Bruksmentaliteten sitter i – hungrigast av dem alla

UPPSALA: När Malmö FF skulle satsa yngre 2020 tog dom alltså in Ola Toivonen, 34, och gissa varför?
Dom visste att de skulle få en vinnare.
För hur många vackra ord som fälls om nya spelsystem och unga spelare så finns det inget som är viktigare för Malmö FF än att vinna matcher.

Ola Toivonen var sanslöst underskattad i Janne Anderssons landslag och det fanns såklart en hel del tvivlare när Malmö FF plockade hem honom från Australien.
Och för väldigt många hemvändare så kan det ta sin tid att landa rätt i den lite bångstyriga och udda allsvenskan med konstgräsfotboll, parkerade bussar och välorganiserade kollektiv, ibland tar det en hel säsong.
För Toivonen tog det tre-fyra matcher.
Det är han som varit den pusselbit Jon Dahl Tomasson saknat i början på den allsvenska säsongen.
Då, när Anders Christiansens individuella prestationer tvingades vara skillnaden på succé eller fiasko.
Med Ola Toivonen som länk i sin position som “9,5:a” är Malmö FF:s anfallsspel ett helt annat hot. Som målskytt och framspelare såklart men kanske (framförallt) för att han har en förmåga att öppna upp ett helt annat MFF.
För får du inte tag på Toivonen, då får du inte grepp om Malmö. Han kan styra ut spel mot kanterna, han kan skapa plats för Isaac Kiese Thelin, han kan vinna dueller, han kan direktspela på djupet, han kan dra iväg själv och när han gör allt det där så står Anders Christiansen bakom honom och slipper var ensam som hot.

Nya Sirius skakade om MFF, det ska vi inte glömma. Tidigare har Jon Dahl Tomassons elva haft svårt att bryta ned låga försvar med parkerade dubbeldäckare.
Nu blev det stundtals bortspelade i stora stunder före paus. Och det kände Malmöspelarna av, vilket de erkände efteråt.
För Sirius har det i sig.
De konstgräsknackar bort sina motståndare med fart, platsbyten, pressintensitet och individuell skicklighet...det går fort, det är effektivt och spännande att se på.
Men det tar också kraft.
Och när presspelet och passningsmetodiken inte biter längre, då kan det bli tufft om din motståndare inte redan är utslagen.
Nu hängde Sirius-spelarna mot repen och då blir det ingen lek när motståndarna är Toivonen, Sören Rieks, "AC", Jo Inge Berget och Isaac Kiese Thelin.
MFF-stjärnorna fick vittring och åt sen upp hela Sirius med god aptit på slutet.

I det sammanhanget känns Ola Toivonen som hungrigast av dom alla.
För att han fortfarande vill vinna till varje pris.
Den gamla bruksmentaliteten från Degerfors sitter fortfarande djupt rotad och det gör skillnad.
Ola Toivonen må springa omkring och smågrisa i närkamper, trashtalka och jävlas - så även i den här matchen - men det är också ett tecken på att han inte kommit till Malmö för att skratta hela vägen till banken under de sista åren som välbetald fotbollsspelare.
Han. Ska. Bara. Vinna.
I det sammanhanget är han den som kan axla Markus Rosenbergs roll mer än någon annan.

För någonstans är det väldigt mycket Malmö FF i en grund som de alltid stått för i framgång.
Nytt spelsystem, nya unga pågar: avaddåddå?!
Vinna till varje pris är det som gäller, skitsamma vilket,
Nu har Anel Ahmedhodzic förvisso blivit en nyckelspelare i Tomassons lag men annars är det grundrutinen man förlitar sig till och något som nästan ser ut som gamla hederliga 4-4-2.
Så länge Malmö FF fortsätter vinna matcher spelar det ingen roll hur man spelar eller om Ola Toivonen är 19 eller 78 år.
Det viktigaste är inte att ha en filosofi, det är att vinna.