Den läxan måste AIK lära sig för att ta sig vidare

2-1-segern i Moldavien bäddade mjukt och fint för Rikard Norlings lag.

Men det blev smått läskigt. 

Ändå. 

Igen.

FC Sheriff hade fått ytterligare sju dagar med träningspass med TIO nya spelare och var klart mer synkade nu än i första matchen.

AIK tog ledningen efter en dryg timme via ett synnerligen utsökt ”beachvolleymål”; lång hög passning från Sebastian Larsson som nådde Goitom, kom ut till Bahoui, till Goitom igen innan den landade framför fötterna på Bahoui och pang upp i nättaket.

Men ”sherifferna” hotade ständigt. En boll i ribban, ett mål bortdömt för offside efter en målvaktsretur, en och annan boll som studsade hit och dit i straffområdet innan de fick in 1-1 i 85:e.

Sen var det otäckt igen för AIK.

Och läxan?

Ja, det är förstås ingen vetenskap och allt är inte så förbannat enkelt som när man uttrycker sig i text.

Men AIK måste sluta släppa in mål på hemmaplan i Europaspelet.

Det är så oerhört väsentligt och alla vet om det.

Du tar dig inte tillräckligt långt i Europa om du som AIK fortsätter att ge motståndarna fördelen av alla bortamål.

I riktigt jämna matcher så är det nästan alltid just det som avgör till slut.

Och AIK har under de senaste två åren släppt in mål i ALLA sina kvalmatcher.

Då har de inte riktigt prövats mot supermotstånd direkt, på Friends har det ramlat in bollar mot irländska publirare också.

Och det var förstås två insläppta hemma mot Maribor som gjorde livet surt i Champions League-kvalet.

Det kommer inte hålla i längden; Celtic.

Rikard Norling var inne på det själv efter matchen, han känner att hans lag inte riktigt har har tagit till sig fördelen av hemmaspelet. Åtminstone inte så som är nödvändigt när man ska kvala in till gruppspelet.

Anfall är alltid bra, men inte bästa försvar alla gånger i den här spelformen.

Ser vi till svenska lags framgångsformel i europaspelet på senare tid så är det nollan på hemmaplan som sticker ut.

Celtic, next.

Omöjligt?

Alls inte, för det låter alltid bättre än vad det är.

Jag tror till och med att det kan vara en liten fördel för AIK att de inte längre är favoriter att ta sig vidare.

De kommer sättas under stor press – inte minst i Glasgow, vi vet ju det – men det ger också möjligheter att spela en annan typ av fotboll, där AIK kan hitta en mera gynnsam balans än mot mera oberäkneliga motståndare likt Sheriff och Maribor.

Och med Nabil Bahoui ombord är känslan att AIK nu har den spelartyp som kan avgöra de här matcherna. Nästan på egen hand.

Han har redan hunnit visa att formen finns för minst en halvtimme och att han inte behöver acklimatisera sig för att komma rätt.

Bahoui gjorde ett strålande inhopp återigen.
Jag tror att han absolut kan såra Celtic också.

Överhuvudtaget var det den rutinerade kvartetten Sebastian Larsson, Tarik Elyounoussi, Henok Goitom och Bahoui som banade vägen för AIK den här kvällen.

De kommer betyda mer män någonsin mot Celtic.

2-1 förlust borta, 1-0 hemma. 

Sen är det klart. 

Om AIK håller nollan hemma så är det absolut möjligt.