Sluta gagga om Zlatan till landslaget – han är större än så

Någon som har hört det förut?

Men dream on, my friends, det finns inte en chans att Zlatan finns med i sommarens EM. Av flera skäl. 

Först och främst är det ju Ibrahimovics “fel”.

För det han fortsätter göra på en fotbollsplan, som ingen annan 38-åring någonsin har gjort, är unikt.

Den maktdemonstration han visade i Milanoderbyts straffområde var mäktig i sig.

Ingen…absolut ingen någonsin någonstans…kan säga någonting annat än att Zlatan Ibrahimovic är unik i sitt slag.

Sverige ska med all rätt känna stolthet över Zlatan och vad han gett (och ger) fotbollspubliken världen över.

Det finns all anledning att stämma in i hyllningskören. Och Zlatan berör. Överallt. På alla sätt. Alltid. 

Men landslaget?

Det kan vara tidevarvets mest tröttsamma debattrepris, som ett hack i en gammal LP-skiva.

Det är möjligt att det är en våt dröm och jag har full förståelse för att mediakollegor hakar på i Twitter-populismens vågskvalp, men att ändå orka dra "Zlatan-till-landslaget" ett varv till; som om tiden stått still sen 2016.

EKWALL: Omöjligt att döma ut Zlatan

Ja, Zlatan Ibrahimovic är den bästa fotbollsspelare Sverige någonsin producerat och han är fortfarande en av våra allra bästa - han valdes till Årets Forward 2019, så det är ingen överraskning direkt.

Ja, det skulle vara häftigt att se Zlatan Ibrahimovic i samma landslagselva som Alexander Isak.

Men om vi ändå börjar med honom själv: han har meddelat att han inte längre vill spela i landslaget. Officiellt tror jag han gjort det tre gånger.

En gång i tiden - för inte så längesen - för att ge nya unga stjärnor chansen, vilket vi ser ut att få ett ypperligt tillfälle att göra i sommar.

Jag har svårt att tro han vill vara med. Den här gången. Heller.

Vill landslaget ha tillbaka honom?

Ingen skulle säga något annat, men efter att ha kallat förbundskaptenen för rasist, kaptenen för att vara för dålig och rätt många andra för att inte hålla måttet...ja, vad tror ni själva?

Välkommen ombord, kära vän?

Sen finns det förstås de som tycker att Zlatan har rätt i sin analys, men oavsett vad man tycker så har han inte direkt bäddat för en återkomst. 

Jag skulle också tycka att det var häftigt med en Ibrahimovic-återkomst. Om jag tänkte enbart i rubriker, intresse och rätt många andra effekter som skulle förhöja en medial upplevelse.

Men alla lag blir inte bättre av att "de bästa" alltid är med. Janne Anderssons landslag är ju ett sådant exempel och det har bevisats gång efter gång sen han tillträdde.

Det finns ingen anledning att återupprepa alla argument och resultat, för det är så oerhört uppenbart. Och är det verkligen någon enda som tror att Zlatan Ibrahimovic skulle tänka sig att återvända till ett landslag som "en i mängden" och rätta sig efter de principer som Andersson valt?

Det strider mot alla tänkbara grundlagar. Och skulle ju bara ge en mycket sämre Ibrahimovic.

För i hans fall får du välja, antingen styr han  (som nu i Milan) eller inte. Det finns inget mittemellan.

Det blir bara löjeväckande att ens tro på den ekvationen.

Någonstans måste det vara möjligt att hylla Zlatan Ibrahimovic för vad han åstadkommer här och nu i en karriär som fortsätter att fascinera - utan att gagga om det landslag som han inte vill vara med i.

Han är lite större än så, trots allt.