Jag har sällan skådat sådan överlägsenhet i ett Skånederby

Skånederbyt tog slut innan det ens hade hunnit börja och eftersom det aldrig riktigt blev någon match kan vi kallt konstatera:
Malmö FF-Helsingborg 3-0.
Fem omgångar kvar, fyra lag slåss om titeln, alla fortsätter att vinna sina matcher.

Malmö FF körde inte bara över Helsingborg i ett Skånederby som tog slut innan det ens hade hunnit börja.

De bevisade också att de kan vara överlägsen en motståndare utan skadade Anders Christiansens kreativitet.
Arnor Traustason, Jo Inge Berget och Sören Rieks har stigande form, Markus Rosenborg fortsätter att göra mål, Oscar Lewicki är överallt och Bonke Innocent kan kastas in som ett nödrop och lösa sin uppgift utan att ens bli varnad.
Malmö FF hade den här matchen i egen innerficka, jag har sällan sett sådan överlägsen i ett Skånederby. Inte så mycket för resultatet, kanske inte heller så mycket för det spelmässiga övertaget, snarare den mentala dominansen där det kändes som om HIF-spelarna inte ens trodde de skulle vinna.
Motståndet var tufft nog, MFF var väldigt gediget men Helsingborgs IF slog också en knut på sig själv i den här matchen.
Det kan lätt bli så när man försöker ändra mer än vad som är nödvändigt.
Olof Mellberg mönstrade en variant som var någon form av mischmasch mellan 5-4-1 eller 3-4-2-1 eller välj valfri sifferkombination.
Ingen hade en aning om vart de skulle ta vägen. Det var lite som att se ett gäng orienterare i avsaknad av både karta och kompass.
Visst, HIF kan inte skryta med en säsong där deras 4-2-3-1 varit särskilt framgångsrikt. Men jag tror inte att det handlat så mycket om spelsystemet.
Dessutom såg det relativt bra ut mot såväl Djurgården som mot AFC.
Nu blev Mellbergs experiment fullständig pannkaka mot ett uppspeedat och tungt pressande Malmö FF på Stadion.
Olof visste såklart vad han ville få ut av det här. Men hans spelare hade inte en blekaste aning.
Metodiskt malde Malmö sönder HIF…via starkt bollinnehav, snabbt passningsspel, stor rörelse och effektivt återerövringsspel…och det gav pjäser som Traustason, Rieks, Berget, Antonsson och Rosenberg massor av utrymme och möjligheter att leta rätt tillfällen.
1-0 efter en kvart, 2-0 efter en halvtimme och 3-0 sju minuter före paus.
Det var 38 minuter som måste ha känts som en evighet för Helsingborgs spelare.
Olof Mellberg gjorde vad han kunde i paus för att stoppa blodflödet, det stabiliserade upp hans lag samtidigt som Malmö såklart hade dragit ned en aning på sitt monstertempo.
Och ska vi hitta något positivt för de röd-blå så var det att inhoppande 18-åringen Ibrahim Bance visade klass nog för att få starta matcher.
Ordinarie är redan 17-årige Armin Gigovic.
Där har HIF två spelare att bygga en framtid kring om de få behålla dom, jag tror att rätt många allsvenska klubbar gärna står i kö för att locka till sig Gigovic.
Fyra matcher kvar i allsvenskan nu.
Malmö FF har AFC borta i nästa möte och den här segern gav Uwe Rösler någon sorts andrum.
För Skånederbyt var på förhand en riskfylld match i en guldkamp där det inte finns några som helst utrymmen att tappa onödiga poäng.
Nu gjorde MFF som Djurgården och Hammarby har gjort i stor utsträckning på hösten, städade av ett potentiellt hot utan att tvingas behöva känna någon oro.
Det var imponerande och det innebär att den här intensivt pumpande guldstriden sannolikt kommer leva hela vägen in i kaklet.
Coming up:
Östersund-Djurgården, AFC-Malmö FF, Hammarby-Örebro, Elfsborg-AIK.
15 poäng kvar att spela om.
Häng på!

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: