-premiär mot Spanien kl 21.00 i morgon kväll.

Skuggan av det otäcka i Parken kommer att hänga kvar över detta EM, men det är något som Sverige måste försöka att skaka av sig.

Här finns också möjligheten att få en rivstart på mästerskapet.

En poäng vore en stor framgång.

Tre något sensationellt.

Spanien är storfavoriter i ett klibbigt klimat som är en enorm fördel för hemmanationen, och det kommer säkert inte bli en enda minut av de 90 som ska spelas där vi blågula inte kommer att sitta med en lättare ångest i magen.

Det stjärnspäckade spanska landslaget kommer ha boll, flytta boll och de kommer att trycka tillbaka Sverige mot det egna straffområdet. Den svenska planhalvan kommer med all säkerhet vara under belägring, och Spanien har vant sig vid att klara av Sverige ganska enkelt på hemmaplan de senaste åren.

Men där finns hopp.

- Ett patenterat vattentätt blågult försvar, som inte bjuder på något alls. Kan man hålla Spanien till ett mål  - och det vore bra - så finns alla möjligheter till poäng.

- Omställningar på Alexander Isak, den formstarke svenske anfallaren som vet hur man springer ifrån spanska försvar efter sina 17 mål i La Liga säsongen som gick.

- Emil Forsbergs sanslösa form och briljans. Om det nu är genom geniala passningar, egna avslut eller fasta situationer - Forsberg är en oerhört viktig nyckel för den svenska offensiven.

Det är givet att Janne Anderssons landslag behöver överträffa sig självt för att sno med sig poäng hem till Sverige och omladdningen i Göteborg.

Men nu får vi en första bild av var detta Sverige står i EM.

En första känsla om detta kan bli ännu en magisk sommar.