Grahn nära fotbollspension?: “Fantastiskt gå på barnkalas”

Han har spelat proffsfotboll i Spanien, Tyskland och Danmark. Nu kan Tobias Grahn komma att lägga karriären bakom sig.
– Beslutet måste få växa fram, tyvärr kommer det inte som en blixt från klar himmel, säger han till FotbollDirekt.se.

Tobias Grahn är en av 2000-talets mest färgstarka profiler inom svensk fotboll. Förutom närmare 100 matcher i allsvenskan har han representerat både spanska, tyska och danska klubbar under karriären.

Närmast tillhörde han Brönshöj i den danska andraligan, men sedan i somras går den 33-årige mittfältaren utan kontrakt. Det dräller inte av anbud från klubbar – och överväger han på allvar att lägga av med fotbollen.

– Jag var ganska överens med Brönshöj om ramarna för en fortsättning. Men det har inte blivit något ännu, jag har haft semester med familjen och varit med min son. Jag har inte riktigt bestämt mig än, har tagit det lite mañana mañana. Beslutet måste få växa fram, tyvärr kommer det inte som en blixt från klar himmel, säger Grahn till FotbollDirekt.se.

Hur funderar du?
– Jag tycker att det är svinkul med fotboll fortfarande, men det ska ställas mot vad jag offrar. Jag har det ganska bra nu. Jag menar, det är fantastiskt att gå på barnkalas, ha helger med familjen. Det har man inte haft på 15 år, det är som en uppenbarelse.

– Så man har dagar där man verkligen inte saknar fotbollen alls. Men sedan kommer det över en – man går och kollar på en match med MFF på Stadion och man vill bara sätta på sig dojorna och springa in på planen, man blir så jävla sugen… det går i vågor.

Vad är det som mest hindrar en fortsättning?
– Det är lite småsaker runt omkring, och det har med det sociala att göra. Man är van vid att träna förmiddagar, det har jag gjort hela karriären. Nu är det  eftermiddagsträningar då många spelare i Brönshöj är halvproffs. Det är vid den tiden barnen kommer hem från skolan. Då får man överväga om man ska vara borta bara på grund av träning.

– Brönshöj har varit måna om att sy ihop det för mig. Men jag bor i Malmö, ska fortfarande pendla och det känns som att jag har pendlat jävligt mycket de senaste åren. Ska jag gå in i något så ska jag göra det helhjärtat. Klart, hade det inte varit för familjen, då hade jag ju fortsatt. Utan tvekan.

Finns det någon oro för vad som väntar efter fotbollen?
– Nej, inte alls, jag ser bara möjligheter. Jag har varit privilegierad, jag har haft ett sjukt lyxigt arbete och det är jag fullt på det klara med. Men, och det glömmer folk ofta, som elitspelare har man inte en enda ledig helg, aldrig nånsin.

– Så länge man bara har sig själv är det skitkul, det funkar hur bra som helst. Men nu när man har en son blir äldre och som själv har fotbollsmatcher på helgerna… att alltid välja bort det.. nej, det känns inte alls lika självklart längre att fotbollen ska vara det största i mitt liv.

Gör du något annat vid sidan av redan nu?
– Jag har lite andra grejer på gång, men det är inget nytt utan grejer jag har hållit på med länge. Det är lite privata projekt, mest i fastighetsbranschen, inget jag vill gå in djupare på. Så jag har ett ganska fullbokat schema ändå faktiskt, säger 33-åringen.

Om möjligheterna att fortsätta karriären någon annanstans säger han:
– Allting är öppet, jag kan mycket väl vakna upp en dag och säga “jag kan köra tre år till” rakt av. Jag minns när “Bagarn” Rosengren vände hem från Kalmar till Mjällby, han sa till mig “ett år till, sen slutar jag”. Sen fortsatte han i sex år, spelade upp dem i allsvenskan och lade av när han var över 40. Så kan det ju också bli.

– Sedan handlar det också om vad det finns för möjligheter. Det haglar inte in anbud när man är 33 år, klubbar tittar mycket på ålder. Det måste finnas en ambitionsnivå, jag känner ju själv att jag fysiskt håller och jag skulle lätt kunna spela på allsvensk nivå fortfarande. Men andra saker har tappat betydelse, det ligger till exempel inte på pengar längre. Spelar jag vidare så gör jag det bara för kärleken till fotbollen.

Dina planer på en tränarkarriär, hur tänker du där med tanke på situationen nu?
– En tränarkarriär är absolut något jag lutar åt, men det får komma längre fram. Nu handlar det om att ta det här beslutet först, säger Grahn.