Marcus D imponerade – men Janne Andersson måste tänka om

Jag vet exakt hur det kan se ut i de här träningsmatcherna inför en ödslig kuliss och det blir vad det blir med helt nya lagkompositioner i januari.

Men de första 70 minuterna mot Kosovo kan ha slagit de allra flesta rekord i tafflighet på en vinterturné.

Det går självklart att peka på att Janne Andersson mönstrade en elva som inte hängde ihop i någon enda lagdel, det går att skylla på att det är tidigt på säsongen och lite nerver i en debut.

Men den tekniska nivån?

Får det verkligen se så illa ut? 

Vi fick en odyssé av usel bollbehandlng, fullständigt felriktade passningar från ostörda lägen, osammanhängande försvars- och anfallsspel samt avsaknad av all form av timing och spelglädje.

Det var ju inte direkt Liverpool som Sverige ställdes mot.

Det var Anel Raskaj och Ismet Lushako från AFC, det var Fidan Aliti från Kalmar FF, några från Norge och den lågt rankade ligan i Kosovo.

Det gjorde ont att se hur illa det här svenska landslaget uppträdde.

Men med lite flyt, en fantastisk Peter Abrahamsson-räddning och ett byte där Marcus Danielson, Darijan Bojanic och Jesper Karlsson kom in med lugn, pondus och spelglädje så löste det sig till en svensk seger.

Danielson bröt ett uppspel, Bojanic behöll kylan med en ocean av tid för att snyggt skicka fram djupledsbollen till Simon Hedlunds friläge.

Men om vi struntar i allt det där.

I hur spelet sett ut, om resultaten och vem som gjorde vad i matcherna; vad börjar det bli värt?

Läget är som det är och det blir "värre" för varje januariturné. Janne Andersson får allt färre kvalitativa spelare att välja eftersom de inte är uttagningsbara på grund av spel i andra ligor eller i lag som inte vill släppa sina spelare.

Inget är nytt på den fronten.

Men vi har hamnat i ett läge där Janne Andersson tvingas gräva för djupt i lådan.

Och då hamnar vi i ett läge där halva truppen blir spelare som aldrig någonsin kommer ha en realistisk chans att nå ett A-landslag.

Vad ger det?

Ja, vi får ihop tillräckligt bra spelare för att besegra Moldaviens och Kosovos B-lag.

Men för en framtid?

Så här: Strunta i resultaten.

Ta en grund på 10-12 spelare och komplettera med de bästa spelarna i de äldre ungdomslandslagen - de som är framtiden på riktigt.

Som Alexander Isak för två år sen, som Viktor Gyöekers förra året.

Nu känns det nästan som om Janne Andersson måste kämpa för att få ihop en fullskalig trupp och då hamnar han på spelare som är alldeles för långt från en "riktig" landslagsverklighet.

Nu, såväl som i en framtid.

Jag tycker det blir bortkastat.

Jag ser hellre att januariturnén - som jag tycker är viktig och vill ha kvar - spelas med ett "framtidslandslag" och inte enbart blir någons sorts belöning för spelare som gjort en bra allsvensk säsong.

Vad gav då den här turnén?

Ja, den visade att Marcus Danielson mycket väl kan bli en man för en EM-trupp.

Att Muamer Tankovic kanske inte alls är så nära just nu.

Jag tycker den visade att Jesper Karlsson är på väg att slå igenom på riktigt, att Jordan Larsson påminde om att inte bli bortglömd i Ryssland, att Daleho Irandust har något som KANSKE kan bli riktigt bra och att Darijan Bojanic har passningsförmågan som få andra i på den här nivån i svensk fotboll.

Men framförallt att det fanns alldeles för många i truppen som aldrig någonsin kommer spela tävlingsmatcher för ett A-landslag.

Lite för många.

Gör om, gör annorlunda.

***

Slutligen går det inte att komma ifrån det faktum att SvFF så enträget bara MÅSTE åka till Qatar för den här turnén att de köper loss fattiga nationsförbund som Moldavien och Kosovo för att få motstånd till två TV-sända matcher.

De hamnar där eftersom väldigt få länder vill åka till Qatar för den här typen av verksamhet.

Det är som att Sverige är fullständigt besatt av att åka till just Qatar.'

Den raspiga skivan om att Sverige åker dit för att påverka förhållandena i den förtryckta nationen blir allt mer löjeväckande.

Ingen jävel bryr sig om vad Sverige försöker påverka under en vecka med träningar och träningsmatcher i landet även om det är en vacker tanke.

Jo,  det går att ta avstånd och påverka rätt kraftfullt även om man struntar i att åka dit.

Det går att visa vad man egentligen tycker även utan att förklara hur bra träningsmöjligheterna är.

Det är en komplex situation när vi har ett korrumperat VM i landet 2022 och det får vi leva med, men Sverige behöver ju för den sakens skull inte arrangera egna matcher i Qatar.

Varför denna besatthet av att åka till Doha? Eller Abu Dhabi?

Det hade varit världens enklaste att förlägga en sån här turné till exempelvis Marbella-området, där ett stort antal av världens största klubbar har sina läger - då tror jag dessutom att vi hade fått matcher på arenor med lite publik.

Men SvFF är desperata i sin önskan om att åka till Qatar att de indirekt köper dit sina motståndare, när ingen annan vill åka dit.

Var ligger hunden begraven...?