”Inte så att jag tänker ‘gubbjävel’ om Rydström”

KALMAR. I början av 1994 gjorde Henrik Rydström sin första träningsmatch för Kalmar FF:s a-lag. Det blev stryk 8-1 mot Öster i Tipshallen. Knappt två år senare, den 20:e oktober 1995 föddes Melker Hallberg. Nu spelar de tillsammans i Kalmar FF, Henrik 37 år och Melker 17 år. Vi slår oss ner i Guldfågelns lunchrestaurang och innan intervjun drar igång undrar Henrik om han ska hämta kaffe till sin unge lagkamrat men kommer på sig själv.
– Nej, du dricker inte kaffe va? Jag ska se om de har Oboy.

Hur såg du på Henrik innan du träffade honom, det vill säga som en “utomstående supporter”?
Henrik: Känn ingen press nu, jag går och hämtar kaffe.
Melker: Jag har varit på alla Kalmar-matcher sen jag var liten och jag har alltid drömt om att spela i Kalmar. Sen att Henke fortfarande spelar kvar och att jag får spela med honom, det är en ära. Han har burit Kalmar FF, det är så det har pratats om honom.
Henrik: Hur gammal var du när vi vann SM-guld? 13?
Melker: Nja, 12…
Henrik: Då kommer du ihåg att det inte bara va ”Elmarna” som gjorde det va?

Hur minns du Henrik från den säsongen?
Henrik: Som alla andra, att jag är överskattad.
Melker: Han ledde laget, han var kapten. Han ledde laget till SM-guld, det var ju respekt.

Har du fått många frågor om honom av vänner?
Melker: Ja, det har blivit många sådana, speciellt från killarna i Tipselit, det är honom jag fått flest frågor om, absolut.

Hur är han jämfört med vad du trodde och tänkte om honom?
Melker: Han snackar kanske lite mer på plan än han gör utanför, eller? Hehe. Men det är som jag har tänkt mig. Den bilden jag hade av honom innan stämmer ganska bra överens.
Henrik: Lite snällare än vad du trodde va?
Melker: Kanske…

Hade du hört talas om Melker innan han kom upp i a-laget?
Henrik: I och med att jag är lite involverad i vår akademi så är det ju namn som man hör. Men när man hör namn och man har hört vissa spelare bli hyllade som fan och sen blir de liksom ingenting, så då blir det ju att man bara ”jaja, vi får väl se”. Men jag kommer ihåg en gång när jag var i Karlskrona på Kompaniet, en klädaffär, som Melkers mamma ägde. Det kan ha varit 2010 och hon nämnde då att hennes son precis gått till FF. Och det kommer jag faktiskt ihåg.

Var det konstigt på något sätt att ha haft honom som elev?
Henrik: Jag har undervisat några gånger i akademin där han är, och så första träningarna var det ju mer att man tränade med en elev. Trots att han var 16 då så var han liksom väldigt mogen och tog för sig på ett naturligt sätt. Vi har haft jäkligt många unga spelare som bara kaxar, och då känner man att det kommer inte inifrån, det är inte genuint. Men Melker är ju inte sådan, och han kan ändå ta för sig mycket mer än vad jag gjorde när jag var 17 och började i Kalmars a-trupp.
Det jag kände gentemot de äldre då var, jag var nog bara rädd då. Jag tror Melker har en bättre självkänsla än vad jag hade i den åldern, och det märks i hans spel.

Melker, kände du någon som helst rädsla inför första träningen med a-laget?
Melker: Ja, det är klart att det fanns lite, men mer nervositet. Men sen ute på planen släpper det mesta. Det var mest om man gjorde fel på träningen om man skulle få höra massa kaommentarer och så som jag oroade mig för. Men så är det inte här.

Henrik: Som det är nu var det ju inte när jag var i Melkers ålder, då fick man ju höra att man var dum i huvudet om man missade en passning. Även när jag spelade från start i a-laget så kunde de som bestämde i laget.. det var inte direkt det uppmuntrade att ”synd, försök igen” utan mer ”vafan håller du på med?”. Det satt i i ett par år men generellt har vi inte det här nu. ”Elmarna” var viktiga där, att sätta en ton i hur man är mot varandra. Man ställer krav men man idiotförklarar inte varandra. De var ju jäkligt tydliga med de sakerna.

När man gick i sjuan kom ofta niorna och bara tog biljardbordet av en, och sen när man själv gick i nian ”gav man igen” genom att göra samma sak själv. Är det inte lätt att det blir så i det här fallet också?
Henrik: Det är absolut lätt att det blir så. 1997 låg vi division två, Melker var två år då, då blev det en form av generationsväxling i Kalmar FF och utbyte av informella ledare i gruppen. Eftersom att vi åkte ur Söderettan så försvann många. Då tog vi ett aktivt beslut att vi ska inte ha någon penalism eller inkilning där vi förnedrar varandra. Vi ska vara trevliga mot varandra och det har på något sätt hängt kvar. Vi reagerade mot hur det hade varit innan och bröt mot det istället.

Melker är den spelaren som det har varit störst ålderskillnad mellan för dig. Kändes det på något sätt skumt att en 15-åring kom upp och tränade med er?
Henrik: Det är snarare när man undervisar… det är ju inte så att Melker sitter och kaxar där och bara “gubbjävel, snart är jag bättre än dig”. Jag kan tycka att ”fan det skiljer inte så många år mellan Melker och mig”. Jag minns ju när jag var i Melkers situation, jag och Tobbe (Carlsson) tyckte ju liksom att de som var 27-28 år var.. ja fy fan vilka jävla gubbar liksom. Nu är jag tio år äldre än de jag tyckte var gubbar då. Det har jag oerhört svårt att förstå och acceptera.
När Melker föddes 95 så spelade jag en av mina livs bästa matcher i mot Myresjö i Söderettan hemma, jag var innermittfältare vi ledde med 3-0 efter 19 minuter, och på den tiden hade man ju timeout i fotboll. Det är lite kul att se på de bitarna, men på planen suddas ju detta ut. Det är rätt fascinerade. Melker tycker ju att det är kul att gå till träningarna, ibland när vi haft uppvärmningar och han är ivrig redan då så försöker jag att ”lugna ner dig nu” men sen känner jag ju att jag har samma känsla som Melker fast det skiljer 19 år. Han ger mig det.

Är Henke en gubbe?
Melker: Det är ju några år som skiljer. Mamma är 46 år så det är klart det är årskillnad på mig och Henke, men det är ju inte så att jag går och tänker “gubbjävel”.

Blir det naturligt att umgås?
Henrik: Jag har ju aldrig förutom Tobbe Carlsson umgåtts med så många i laget. Wastå sa i Barometern att det är annorlunda nu, på 90-talet umgicks vi i laget och käkade middag och fikade, det gör man ju inte längre, sa han. Men det gör man ju, det var ju bara det att han inte gjorde det längre för att han var i ett annat skede av sitt liv då han har barn och sambo.
Jag har varit separerad och ensamstående med ett barn, så det har varit Tobbe för att han är i samma skede av livet. Men jag får inte känslan av att de tycker att jag är en gubbjävel. När jag var 18 var det inga 35-åringar som körde en enda sak extra mellan träningarna, de höll sig på sin kant och vi yngre fick umgås för oss själva. Så är det ju inte på träningarna i Kalmar.

Melker: Jag spelade ju i Möres a-lag, där var det ju gubbar. De gick in efter träningen och drog hem. Man pratade ju nästan aldrig med dem. Då var jag 14 och det var division 5. Dom är ju snälla så, men man snackade inte så mycket med dem. Det är mycket bättre här. Det var ju inte så att jag gick och frågade om tips eller så då.

Henrik: Vi har spelat ihop en del på försäsongen på innermittfältet och min förhoppning att han kan fråga mig om olika situationer. Och jag vill att det ska vara så att känner han att ”vad gjorde Henke där?” så ska han kunna fråga det med. Det är ju inte så att jag blir förbannad… eller ja, det beror på, hehe.
Du (Melker) har fått någon ny granne där du bor som är mamma till min dotters bästa kompis. Då frågade dom om dig och då sa jag att du är en väldigt trevlig, väluppfostrad och mogen kille. Och då är det förstås enklare att föra ett samtal, även om det skiljer 19 år. Det viktiga är inte åldern eller hur man är som person.

Hur hade det känts att gå in och agera ”lärare” för Melker i plugget om han lirat brallorna av dig på en träning dagen innan?
Henrik: Ja, om ämnet hade varit fotbollsspelande så är det klart att det kanske hade varit konstigt. Men ämnet är ju snarare erfarenheter. Jag har ju varit i deras situation. Det handlar också om personlighet där också, hade Melker haft en jävligt tykig personlighet så hade det nog varit obekvämt. Men så är han ju verkligen inte, om jag har en seg dag kan ju du komma och klappa på mig, det ska ju egentligen vara tvärtom.

Försöker du ”suga ut” så mycket som möjligt från Henke med tanke på all fotbollsrutin han har, såväl på som vid sidan av planen?
Melker: När vi spelar så brukar jag fråga mycket, han har ju mycket erfarenhet. Jag frågar hur man ska göra, hur man ska vara på planen och sådant. Han hjälper mig jättemycket. Hur man ska agera vid sidan av går igenom på lektionerna med honom i skolan, det är klart att man lyssnar och jag suger åt mig mycket. Sen tror jag nog att jag lyssnar lite extra för att det är min lagkamrat och han har spelat såpass länge i ett lag jag växt upp med. Han kan mycket så det gäller att spetsa öronen och snappa upp.

Har du någonsin fått en riktig utskällning av Henke?
Melker: Nae, inte sådan riktig.

Henrik: Jag kan faktiskt inte komma på… grejen är väl att när man har rätt attityd och försöker göra rätt då blir jag sällan förbannad. De jag kan bli förbannad på är oftast mittbackar som inte sätter bollar på oss utan bara drar iväg den. Någon gång kan jag vara på Melker när han är så jävla ivrig och aggressiv i ryggen på mig på träning. Då kan jag bara “lugn och fin nu Melker”.

Melker: Ja, så är det faktiskt. Men det är samtidigt så det ska vara.

Hade du kunnat läxa upp Rydström?
Melker: Jag är så som person att jag skulle kunna säga åt honom att skärpa sig ifall det förstör för laget. Jag hade inte tänkt efter huruvida det är Rydström eller inte.

Henrik: Du påminner om Rasmus Elm där. Du hade ju en ”fajt” med någon annan rutinerad spelare i laget för att du tyckte att han blev arg på dig av fler anledning, och då säger du ifrån. Det gjorde ju inte jag under de första åren i Kalmar, så det tycker jag är bra. Bara för att man har spelat här i många år ska man ju inte komma undan med att göra fel.

Hade du hajat till om någon ung spelare som tagit för sig extremt mycket?
Henrik: Enda gången jag gjort det är med Rasmus Elm. Då var han typ 15 år eller någonting och han var med och tränade lite efter säsongen. Vi körde inomhus fem mot fem. Det var ungefär såhär att jag ville spela back och han ville också det, och då skulle jag vara trevlig mot honom och ge honom möjligheten att välja en annan position. Men han tog ju den positionen jag skulle ha, så jag fick ju spela på en annan position. Den auktoriteten hade ju inte jag haft när jag var 15 år, då hade jag bara “men bestäm du var du spelar så spelar jag någon annanstans”.

Hur snabbt kände du tryggheten att du kan ta för dig?
Melker: Det växer hela tiden, jag känner mig väldig trygg här. Det har gått fort.. det bara kommer, man känner det själv. Det blev kanske lättare efter första målet och man får lite mer självförtroende och vågar ta för mig.

Henrik, du har jämfört Melker med Fredrik Ljungberg. 
Henrik: Det är djupledsspelet där. Många vill ju framhäva sig själv i varje situation med bollen, Melker kan ju istället ta en uppoffrande löpning och det är klart att han skriker på den och alltid vill ha den, så ibland får man ju ”lugn Melker, bra löpning men jag kan inte slå en sådan lång passning”. Men just den löpvilligheten utan bollen tycker jag är ovanlig i den åldern, så spelmässigt är han lik Ljungberg och personlighetsmässigt är det likheter med Rasmus.

Vilken spelare tycker du själv att du är lik, Melker?
Melker: Det är väl skitbra att bli jämförd med dessa. Det är svårt för jag kan spela på så många positioner, känner jag. Jag har fått spela innermitt, yttermitt och även toppforward. Mina kompisar har alltid sagt att jag är lite lik Kaka.

Henrik: Ja, faktiskt..

Melker: Det är vad dom har sagt, och jag kan hålla med lite. Jag vet inte riktigt själv vad min position är, jag vill ha bollen och man får ju mer boll som central. Men jag kan spela på kanten lika gärna.

Är det någon spelare du beundrar extra?
Melker: Rasmus Elm i sådana fall.

Vem jämför du Henke med?
Melker: Carrick kanske. Defensiv som vill ha boll, hämtar boll och spelar enkelt.

Är du nöjd med att vara Kalmars Carrick?
Henrik: Tittar man på vårt lag 2008 så är det kanske inte Henrik Rydström man tycker att, fan, det sprakar! Sitter jag och slötittar på en match så är det väl andra spelare än Carrick som jag njuter av. Men sitter jag fokuserat så gillar jag ju en sån som Carrick. Jag var en dribbler, faktiskt, men jag har skalat bort det för jag vill göra det enkelt och smidigt för lagkamrater. TIttar man lite slarvigt på en match så ser man ju inte mig, sen slår jag bort en boll och då blir folk vansinniga: ”helvete vad dålig han är”. Carrick.. jag gillar det, inte så sexigt men funktionellt. Funktionellt är bra.

Hur är det att spela med sina idoler i en klubb du följt som liten pojk?
Melker: Jag känner ju att jag lever drömmen nu, även om jag har andra mål längre fram.

Att det har gått såhär fort, har det varit lätt att hålla fötterna på jorden?
Melker: Jag försöker i alla fall. Jag vet ju själv, på mina första landslagsläger när jag var 15, då kom de från storstäderna och var riktigt, riktigt kaxiga. Så vill inte jag vara i alla fall. Men jag har inga problem med att hantera att andra är det.
Men vid sidan av planen tycker jag inte att man behöver vara sån, det räcker med att vara självsäker och trygg, men på planen måste det finnas att man trycker dit lite extra och att man står upp för sig själv.

Slutligen: Vem av er lämnar Kalmar FF först?
Henrik: Mjaaaa, njae…. jävligt svår fråga. Hans vilja vad han vill uppnå som fotbollsspelare stannar nog inte bara i Kalmar FF men jag tror inte att det är någon brådska i det. Å andra sidan hade jag tänkt spela ett tag till, hehe.
Hade jag varit Melker hade jag nog försökt att nyttja de möjligheter som finns att testa andra ligor och så för Melker är ju som Rasmus, han kommer ju att flytta hem hit någon gång och då blir ju Kalmar FF det naturliga. Så jag ser väl kanske att jag är tränare när Melker kommer hem sen och är 33 kanske.
Melker: Det låter inte omöjligt.