Den känslomässiga orkanen efter Zlatan och Rosenberg är befriande
Allsvenskan är över sen länge, ändå kan vi blicka tillbaka på en omtumlande vecka för svensk fotboll.
Östersunds FK nekades elitlicens, Brage kan bli allsvenskt över en natt.
Och så den känslomässiga orkanen som svepte över Malmö, kanske den mest omtumlande som drabbat en allsvensk fotbollsstad.
Det har sagts och skrivits så mycket om Malmö-ikonen Zlatan Ibrahimovics plötsliga besked om att han blivit delägare i Hammarby att det inte kan ha undgått någon som är fotbollsintresserad.
Kraften som finns i Zlatans namn och maktposition innebär att alla hans fotbollsrelaterade val ger eko överallt.
De kommer alltid att ge ett hav av olika åsikter, nu och för all framtid.
Reaktionerna den här gången; en explosion av känslor från en stad där alla kände sig svikna, försmådda, förnedrade.
Ingen kan vara ett dugg överraskad över den känslostormen.
Inte över ilskan, besvikelsen, sorgen. Inte ens över att det finns en och annan stolle-jocke som går över gränsen, som är så hatisk att det tar sig uttryck i rasism och vandalism...det är tyvärr ingen skräll att det finns idioter i den värld vi lever i.
Men konsekvensen av beslutet och Zlatans kontroversiella uttalande om att göra Hammarby till Skandinaviens bästa klubb kunde vem som helst förutse.
Även Ibrahimovic själv. Eller hans rådgivare.
Om de inte insåg det så lever de på månen.
Det går absolut att hävda att Zlatan Ibrahimovic är mera Malmö som stad än han är Malmö FF.
Vad många uppenbarligen inte har förstått är att staden och klubben hör ihop, eftersom det sen 60-talet bara finns en som är framgångsrik i staden.
Och malmöbon generellt ser ett svek mot MFF som ett svek mot staden. Eller ett svek mot staden som ett svek mot Malmö FF.
Några veckor efter det att en staty av Zlatan avtäcktes 50 meter från Malmö FF:s hemmaplan så valde han alltså att gå ut med nyheten att han vill göra en av klubbens konkurrenter till Skandinaviens bästa lag.
Går det att överraskas av reaktionerna från Malmös anhängare?
Statyn placerades på Stadiontorget sedan Zlatan själv nobbat förslaget om att placera den på Rosengård, den uppfördes där den står med Malmös stads goda minne och med Malmö FF som lycklig "medarrangör" av det arrangemang som lockade 4 000 stolta malmöiter.
Oavsett var ni har era klubbkänslor, vem kan INTE förstå att MFF:s supportrar reagerar med full kraft?
Egentligen bara den som har dålig koll på hur relationen Malmö och MFF ser ut. Eller den som har fullständigt skruvad verklighetsuppfattning.
Faktum är att statyn högst sannolikt aldrig hade uppförts där den står idag om Zlatans engagemang i Hammarby hade förmedlats tidigare.
Nu står den där den står som en symbol för vad malmögrabben Zlatan Ibrahimovic gjort för Sverige, men inte länge för vad han betytt för Malmö.
Några få meter från den ingång som leder till de mest hängivna fansens ståplatssektion.
Om det är ett problem eller inte? Gissa.
Jag tycker att det är häftigt att Zlatan Ibrahimovic blir en del av svensk fotboll och det blir en spännande (på många sätt, som inget vet idag) framtid för Hammarby att ha Sveriges mäktigaste fotbollspersonlighet i sitt stall.
Och business är business, om man nu vill leva efter det.
Det blir ändå lite sorgligt att Ibrahimovic bränner alla broar med staden han är uppväxt i, där endast de mest hängivna zlatanister nu står på hans sida.
En stad som nu tvingas uppföra ett staket med svart skynke runt hans staty med en vakt som bevakar dygnet runt.
Han hade såklart inte behövt göra den här affären här och nu någon vecka efter det att han hyllats som hjälte i Malmö, rent ekonomiskt är den heller inte värt pengar som betyder mycket i Zlatans kassakista.
Ville han vara med och äga ett lag kunde han valt ganska mycket utanför Sveriges gränser; David Beckham köpte ett lag i Florida, inte delar av Manchester City eller Liverpool, för att göra en jämförelse.
Och sett till makt är det svårnavigerat i ett land där de stora besluten ändå tas av medlemmar i en trött aula där det serveras kaffe och kanelbulle för 30 spänn.
Men konsekvensen av beslutet blir som det blir och kan inte vara en överraskning för någon.
Frågan är om Zlatan Ibrahimovic känner att det var värt det? Eller om han skiter i det? Också.
Att han blir kritiserad och ifrågasatt när han gör underliga uttalanden eller tar kontroversiella beslut har ju inget att göra med allt det han gjort (eller gör, faktiskt) på en fotbollsplan och för svensk fotboll, så som ingen annan svensk någonsin gjort.
Snarare tvärtom.
Zlatans beslut framöver blir viktigare än någonsin för hur han ska bli ihågkommen i slutändan.
***
Och samtidigt som Zlatan föll som en sten i malmöbornas ögon så lyfte Markus Rosenberg för evigt till himlen.
Det slutet, i den sagan, det kapitlet. i den staden.
Matchen mot Dynamo Kiev, som vändes från 1-2 till seger med 4-3, där Rosenberg avgjorde med sista målet på sin hemmaplan i sista sekunden.
Hyllningarna efteråt, när 20 000 pers stannade kvar till midnatt för sin lagkaptens skull.
(För inte så längesen var vi i Sverige sämst på sådant här, med en blomsterkvast från ordförande på sin höjd, men nu fick vi denna med Rosenberg och förra året en lika fin för Kennedy Bakircioglu på Tele2)
Som en definitiv tronföljd i en stad där fotbollen och Malmö FF betyder så mycket mer än bara business.
Omtumlande på ett sätt.
Befriande på ett annat.
Den här artikeln handlar om:
