EKWALL: Det har gjort Hammarby till ett sämre lag – hur löser Billborn det?

HELSINGBORG. Ett HIF hit, ett Hif dit.

Helsingborgs IF 2 – Hammarby IF 1.

Olika krav, olika förutsättningar men innan vi svävar iväg i rubriker som talar om SUCCÈ och FIASKO så kan vi åtminstone konstatera att trycket ökar snabbt på Hammarby.

Två poäng på tre omgångar och Bajen går in i en påskvecka med kravet att lösa första segern i nästa match

Tålamodet hos krävande fans i en stockholmsk storklubb med stora ambitioner räcker väl ungefär så långt.

Eller hur tror ni själva det kommer att låta om Hammarby inte besegrar AFC på Påskdagen?

 

Men om vi börjar med det HIF som mår lite bättre idag, den rödblå nykomlingen som fått inleda sin återkomst till allsvenskan med två segrar efter tre riktigt svåra utmaningar: Norrköping, Häcken, Hammarby .

Det är inte sensationellt bra, men det är tillräckligt bra för att åtminstone stavas SUCCÉ – även om det är 27 omgångar kvar att spela.

Helsingborg och Per Ola Ljung har byggt sitt lag runt väldigt mycket rutin (Granqvist, Holgersson, Jönsson, Farnerud, Wanderson) och det har varit nyttigt på alla sätt när laget tagit sig an den allsvenska återkomsten.

Det är väldigt stängt längst bak där Granen och Holgerson kompletterar varandra.

Alexander Farnerud vänsterfot kan vinna och avgöra matcher på egen hand.

Rasmus Jönsson har forfarande steget och förmågan att smyga sig förbi vilket försvar sim höst, likt en tjuv om natten.

Vad Wanderson har, förutom möjligen något kilo för mycket, har Olympia inte fått se ännu, men det kan förstås komma. Nu hade han en hel del flyt när han gick in mot Djurdjic med sträckt ben och öppen sula – men fick ett gult som högst sannolikt var väldigt mycket rött.

Helsingborg är inte som vilken nykomling som helst, för de har inte tagit sina sex poäng på någon sorts frisk nykomlingsentusiasm.

De har gjort det för att de varit väldigt smarta och för att de har spelare som kan konsten att vara det.

Det ska bli intressant att se Helsingborg agerar – och reagerar – i möten med lag som på pappret kan betraktas som ”sämre”, hur de tar sig an matcher som de måste föra.

Hammarby vet vi nog inte riktigt var vi har i nuläget.

Inget annat slag i allsvenskan har varit bättre på att spela sig fram till ypperliga kantlägen. Snabba vändningar efter fint kombinationsspel, ibland så pass effektivt att motståndaren hamnat på hälarna.

Men sen har det tagit stopp.

Det spelar ingen roll hur effektivt du än matar ut bollar mot kantspelare om de sen stannar kvar där ute.

Inlägg som fastnar på närmaste försvarsspelare, som är för korta eller för långa, för höga eller för lösa, varken hackat eller malet.

Har man tagit in en spelare som är högkaratig ENBART i straffområdet, då måste bollen dit så ofta som möjligt

Nu fick Vidar Örn Kjartansson två halvbra möjligheter i boxen. En vrickade han iskallt in i fel hörn och på den andra drog han ett direktskott från jobbigt läge som mycket väl kunde resulterat med lite flyt.

Jag kan förstå poängen med att låna in islänningen, eftersom han är en spelare som kan ösa in mål. Om du skapar förutsättningarna.

Men min känsla är att Nikola Djurdjic hamnat i ingenmansland efter värvningen av Kjartansson och att just det gör Hammarby till ett sämre lag i offensiven.

Det känns lite som överflödet förbannelse, kaka på kaka.

Djurdjic har lite andra egenskaper än Kjartansson, han är inte ”bara” en renodlad striker. men Djurdjic är så pass bra och viktig för Hammarby att han inte kan hållas utanför laget.

Då får han bli någonting annat och spela på en position i en roll som inte passar honom tillnärmelsevis lika bra som den han haft när Kjartansson kom in och fick den.

Det tycker jag har gjort Hammarby till ett sämre lag och det är inte Djurdjics fel.

Men nu sitter Bajen i ett läge där de har en isländsk bomber på lån i några få matcher som bara kan spela på en position och sin stjärnspelare som är för bra för att bänka men som inte kan spela på sin bästa position.

Det är en situation som Stefan Billborn på någon vänster måste lösa. För Hammarbys bästa. Den är inte lätt.

***

Det går förstås att älta Gianluca Curcis tavla som gav Helsingborg segermålet, men sånt händer, har hänt och kommer hända målvakter, även de allra bästa.

Jag funderade mest över Curcis sparkteknik?

Indirekt var det den som låg bakom 2-1-målet och som hade en negativ effekt på alla bollar som Hammarby – av olika skäl – valde att spela hemåt till egen målvakt.

Det går att se tydligt att det är en målis skolad i en annan tid, några år innan flacka ”sydamerikanska” utsparkar kom på modet eller insparkar som med precision och kraft når medspelare en bra bit över halva plan.

Curci har inget tillslag.

Gamla klassiska utsparkar från en Ravelli-tid rakt upp i luften, lite på vinst och förlust. Och insparkar med underskruv som inte nådde längre än 30 meter.

Ingen större grej – och möjligen ett nostalgiskt värde någonstans – men i någon mån påverkade det ändå Hammarbys uppbÿggnadsspel när Helsingborg skar bort alla möjligheter att spela kort från målvakten.

Och det var Curcis usla inspark, smått omöjlig att hantera felvänd, som bäddade för att hemma-HIF kunde vinna bollen och snabbt bryta mark för Adam Erikssons inlägg som sen  trillade in över mållinjen.

I en tid där målvakten är en stor del av det ”nya” spelet och där bollbehandlingen med fötterna har blivit väldigt viktigt känns det som om Hammarby blivit en aning handikappat med Curci mellan stolparna.

***

Benjamin Nygren!

Glöm inte:; 17 år gammal.

***

Hur är det med publiksiffrorna egentligen?

14.000 i Malmö senast, det kan de inte var nöjda med. Och färre åskådare på Olympia än i premiären, trots en hel del Hammarbyfans på plats,

Elfsborg hade 4.300, Kalmar 3.700 (mot Norrköping och AIK halverade nästan sin publiksiffra hemma: 30.000 mot Östersund i premiären, 16.000 mot Sirius i helgen.

Är det aprilvädret?

***

Coming upp: seriefinal!

Eller åtminstone så mycket det kan bli efter tre omgångar.

Två lag har sju poäng, i kommande omgång möts Häcken och Djurgården.

 

 

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: