Så blev kaosklubben Europas största framgångssaga
En utdömd spelartrupp, en utskrattad tränare och en kontroversiell ägare som blivit anklagad för narkotikasmuggling.
Det är de som har tagit en av Englands äldsta klubbar till succé i Premier League.
Här är den osannolika historien om Nottingham Forest.
✔️ Grundandet och kopplingen till Elton John.
✔️ Den gyllene eran.
✔️ Splittringen och tränarduons bittra avsked.
✔️ Återkomsten och succén.
Nottingham Forest har chockat Premier League och hela Europa. Krisklubben, som har varit nära att åka ur den engelska högstaligan två år i rad och blivit utskrattad och utdömd för sin galna värvningsstrategi, ligger mot alla odds trea i PL. Detta på samma poäng som andraplacerade Arsenal och före lag som Chelsea, Newcastle United, Manchester City och Tottenham Hotspur.
Inför säsongen var Forest fjärdehandsfavoriter att åka ur den engelska högstaligan, men med lägst bollinnehav i hela serien, en spelartrupp och en tränare som misslyckats i större klubbar, och en kontroversiell grekisk ägare har ”The Garibaldis” stått för en succé som än så länge bara kan överträffas av Leicester Citys titelvinnande säsong 2015/16.
Det här är historien om hur Nottingham Forest har gått från en klubb i kris och kaos till att utmana om Champions League-platser, och kanske till och med ligatiteln.
De tidiga åren
Nottingham Forest, som grundades år 1865 av en grupp spelare av den keltiska sporten shinty, är en av Englands absolut äldsta klubbar. Historien om hur den röda klubben fick sin början på den bortglömda arenan Forest Racecourse som låg i skogen Sherwood, ofta synonymt förknippad med Robin Hood. Historiker tror att den legendariska skogen har bidragit med just ordet “Forest” i klubbnamnet.
Under klubbens tidiga år var Nottingham Forest kända för att hjälpa andra, konkurrerande klubbar runt om i England. Forest krediteras ofta med att ha hjälpt klubbar som Liverpool, Brighton & Hove Albion, Everton och Arsenal att starta upp en verksamhet – och till och med att hitta sina färger som än i dag är starkt förknippade med klubbidentiteten. År 1886 donerade tre tidigare Forest-spelare sina röda matchtröjor till Arsenal (då Dial Square FC). London-klubben bär än idag den röda färgen på sina matchtröjor.
När den engelska fotbollsligan (EFL) grundades år 1888, och det vi idag känner till som Premier League tog sina första, stapplande steg, skulle det avgöras vilka tolv klubbar som skulle få en plats i den engelska fotbollens finrum. Nottingham Forest nekades en plats i ligan, och valet föll istället på stadsrivalerna Notts County, som var några år äldre och spelade på en större arena.
Forest tog sin första stora titel när klubben säkrade FA-cupen 1897/98, men därefter väntade ett halvt århundrade av degraderingar och uppflyttningar för den anrika klubben.
Nästa stora succé kom 1957 när Forest flyttades upp till högstaligan igen. Några år senare, under säsongen 1958/59, vann klubben sin andra stora titel – och det var åter igen FA-cupen som hämtades hem till Nottingham när Luton Town besegrades med 2–1 i finalen. Nottingham Forests öppnande mål kom genom Roy Dwight, som är kusin med den legendariska artisten Elton John (tidigare känd som Reginald Dwight).
Trots succén i FA-cupen, en andraplats i högstaligan under säsongen 1966/67 (de åkte ur bara några år senare), och ett stort publikfölje på runt 40 000 per match skulle det dröja ytterligare några år innan klubben fick se sig själva som herrarna på täppan.
Den gyllene eran
Den 6 januari 1975 anställdes Brian Clough som ny tränare för Nottingham Forest. Uppdraget var att ta klubben tillbaka till högstaligan och etablera Forest som ett stabilt lag i England. Efter en tung start på tiden i Nottingham, och en fiaskoartad vårsäsong 1974/75 skulle Clough till slut lyckas med det uppdraget. Under sommaren 1976 återförenades den engelska tränaren med sin assisterande tränare Peter Taylor. Tillsammans hade duon tidigare vunnit ligan med Derby County – och succén skulle följa med till östra Midlands.
Clough var en minst sagt profilstark man. Som spelare var han karismatisk och utåtriktad, och det tog han med sig in i tränarkarriären. Clough var aldrig rädd för att uttrycka sin åsikt och kunde ofta stå för rejäla sågningar mot, ja, alla.
– Spelare förlorar matcher åt dig, inte taktik. Det pratas så mycket strunt om taktik av människor som knappt vet hur man vinner i domino, sa tränaren.
Han var inte heller rädd för att ge sig själv en hel del beröm. Ett sådant citat har förevigats på ”The Brian Clough Stand” på Forests hemmaarena City Ground.
”Jag skulle inte säga att jag var den bästa managern i branschen. Men jag var bland de topp ett”, står skrivet.
Under Clough och Taylor säkrade Nottingham Forest uppflyttning till den engelska högstaligan år 1977, och återkomsten till finrummet slutade med en ligatitel. Forest vann ligan sju poäng före storklubben Liverpool, och är än idag den senaste klubben att vinna den engelska högstaligan säsongen efter uppflyttning. Samma säsong slog Forest just Liverpool i finalen av den engelska ligacupen.
Säsongen därpå, 1978/79, slog Midlands-klubben ut den tvåfaldige regerande mästaren Liverpool ur Europacupen (dåvarande Champions League), och i finalen besegrade Forest Malmö FF med 1–0 och vann cupen i sin första europeiska tävlingssäsong någonsin. Ett år senare skulle klubben säkra sin andra raka Europatitel när Hamburg besegrades med samma siffror i finalen på Santiago Bernabéu i Madrid. Brian Clough hade tagit en klubb som inte klarade av att hålla sig uppe i den engelska högstaligan och gjort dem till tvåfaldiga europeiska mästare. Med en spelargrupp som av många på förhand dömdes ut som misslyckade, avdankade eller material för de lägre ligorna ledde engelsmannen Nottingham Forest till sin mest framgångsrika period på klubbens 160 år. Varför är det viktigt? Vi återkommer till det.
Den gyllene eran under Clough och Taylor skulle dock komma till ett abrupt slut.
Den stora sprickan
Efter succéerna i ligan och Europacupen splittrades den så framgångsrika spelartruppen, samtidigt som assisterande tränare Peter Taylor lämnade klubben och gick i tidig pension i maj 1982. Bara månader senare skulle Taylor återuppta karriären när han återvände till Derby County och tog över bottenklubben som ny huvudtränare. Samtidigt värvade Taylor yttern John Robertson, som avgjorde finalen mot Hamburg, från just Nottingham Forest – något som väckte Brian Cloughs raseri. Tränaren gick till massiv attack i pressen och kallade sin gamle parhäst för “en orm”.
– Vi passerar varandra på motorvägen på väg till jobbet de flesta dagar i veckan. Men om hans bil gick sönder och jag såg honom stå och lifta, skulle jag inte plocka upp honom, jag skulle köra över honom, sa Clough till pressen.
Duon skulle aldrig prata med varandra igen. När Taylor dog år 1990, 62 år gammal, rapporterades beskedet ta hårt på Clough, som ångrade att relationen med hans gamla vän slutade som den gjorde.
– Han var djupt upprörd. Jag tror att han alltid ångrade att han inte löste det med pappa. Om pappa hade levt tror jag att de möjligen skulle ha gjort det, sa Cloughs dotter Wendy till BBC 2009.
Clough dedikerade sin självbiografi som släpptes 2012 till Peter Taylor.
Utan sin högra hand vid sin sida kunde Brian Clough bara se på när hans Nottingham Forest hamnade i en ond spiral. Tränaren stannade kvar i klubben i flera år efter succén på det sena 70-och tidiga 80-talet, men när Forest åkte ur den första säsongen av det vi idag känner till som Premier League sparkades Clough i maj 1993 och den 18 år långa tiden i Midlands var till slut över.
Forest tog sig tillbaka till Premier League, och slutade till och med på en tredjeplats i återkomstsäsongen 1994/95, men efter att klubben åter igen blev degraderad 1999 väntade väntade 23 raka säsonger i Englands lägre ligor.
”I varje stad, är man nån gång glad. Men ej i Nottingham”
Roger Miller, Robin Hood
Den nya eran
Efter att ha flyttats upp från den engelska tredjedivisionen efter säsongen 2007/08 nådde Nottingham Forest slutet på en nedåtgående trend under våren 2017. En tung säsong kulminerade i att Forest undvek nedflyttning från The Championship – på målskillnad. Bara dagar senare klev krisklubben in i nästa era.
Den 18 maj 2017 tog den kontroversiella grekiska affärsmannen Evangelos Marinakis över Forest som ny klubbägare i en affär värd en rapporterad summa på 50 miljoner pund (ca 684 miljoner kronor). Marinakis är den enda sonen till redaren och högerpolitikern Miltiadis Marinakis, och när fadern dog 1999 ärvde Evangelos Marinakis hans förmögenhet. Sonen, som redan innan han köpte Nottingham Forest ägde den grekiska storklubben Olympiakos (och 2023 tog han över portugisiska Rio Ave), har gjort sig en förmögenhet på att fortsätta sin fars arbete, men också genom investeringar i media. Marinakis mediabolag Alter Ego Media är ett av Greklands största, med verksamheter inom både Tv-sändningar och förlagsverksamhet.
I dag är Evangelos Marinakis värd 3,7 miljarder dollar (ca 41,5 miljarder kronor) enligt Forbes.
Marinakis är en minst sagt kontroversiell figur. 57-åringen har vid flera tillfällen blivit anklagad för matchfixning, men den grekiska affärsmannen och klubbägaren har blivit frikänd vid alla tillfällen. I mars 2018 åtalades Marinakis för narkotikasmuggling efter att grekisk och amerikansk polis tagit tankfartyget Noor 1 i beslag med 2,1 ton heroin 2014.
– Åtalet mot mig är en del av en komplott och har inget att göra med sanningen. Jag har aldrig haft något att göra med de handlingar som en utredning ska genomföras för, och jag är helt säker på att resultatet kommer att bekräfta min oskuld, sa Marinakis i ett uttalande på Olympiacos hemsida.
Forest-ägaren blev senare frigiven på grund av bristande bevisning.
Den nya ägarens intåg i Nottingham Forest blev starten på en uppåtgående trend för Midlands-klubben. Efter fem säsonger i Championship, under hela nio olika tränare, säkrade Steve Coopers Forest till slut uppflyttning till Premier League efter en seger mot Huddersfield Town i playoff-finalen 2022. Med det var klubben tillbaka i den engelska fotbollens finrum efter 23 års frånvaro.
Återkomsten till Premier League inleddes på ett dramatiskt sätt. Efter att stora delar av truppen som säkrade uppflyttning till högstaligan lämnat klubben, antingen genom försäljningar, utgående kontrakt eller låneavtal som tog slut, satsade Forest stort på transfermarknaden. Den nyuppflyttade klubben värvade hela 21 spelare under sommarfönstret 2022, vilket slog det tidigare brittiska rekordet på 19 värvningar, som delades av Dundee United sommaren 2000 och Livingston 2001. Under Marinakis spenderade Forest hissnande 166 miljoner pund (ca 2,2 miljarder kronor) under den första säsongen i Premier League, med spelare som Morgan Gibbs-White från Wolves, Union Berlins Taiwo Awoniyi och Liverpools Neco Wiliams som alla anslöt under sommaren.
Resultatet? En 16:e plats i Premier League, fyra poäng från nedflyttning.
Den fullständigt galna transferstrategin fortsatte säsongen därpå. Sommaren 2023 spenderade ”The Garibaldis” drygt 99 miljoner pund (1,3 miljarder kronor) på spelare som Anthony Elanga från Manchester United, Corinthians brasilianske mittback Murillo och Callum Hudson-Odoi från Chelsea. Om det blev en sportslig förbättring? Nej.
I december 2023 hade Forest bara vunnit en match på sina 13 senaste försök, och klubben befann sig på 17:e plats i Premier League. Det fick vara nog för Marinakis som beslutade sig för att ge Steve Cooper, som tagit upp Forest till högstaligan för första gången på 23 år, sparken. In kom en utskrattad och misslyckad tidigare Premier League-tränare för att rädda det sjunkande skeppet.
Forest anställde Nuno Espírito Santo som Coopers ersättare. Portugisen anslöt från en period i Al-Ittihad i Saudiarabien, men det var just i Premier League som Espírito Santo fick sitt verkliga genombrott. 50-åringen rattade Wolves mellan mellan 2017 och 2021 och tog upp klubben till Premier League under sitt första år i Wolverhampton. Espírito Santo ledde sedan ”Vargarna” till två raka topp sju-placeringar i PL innan han lämnade för att testa sina vingar i en verklig storklubb. Valet föll på Tottenham Hotspur, men efter bara fyra månader i London-klubben fick portugisen sparken och fick lämna Premier League med svansen mellan benen. Nu var han tillbaka för att rädda kvar Nottingham Forest i högstaligan.
Efter mycket om och men undvek Forest nedflyttning, efter en 1–0-vinst hemma mot Arsenal i slutet av maj (som såg Manchester City säkra Premier League-titeln). Klubben slutade på 17:e plats, en placering sämre än året därpå, och sex poäng från nedflyttade Luton Town. Detta trots att ”The Garbaldis” fick fyra poängs avdrag i mars efter att en oberoende kommission beslutat att de brutit mot Premier Leagues regler för lönsamhet och hållbarhet. Forest hade överskridit de tillåtna förlusterna med 34,5 miljoner pund (472 miljoner kronor) under bedömningsperioden som avslutades med säsongen 2022/23.
Succén
Det hela för oss till januari 2025. Nottingham Forest placerar sig, mot alla odds, på en tredjeplats i tabellen på samma poäng som andraplacerade Arsenal, sex poäng bakom serieledande Liverpool och fyra poäng före Chelsea på fjärdeplats. Precis som Brian Clough gjorde på det sena 70-talet har Nuno Espírito Santo tagit en spelartrupp som på förhand dömdes ut som misslyckade, avdankade eller material för de lägre ligorna och gjort dem till en lagmaskin som kan konkurrera om Champions League-platser – eller kanske till och med ligatiteln.
Storanfallaren från Nya Zeeland, Chris Wood, har öst in tolv mål under hösten och vintern. 33-åringen har under många år varit känd som en pålitlig målskytt i Premier Leagues undre del och i andradivisionen Championship, men hade några tuffa år i Newcastle United bakom sig innan han anslöt till Forest permanent under sommaren 2023.
Anthony Elanga och Callum Hudson-Odoi, som båda blev utdömda i Manchester United respektive Chelsea, har stått för stora genombrott och bidragit med både mål och assist. Svensken var en hyllad talang i United, men det verkliga genombrottet i den röda delen av Manchester kom aldrig riktigt.
– Jag har egentligen inte pratat om det här tidigare, men på den tiden i United var jag väldigt ung och jag kom in i ett lag som hade det kämpigt, sa Elanga i en intervju med The Athletic i december.
– Jag tror att jag gick med tanken att nu spelar jag för United. Men jag blev aldrig bättre och jag spelade bara när jag fick chansen från bänken.
Trots Elangas och Hudson-Odois respektive succéer har duon överskuggats av den absolut klarast lysande stjärnan; Morgan Gibbs-White. Mittfältaren, som anslöt till Forest från Wolves för stora pengar under sommaren 2022, har varit Nottingham Forests självklara ankare och har varit inblandad på ett eller annat sätt i nästan allt som sker framåt på City Ground. 24-åringen var en stor talang i Wolves, men Gibbs-White fick vänta tills dess att han återförenades med Espírito Santo innan det stora genombrottet kom. Även Elliot Anderson, som anslöt för klubbrekord (34,5 miljoner pund) från Newcastle United i somras, har varit en gigantisk spelare för succéklubben.
Spelare som Ola Aina, Jota Silva, Nikola Milenković, Ryan Yates, Murillo och Neco Williams har alla varit fenomenala, och målvakten Matz Sels, som enligt rapporter var långt ifrån att vara Forests förstahandsval när han anslöt från Strasbourg i början av 2024, har sett till att Espírito Santos lag har släppt in näst minst antal mål i hela serien (bara överträffade av Arsenal).
Nottingham Forests succé ska inte vara möjlig. Likt Leicester Citys titelvinnande säsong 2015/16, känns säsongen 2024/25 som något som är hämtat från en sagobok. Likväl är det Forest som ligger på tredjeplats i Premier League, och klubben, som har vunnit sju raka matcher i alla tävlingar, visar inga tendenser på att sakta ned.
Det återstår att se var vi hittar Forest när säsongen stängs ned i vår, men med den makalösa historien i ryggen är det ingen vild gissning att säga att ”The Garibaldis” kommer befinna sig någonstans i toppen av tabellen.
Video
Elanga bakom Nottinghams seger mot Everton
Den här artikeln handlar om:
