Det bästa allsvenska försäsongen har sett så långt

Jag vet, det var bara en träningsmatch. En tuff träningsmatch på La Quinta Football Field, i en omgivning som doftade dollars (eller Euro) och dyra villor och bjöd på bländande sol och en gräsmatta som hade platsat i US Masters. Mot Rostov, en etablerad storklubb som skuggar serieledningen i den penningstinna ryska ligan. Men det var också det första riktiga steget som nya AIK tog, efter lappkastet av taktik och blickandet framåt med en ny aggressiv ambition där fansen ska åka med och lyfta laget till nya framgångar. Och resultatet blev bra.

Med undantag för de första 30 minuterna i andra halvlek, där AIK knappt lånade bollen, än mindre tog sig in på offensiv planhalva - så var det bra.
Sebastian Larsson knäppte iväg några frisparkar som var lite luriga, och den vindsnabbe Erick Otieno visade på vänsterkanten upp tendenser till det som kan bli ett rejält genombrott i allsvensk fotboll under 2020. Bakåt bommade framför allt Per Karlsson och Karol Mets - bäst i AIK den här eftermiddagen - fullständigt igen. Och även om den nya danske keepern Jakob Haugaard var osäker vid några tillfällen, så visade han också pondus och en vansinnig vänsterdoja som lär bli till ett offensivt vapen i allsvenskan 2020. 

Då ska vi också komma ihåg att AIK saknade mittfältaren Ebenezer Ofori, som varit outstanding under lägret i Marbella, och den tunge isländske skyttekungen Kolbeinn Sigthorsson. Båda tränar på för fullt, men vilades som säkerhetsåtgärd. Och - det kan också möjligen bli så att klubbsökande mittbacken Alexander Milosevic till slut landar hemma i AIK och förstärker laget med kvalitet och massor av karaktär. Vi är mitt i brinnande försäsong, och där ska man vara oerhört försiktig med att dra slutsater - men det är knappast så att guldkonkurrenter som Malmö FF (ja, jag vet att man förintade Syrianska senast), Djurgården eller Hammarby radar upp prestationer som sätter skräck i resten av allsvenskan just nu. Då skulle jag säga att AIK:s resultat och prestation mot Rostov är det bästa det allsvenska försäsongen sett så här långt.

Sen finns det frågetecken. Det finns det nästan alltid.
3-4-3-uppställningen är i sin linda, och här lär AIK stöta på motgångar under våren. Det vore nästan märkligt om man inte gjorde det.

Tänkta “tior” (ska egentligen inte finns några exakta benämningar för de tre anfallarna) som Jasir Asani och Saku Ylätupa blandar och ger lite för mycket, både på träning och i matchen mot Rostov.

Bilal Hussein skickades nu ut på högerkanten då Robert Lundström stod över, och det var en vilsen Hussein vi fick se fram till han fick flytta in centralt under den andra halvleken. Då blev det betydligt bättre.

Men AIK lämnar Spanien med som en välmående klubb. Som ett guldkandidat även denna säsong, även om satsningen andas en smula mer budget jämfört med tidigare år. Rikard Norling kanske inte håller med fullt ut, men just nu den här eftermiddagen i Marbella andas AIK frisk luft och ribban ligger precis lika högt som den alltid gör i klubben som vann SM-guld så sent som 2018.