Spelarbetygen efter seriefinalen – han var världsklass
MALMÖ: Så mycket seriefinal det kan bli; adrenalinet, publiken, intensiteten, vädret, dramaturgin.
Malmö FF med trycket på sig att vinna, Djurgården mot trycket på Stadion.
Och Djurgården löste den utmaningen (0-1) med all tänkbar bravur, såväl taktiskt som speltekniskt.
Men givetvis inte utan dramatik. Och lika givet, inte utan malmöitisk straffmiss.
En hel del MFF i inledningen, men Djurgården växte in i den första halvleken.
Dels kunde Ulvestad, Karlström och Edwards etablera ett övertag på mittfältet och dels kunde Djurgården få så pass mycket tryck på Malmö att de sällan kunde anfalla som MFF helst vill i sin egen gryta.
Markus Rosenberg och Arnor Traustason fick springa mest på chans och när de väl var i närheten av bollkontakt stod de öga mot öga mot Marcus Danielson, allsvenskans jätte.
MFF hade inga hot i uppställt spel. Djurgården fick vittring och ett större mod i sitt flytande passningspel.
Men det var kampen som präglade den här matchen, inte skönspelet.
Samt kulissen; stämning upppiskad av två kortsidor.
En seriefinal i all sin prakt.
Andra halvlek? Jodå, det hände en del.
Malmö med fortsatt problem att bryta loss och i ett perfekt kontringsläge agerade Dif som ur en instruktonsfilm.
Jonathan Ring med förlösande djupledspassning till Haris Radetinac, som i sin tur drog iväg och tidigt hade bestämt sig för att träffa framstormande Buya Turay.
Det gjorde han med perfektion och Djurgården hade 1-0.
MFF flyttade upp och sökte desperation i sitt spel.
Anders Christiansen kom loss i straffområdet efter kombinationsspel, såg ett utsträckt ben efter fint och dök.
Domare Glenn Nyberg lurades och blåste straff.
Med fem raka straffmissar gick Markus Rosenberg fram för att ta straffen. Även han – med all den rutinen – tyngd av allvaret.
Och det blev den sjätte missen, nytt allsvenskt “rekord”.
Tommi Vaiho fick ett ben på bollen och Malmöpubliken tittade mest upp i himlen och på varandra; är detta verkligen sant?
Tommi Vaiho forsatte sin hjälteinsats när han minuterna senare kanonräddade Romain Galls närskott.
MFF:s chansspel trängde aldrig riktigt igenom bortalagets defensiv.
Djurgården höll undan och vann seriefinalen.
Vilket innebär att man nu är sex poäng före Malmö FF i kampen om guldet.
Det är ett bastant ryck i kampen om SM-guldet.
I nästa omgång kan de ta ytterligare ett, när AIK väntar i ännu en seriefinal.
Här är mina spelarbetyg:
Malmö FF
Johan Dahlin – 2
***
Lasse Nielsen – 2
Rasmus Bengtsson – 3
Behrang Safari (75) – 2
***
Felix Beijmo (69) – 2
Anders Christiansen – 3
Fouad Bachirou – 2
Oscar Lewicki – 3
Sören Rieks – 2
***
Markus Rosenberg – 1
Arnor Traustason (55) – 1
Avbytare
Dusan Melicharek (mv)
Eric Larsson
Jonas Knudsen (75) – spelade för kort tid för betyg
Guillermo Molins (55) – 2
Romain Gall (69) – spelade för kort tid för betyg
Erdal Rakip
Bonke Innocent
Djurgården
Tommy Vaiho – 5
***
Jonathan Augustinsson – 2
Jacob Une Larsson – 2
Marcus Danielson – 3
Elliot Käck – 2
***
Jesper Karlström – 3
Fredrik Ulvestad – 4
***
Haris Radetinac (87) – 2
Curts Edwards – 3
Jonathan Ring (69) – 2
***
Mohamed Buya Turay (82) – 2
Avbytare
Per Kristian Bråtveit (mv)
Kevin Walker (87) – spelade för kort tid för betyg
Astrit Ajdarevic (69) – spelade för kort tid för betyg
Nicklas Bärkroth
Emir Kujovic (82) – spelade för kort tid för betyg
Adam Bergmark Wiberg
Oscar Pettersson
5=Världsklass
4=Mycket bra
3=Bra
2=Godkänd
1=Underkänd
Den här artikeln handlar om:
