KRÖNIKA: ”Nyman till Nantes? Då försvinner han ner i tvätten”

KRÖNIKA. Om fyra dagar smäller EM igång för Sverige och det svenska landslaget har valt att bo i den lilla mysorten Pornichet vid Nantes (som ligger flygresor från matcherna). Och som alltid inför mästerskap analyseras varenda steg den svenska truppen tar.

Råder det EM-feber här då?
Jo, men det får man väl nästan säga.
En sak är säker. Det ska synas att Sverige är här.

Pornichet är prytt, nästan nedklottrat med svenska flaggor. Överallt.
Stora jätteflaggor längs huvudgatan och små viftkompatibla i caféfönstren, barerna, till och med lokale kemtvättaren Jacques har några svenska flaggor i fönstret.

När vi frågar honom om han är fotbollsintresserad muttrar han ”bien sûr” (självklart) innan han tittar ner på högen tvätt vi kånkat dit. Hans lag är Nantes och han verkar väl, om man ska vara ärlig, måttligt supertaggad av EM men självklart kommer han att följa det. Sverige har han dock dålig koll på, eller förutom en spelare då. ”Zlatan är en stor spelare och en stor karaktär” säger han väntat innan han säger att fransk fotboll numera bara handlar om pengar.

När vi nämner att Christoffer Nyman är på gång till Nantes, as you do, ger han oss en intresserad men dock svävande blick innan han försvinner ner i uträkningen av hur mycket den två kilo tunga tvätthögen kommer att kosta.

Varje steg analyseras som sagt och idag tog det svenska laget sina första på en fransk träningsplan. De gjorde det inför en exalterad lokalpublik à cirka 2000 som hälsade det svenska laget välkomna med blågult tifo och du gamla du fria av en fransk barnkör. ”I had tears in my ears… I mean eyes”, sa Hamrén ironiskt poetiskt på presskonferensen efteråt.

Vad hände på träningen då och vad fick vi då för intryck av denna första dag på den franska atlantkusten?

Det kunde nog inte finnas mer feelgood i luften.

Perfekta 25 grader, perfekt matta, alla skadefria.
Man såg att spelarna njöt av stunden.

Avslappnade och glada lullade de igång den här ”komma igång-träningen” (Hamréns ord) med kvadraten och det märktes att de gillade att vara på ett mästerskap.

Under tvåmålsspelet en halvtimme senare märktes det att de är här för att spela ett.

Konkurrensen känns hälsosamt benhård och rollerna i lagets övre hierarki känns mer utpräglade och sunda än på länge.

Den solbrända förbundskaptenen gav ett lugnt och samlat intryck på presskonferensen efteråt och förutom den obligatoriska frågan från en brittisk journalist om Zlatans potentiella United-äventyr kan störa uppladdningen så var egentligen inte en, enda fråga negativt laddad.

”Believe the unbeliavable” sa Hamrén med ett leende och förklarade pedagogiskt att man måste tro för att lyckas och jag tror de flesta som satt och lyssnade kände en avsaknad av den pressade stämning som så många gånger förr befunnits sig på Hamréns presskonferenser.

Det svenska landslaget ser ut att må bra. Har de hittat den rätta balansen och vi är nu bara ett andetag innan den minnesvärda fantastiska fotbollssommaren 2016?

Om du frågar Jacques så tittar han sannolikt ut genom fönstret och drömmer sig bort till Nantes storhetstid i slutet av 1970-talet.
Sen rättar han till sina svenska flaggor i fönstret.
”La Suède est bonne.”
Ja, Sverige är bra.
Hur bra?
Det vet vi snart.