Därför väljer MFF en “rookie” som tränare

Mobilen gick varm igår när danska kollegor ringde och alla med samma förvånande frågeställning:

De kunde sannerligen inte förstå någonting.

Och jag svarade ungefär:

“Well, det är samma klubb och samma sportchef som ansåg att Allan Kuhn var rätt man för uppdraget. Ni kan inte vara så förvånade”.

Danskarna tyckte att Kuhn-anställningen var konstig, såklart. Men här finns också en annan skillnad, som gör att den danska mediebilden kan vara en aning subjektiv.

"Kuhn är en flink fyr", som någon sa, vilket ungefär betyder att han är en trevlig kille.

Tomasson anses som raka motsatsen, smått introvert och ingen vän av att hantera media.

Det var Jon Dahl som var en av de drivande krafterna när de danska landslagsspelarna valde  att bojkotta all media, ett beslut som fick politiska konsekvenser i Danmark och spelarna fick backa.

Nu väntar en tid som ständigt bevakad tränare i en skandinavisk storklubb, där det direkt kommer ställas krav på resultat. Kollegorna i Danmark ställer sig en aning tveksamma till hur det ska sluta.

Valet av Jon Dahl Tomasson säger nog en hel del om vad som till slut finns att "välja" efter det att Daniel Andersson och MFF ställt sin kravbild.

Det är självklart att Malmö FF är ett attraktivt tränarjobb men det kommer med en uppdragsbeskrivning som gör att etablerade namn lätt faller bort.

Lite som det är i delar av den nya moderna världen, där tränarna mest blir sportchefernas förlängda arm.

Det kan inte vara en tillfällighet att ingen av MFF:s fyra senaste tränare varit ett tungt välmeriterat, framgångsrikt och etablerat namn.

Antingen för att de tränarna vill köra sitt race och tackat nej eller för att Malmö FF insett att de inte vill ha den typen av tränare.

Då har man fått välja Allan Kuhn, som då hade varit glad för ett tränarjobb i norska andraligan eller Magnus Pehrsson, som var i ett läge då det inte fanns så mycket på bordet.

Uwe Rösler var en aning annorlunda, han tvingades MFF ta in för att vända på ett jobbigt läge och då gick det inte att ställa samma krav. Rösler är till exempel den enda av dessa fyra tränare som fått ett tidsbestämt kontrakt.

Men när det sen skulle byggas nytt, när krisen var över med råge, när andra krav låg på bordet...ja, då slutade den kärleksaffären med en frontalkrock.

Nu satt Jon Dahl Tomasson på podiet och Daniel Andersson sa att klubben kände att han var det rätta namnet redan från början, att han uppfyller alla krav och passar perfekt - vilket ju är exakt samma sak han sade om såväl Kuhn som Pehrsson.

Det vill säga; här är killen som kommer göra så som jag vill att han ska göra.

Jon Dahl Tomasson har två väldigt korta perioder som huvudtränare, bägge i Holland (där han faktiskt bor sen länge), en i Excelsior och en i Roda.

Det gick sådär, lite som det kan göra i början.

Han har sen varit assisterande förbundskapten under Åge Hareide i Danmark, vilket ju är ganska långt bortom ett jobb som huvudtränare för en klubb.

Det vore underligt om någon inte ifrågasatte Malmös rekrytering.

Och nu är det upp till Tomasson att motbevisa och sätta tvivlare på plats, någon månad innan Europa League-mötet med Wolfsburg och under ett år där ALLA i stan kommer kräva ett SM-guld efter två år av missar.

Samtidigt som Markus Rosenberg har tackat för sig.

Bra mycket tyngre tränarnamn än Jon Dahl Tomasson hade kunnat dukat under för en sådan utmaning.

Och visst, å ena sidan kan vi hävda att det är ett underligt val.

Å den andra är vi minst lika bra på att gnälla över att det alltid är samma gamla tränarnamn som alltid cirkulerar runt.

I det här fallet tror jag många ifrågasätter om det här ett val av tränare som en klubb av Malmö FF:s dignitet ska göra.

När det egentligen handlar om vilken tränare som de faktiskt kan få.