EKWALL: Har svårt att se IFK Göteborgs fullständiga förtroende för Poya Asbaghi

Mats Gren fick till slut lämna sin post som sportchef och enligt all samlad expertis med Kamratgården som jordklotets medelpunkt så var det inte en dag för sent.

Om det sen är exakt den åtgärden som  här och nu får IFK Göteborgs fotbollslag att vinna matcher i allsvenskan ställer jag mig något tvivlande till, det är för sent för en sportchef att göra någonting vettigt åt det idag.

Men “någonting-måste-hända” -ideologin….det går lät att översätta det till löpsedelsordet PANIK…var ofrånkomlig.

Och ser vi till det rent fotbollspraktiska så valde alltså IFK Göteborg att plocka bort andretränaren Alf Westerberg, som man tecknade ett nytt 2-årsavtal med i somras.

För att Poya Asbaghi ska få andas ny luft på tränarsidan med hjälp av Hjalmar Jonsson och Hannes Stiller.

Det kanske inte känns särskilt dramatiskt för Blåvitts ledning, men utåt sett är ju känslan att Alf Westerberg får “skulden” till varför det sett så illa ut på planen de senaste omgångarna.

Den rockades känns som en 25-öresförändring.

Ja, Poya Asbaghi får vara kvar…och enligt klubbdirektör Max Markusson var det aldrig några tvivel om det…men att man nu ger honom stöd med två före detta spelarprofiler som tränare är ju någonstans ett underkännande i sig; du behöver hjälp, grabben.

Och om Jonas Olsson, som tillfälligt sportchefar istället för Gren, ska ha något som helst inflytande på själva spelet, ja då tror jag att han gärna vill ha med ett ord i laget.

Ja, Poya Asbaghi är fortfarande tränare för IFK Göteborg. Men nu med hjälp av tre andra där ingen känns som en tydligt vän av den fotbollsfilosofi som är Asbaghis eller Mats Grens eller IFK Göteborgs eller vad det nu en gång har varit.

Jag har svårt att se det som att IFK Göteborg har det fullständiga förtroende för Poya Asbaghi som klubben vill göra gällande.

***

Mats Grens karriär vid sidan av fotbollsplanen är kantad av kontroverser.

Grens långa lyckosamma spelarkarriär i schweiziska Grasshopper slutade i en konflikt där Roy Hodgson, då huvudtränare, var inblandad på ett hörn.

Ingen vet väl egentligen exakt vad som hände men i schweizisk media på den tiden utmålades allt som ett smutsigt haveri och när Gren kom tillbaka som assisterande tränare för A-laget gjorde han det först efter en ursäkt från klubben.

Han övertygades om att tjänsten som huvudtränare skulle gå till honom men han valdes bort och drog till Vejle i Danmark där han inte blev långlivad.

Nästa stopp blev Jönköpings Södra där det fortfarande talas om värvningen av två kineser som skickades hem efter ett halvår för att de inte höll måttet.

När IFK Göteborg, tydligen påhejade av Lennart Johansson om man ska tro den ärrade fotbollsbasen, knöt till sig Gren kostade det Blåvitt en del pengar att få loss honom och på Stadsparksvallen var det inte direkt så att man utlyste en sorgestund. Om vi säger så.

I nästan fem år försökte sen Mats Gren sen bygga ett nytt storlag av IFK Göteborg och det har varit ett pärlband av dåliga försök, dåliga affärer, dåliga relationer.

Det underliga är ju inte att Gren fick kicken nu.

Det är ju att klubben lät honom hållas i så många år.

***

Så här säger förre spelaren och sportchefen, Tomas Wernersson, om skälet till varför Poya Asbaghis lag inte gått tillräckligt bra i år.

Det är ju en sågning så god som någon.

(Klippet från GP och från början var det Håkan Milds citat, men namnet hade blandats ihop. Igen)

***

Göteborgsposten hade något på spåret, så är det ju.

Deras uppdragsgivare…det som är en uppenbar läcka i klubben…gav tillräckligt mycket inside för att att något var på gång.

Vi kan peka finger åt GP idag för att de satsade på häst här, att de publicerade uppgifter som inte stämde.

Men något är fishy.

Eftersom GP sen var först med nyheten att det var Gren som skulle kickas så tror jag ändå att de hade connections långt in i styrelserummet och därför tror jag också att diskussionen kring Poya Asbaghi därinne faktiskt har handlat om att han kunde få sparken.

Har de ändrat sig från en dag till en annan?

Det är nog inte helt omöjligt.

Omöjligt är det däremot att förstå hur Aftonbladet i sann Svenska Fans-skribent-anda tillåter IFK Göteborgs uttalade supporter, Robert Laul, att skriva allsvenska krönikor åt det stora mediahuset?

Det kan väl inte bara vara för att man fortfarande tycker synd om killen?

Han tillhör de blåvita som inte kan släppa att tiden med Bebben, Röde Ruben och Torbjörn Nilsson är förbi. Som envist gnetar sig fast vid att allting alltid ska vara som det alltid varit.

Därför skrev han alltså att Poya Asbaghi var “en bluff”, eftersom han inte har samma filosofi som man hade på Svarte-Filips tid.

Det var en rätt saftig sågning av Asbaghi och då blir det bara patetiskt att komma flaggandes på sociala medier med att man pratat med Poya och att han inte menade något personligt med att kolla honom en bluff.

Vad menade han då?

Det står ju fritt att tycka vad man vill (och i det här fallet kanske Laul har rätt, vem vet) – men stå för det då.

***

Löser IFK Göteborg detta?

Faktum är att det kan gå åt helvete, oavsett förändringarna idag.

Det kan möjligen bero att Alf Westerberg inte varit en perfekt andretränare. Eller. Inte.

Spelarmaterialet är inte mer än vad det är. Spelidén är säkert god men den har gått ut över det som är spelets idé: att ta poäng.

Tänk själv, vilka IFK Göteborg-spelare idag skulle platsa i något av allsvenskans fem-sex bästa lag?

Det är där Blåvitt är idag.

Och det är lite för sent att ändra på en bra bit in i oktober.