Ryktet om storklubbarnas kris var betydligt överdrivet

MALMÖ. Malmö FF hittade rätt och såg ut som den guldfavorit de är.

AIK hittade målet och är fortfarande ”omöjligt” att besegra.

Och så kunde vi redan i omgång 3 konstatera att ryktena om storklubbarnas kris var betydligt överdrivna.

Det går inte att undvika det engagemang som alltid skapas när allsvenskan äntligen drar igång.

Hur vi alla älskar att analysera in absurdum; hittar små kriser, pekar på förändringar som bör göras, ser in i framtiden och undrar hur fan det ska gå nu.

Jag är ju själv en del av det, även om jag alltid varit allergisk mot alla rubriker om att ”allsvenskan är körd” när de smetas ut i 10:e omgången (som förra året när Hammarby inledde så bra) eftersom jag hunnit lära mig genom åren att allsvenskan avgörs ”på riktigt” under hösten.

Men vi älskar att grotta ned oss i denna underbart älskade lilla skitliga och entusiasmen är alltid som störst i inledningen.

Det är därför det lätt blir en ”kris” efter två av 30 omgångar: 180 minuters fotboll.

Jag såg AIK kriga sig in i matchen mot Sirius på Friends sedan Rickard Norling gett laget en rejäl blåsning efter fem halvlekar utan mål.

Sirius hanterade den här matchen väldigt klokt och kunde mycket väl fått med sig en poäng i slutändan.

Men när AIK-spelarna släppte en aning på bromspedalen kom både målen och poängen.

Sen kan vi tycka vad vi vill om hur prestationen såg ut i stort, men det går inte att komma ifrån att Norlings AIK fortfarande är smått omöjliga att besegra.

Så länge de inte springer på lite udda förluster här och där så kommer AIK ge sig själva chansen att hänga på i toppstriden när det här väl ska avgöras. Väldigt lite tyder på att Solnalaget kommer att tappa sitt koncept och det är en grundtrygghet i sig, även om det offensiva spelet – och dess ”utveckling” – inte direkt går att skönja.

I Malmö var Markus Rosenberg tillbaka på Stadion efter sina skadebekymmer.

Inför matchen har han gjort allt för att tona ned sin roll som Malmö FF:s viktigaste spelare.

Men efter matchen stod han där igen i en mixad zon, som den enda av MFF:s spelare, för att förklara varför just han var den som banade vägen till ett helt ”nytt” Malmö FF och 2-0-segern mot Östersund.

Först den perfekta passningen som friställde Marcus Antonsson till 1-0. Sen iskall avslutning i straffområdet till det avslutade målet.

Men Rosenberg var (och är, på alla sätt) så mycket mer än ”bara” målen.

Han ÄR Malmö FF.

Uwe Rösler sa det själv på presskonferensen efteråt när han pratade om ”The Big Man”, att han gör hela sitt lag mycket bättre.

Just därför blev Markus Rosenberg ett så stort lyft för Malmö; attityden och drivet som implementerar aggressivitet gör sitt, men främst förmågan att styra presspelet som helt tillintetgjorde den här lite stappliga versionen av Östersund.

Det gav ett Malmö FF som var fullständigt dominant och som i perioder såg mycket bättre ut än laget gjort i någon annan tävlingsmatch under säsongen.

Å ena sidan en stor och stark glädje för de Malmöfans som gjorde vad de kunde för att hålla den rakbladsvassa malmöitiska aprilblåsten på avstånd från lite för tunna vårjackor.

A andra sidan ytterligare ett väldigt tydligt bevis på att Malmö FF är ett lag med Markus Rosenberg.

Och ett helt annat utan honom.

Men vad det innebär för framtiden behöver vi faktiskt inte spekulera i här och nu.

Det är 27 omgångar och många ”kriser” kvar innan vi vet.