EKWALL: Trött på ursäkterna om den uteblivna publiken

Den här säsongen är ju som den är och det kan inte komma som en överraskning för någon att allting är annorlunda.
Sen början på 00-talet har allsvenskan varit ligan som varit medioker i jämförelse med de allra bästa.
På planen.
På läktarna, däremot: världsklass.
Så när kulissen försvunnit har den allsvenska fotbollen varit som att se någon dansa utan musik.
Då känns det som om att fotbollen är sämre än den egentligen är. Vi ser sällan på fotbollsmatcher, vi upplever dom. På gott och ont.

Du har säkert sett massor av matcher inför storpublik som du upplevt som fantastiska, men som inför tomma läktare hade känts torra som fnöske.
Och vi har sett massor av matcher den här säsongen som vi gärna glömt så fort som möjligt, som med fullsatta läktare hade varit en fest.
De allra flesta 08-derbyn brukar inte direkt vara välspelade fotbollsmatcher, de bygger på maxpumpat adrenalin, intensitet och inramning.
Nu sitter vi där och föreställer oss om hur bra det hade kunnat vara och det är ju inte riktigt samma sak.
Jag har själv varit på arenorna och tänkt på hur väldigt mycket bättre matchen hade varit med en sedvanlig allsvensk högljudd kuliss, när vi istället får sitta och glädjas åt att vi hör vad Pontus Wernbloom säger till Henok Goitom eller att IFK Norrköpings manager Jens Gustafsson hysteriskt skriker "uuuuuupp" så snart hans lag har vunnit en boll på mittfältet; det är lite kul ett par gånger, men sen inser man bara hur platt allting är. 

Men fotbollen? Är den sämre?
Jag tror inte det.
Det är klart att vissa matcher inte får samma glöd, det är givet att det är svårt för spelarna att bygga upp ett adrenalin eller att lyftas fram i varenda närkamp av en sjungande gungande arena.
Det innebär inte nödvändigtvis att fotbollen är sämre. Det är helhetsupplevelsen som är skit. 

Sen är jag rätt trött på debatten om huruvida lag tappar i slagstyrka för att publiken inte är där.
Jag känner att det argumentet mest lyfts fram som en ursäkt.
AIK gick bort dig för att de skulle göra om ett starkt spelkoncept och satsade på en trupp som krävde förstärkning, Hammarby kan fortfarande sluta tvåa (ett snäpp bättre än förra året), Djurgården tippades som 6:a av de allra flesta inför säsongen och IFK Göteborgs "revolution" har dansat på rätt slak lina i två säsonger.
Och det har ju inte direkt varit så att att Malmö FF spelat helt utan uppbackning av sin publik tidigare.
Ser vi till det som skett på planen är jag övertygad om att vi fått se "verkligheten", det har varit lite för lätt att skylla sämre resultat på att publiken saknats.
I några få enstaka fall har det kanske spelat en viss roll, men det har inte varit helt avgörande.
Allsvenska fotbollsspelare ger sig inte in i tävling - inte ens under en kvadrat på träning - utan att göra allt de vill och kan för att inte förlora.
Det gäller både med och utan publik.

Det här året var vi istället fått det bekräftat med all tänkbar tydlighet: allsvensk fotboll utan en stark kuliss är en fattig produkt. Och att det är upplevelsen som är grejen.
Inte fotbollen.