Dif, MFF, Bajen eller AIK – guldstriden handlar om poäng. Inget annat.
Fotbollshöst; iskalla vindar, regn, blött, tamejfan redan snö.
Och guldfrossa?
Jodå.
Malmö FF var åtta minuter från ett fiasko i Eskilstuna, AIK tappade en poäng i Borås, Djurgården räddades av två hörnor i Östersund.
Alla fotbollsmatcher är unika och lever alltid sina egna liv.
Men aldrig i så stor utsträckning som under en allsvensk senhöst.
Då handlar ingenting längre om stilpoäng eller att bygga ett eget spel, för då gäller det bara att överleva match för match.
Tre av lagen i årets galna slutstrid verkar stå mitt i den stormens öga.
Det fjärde heter Hammarby och verkar inte riktigt ha förstått att de faktiskt kan avgöra den här guldstriden helt på egen hand.
Djurgårdens 2-1 i den jämtländska snökylan var sannerligen inte vackert. Men det ligger förstås en sanning i styrkan att vinna även när spelet inte stämmer.
Nu blev det en omdiskuterad situation i slutet på första halvlek som fick Djurgården in i den här matchen.
Nicklas Bärkroths mål på övertid KAN han föregåtts av en hands på Jonathan Ring, den gick dock inte att vara helt säker på ens efter ett antal repriser, men kom trots allt 20 sekunder efter utsatta två tilläggsminuterna.
Jag vet såklart att det är MINST två minuter som gäller men efter att ha sett de två minuterna igen så finns ingenting som berättigar ytterligare tillägg. Och att hörnor ska slås efter utsatt tid må vara en oskriven regel, men kanske inte spelas klart inne i straffområdet?
Är en spelare fri från halva plan och tiden är ute så går signalen, oavsett var spelaren befinner sig.
Eller så här: om de sista två minuterna berättigade 20 sekunders tillägg så hade borde vi haft åtta-nio minuters tillägg på varje normal halvlek.
Vi kan hävda att två minuter kan vara 2.45 för att domaren gjort tillägg på sekunden eller “stannat klockan”, vilket ju aldrig varit förenat med verkligheten och inneburit väldigt långa halvlekar. Det finns inte en spelare eller ledare som inte gått exakt efter den tilläggstid som anges, om inget specifikt (som ett byte tex) höns under tilläggstiden.
Så jag har full förståelse för att ÖFK-tränaren Ian Burchnall tappade det. Inte minst i det läge som han och hans lag befinner sig i just nu.
Hade det drabbat ett av våra större lag så hade Twitter nått kokpunkten under ett par kvällstimmar.
Å andra sidan är det upp till Östersund att spela tills domaren har blåst. Oavsett när domaren blåser.
Serieledarna var tagna av stundens allvar. Kim Bergstrand hade gamblat en aning och valt att sätta sin skyttekung Mohamed Buya Turay på bänken.
Dif fick inget riktigt flyt, men var fortsatt giftiga på fasta situationer, vilket rätt ofta varit ett vinnande koncept för vilka SM-guldvinnare ni vill.
Och med en kvart kvar kunde Marcus Danielson (vem annars?) knoppa in segermålet på en stenhård Elliot Käck-hörna.
2-1 är 2-1 är tre poäng.
Det räcker tillräckligt långt i den här typen av höstmatcher.
Men det räcker uppenbarligen inte för Hammarby.
Nu kom de i underläge mot Örebro på Tele2 efter en elegant Victor Prodell-bicycleta men det är som att sånt inte tynger Bajen någonstans.
De stoppar motståndarna i munnen, tuggar och spottar ut.
Hammarby fortsätter att köra sin karnevalsfotboll utan att blinka och Stefan Billborns lag gjorde heller ingen perfekt match.
Men de vann med 5-1.
Det är omöjligt att inte imponeras av det.
Och nu står vi där inför en helg när så väldigt mycket kommer att utkristalliseras.
Inte avgöras eftersom den här senaste omgången bevisat att inget går att ta för givet, men ändå: Hammarby-Djurgården.
Smaka på den.
En seger för Hammarby och de är på riktigt i ett bra guldläge (med MFF kvar att möta på hemmaplan).
En seger för Djurgården och Hammarby får det för svårt att nå ikapp på tre omgångar.
Eller ett oavgjort resultat som kan bädda för såväl Malmö FF som AIK.
Djurgården har kanske inte formen. Men de har stabiliteten och är väldigt svåra att besegra, de har bara förlorat tre matcher och det är – som alla djurgårdare är väldigt medvetna om – matcherna mot AIK och Hammarby.
Hammarby går på vatten. De har kryddat stora delar av sin säsong med olika spelare i superform och just nu är det Vlado Rodic.
Och Hammarby har alltså gjort osannolika 65 mål på 26 matcher.
Men har ändå sämre målskillnad än både Djurgården och Malmö FF.
Är ni med mig?
Det kommer inte bli vackert när vi går in på upploppet, det kommer vara grisigt, kallt och jävligt.
Och vinnaren?
Det lag som tar flest poäng, oavsett hur det har sett ut.
Den här artikeln handlar om: