Från Borlänge till italienska alpstaden – här är Adil Titis nya liv

Det är drygt 200 mil mellan Borlänge och den italienska staden Trento.
För Adil Titi, 25, har vägen till drömmen om proffslivet varit betydligt längre än så.
– Hur ska jag kunna säga till mig själv att allt inte har varit värt det? säger han till FotbollDirekt.

Adil Titi, 25, har lämnat Sverige bakom sig. Mittfältarens kontrakt med superettan-klubben IK Brage gick ut efter fjolårssäsongen, och nyligen flyttade 25-åringen söderut till en liten italiensk alpstad.

Under vinter stod Titi inför ett viktigt val: vilken skulle bli hans nya klubbadress? Han berättar att det var några olika klubbar som visade intresse för hans tjänster innan valet, till slut, föll på italienska Trento.

– Jag var tvungen att välja vad som kändes bäst i själva situationen och var jag ville hamna. Jag hade även en polsk klubb som jag var ganska långt i förhandlingarna med redan i början av december, säger han till FotbollDirekt.

Vad hände där?
– Jag vet inte riktigt, det dog ut lite sent i december. Jag hade såklart Trento och sedan var det lite andra alternativ under december och januari. Jag fick känna lite på det och vela lite kring det och ställa frågor och se hur det kändes.

Till slut föll valet på en flytt till Italien. Det var i slutet av januari som den italienska Serie C-klubben AC Trento meddelade att den svenska mittfältaren blev det senaste tillskottet i truppen. Adil Titi anslöt till tredjeligaklubben på ett kontrakt över ett och ett halvt år, med en option på ytterligare ett år.

Vad var det med Trento som lockade?
– Hur de spelar fotboll. Det är en väldigt offensiv fotboll. De har nästan mest possession i serien och vill ha bollen hela tiden. Vi försöker spela ganska likt Liverpool. Så det är intensiv fotboll och mycket fram och tillbaka med mycket possession.

”Jag sticker ut mer här än i Sverige”

När 25-åringen presenterades av Trento, som ligger på femteplats i Serie C, sa han att han “tror på projektet och klubbens ambitioner”. 

Titi berättar mer om vad det är som klubben vill uppnå:
– Det är att successivt göra det bättre och bättre, och att ha en så konkurrenskraftig trupp som möjligt för att sen ta steget upp till Serie B, säger mittfältaren.

Är tanken att ni ska gå upp redan i år eller är det ett mer långsiktigt perspektiv?
– Jag skulle säga att möjligheten finns, såklart kan vi gå upp i år. Det är ett lite annat typ av slutspel här, men vi har alla möjligheter i samband med att vi ligger där vi ligger.
Titi fortsätter:
– Ja, vi ska gå för det. Vi gör vårt absolut bästa par att ta oss upp. Sen vet man inte hur det blir, och det handlar om att få lite stolpe in. Men vi vill upp.

För Adil Titi personligen tror han att han kan sätta större avtryck i Italien än vad han gjorde hemma i Sverige.

– Jag tror att mina kvaliteter kan skicka ut mer här än vad de gjorde i Sverige. Jag har ett speciellt driv, en speciell typ av styrka i mitt steg och i mina passningar. Jag tror att jag sticker ut mer i den här typen av fotboll, säger han.

Trots att det har gått en knapp månad sedan han presenterades av Serie C-klubben har debuten dröjt. Adil Titi var för första gången med i matchtruppen under fredagens 1–1-match mot mittenlaget Pergolettese, men någon speltid blev det inte. 25-åringen har däremot inte bråttom med att komma ut på fotbollsplanen, berättar han.

– De är mitt i säsong och jag har inte haft lagträning sedan i november. Det är väldigt mycket intensivare här kontra i Sverige, så jag har inte varit matchredo än. De är väldigt smarta i sina beslut med styrningen av träning och att få igång mig, och att få mig att lära mig de taktiska delarna.

När börjar du bli redo för match?
– Det är svårt att säga. Jag försöker att inte stressa. Jag vet att det kommer att vara en process, och att göra den processen så bra som möjligt är det viktigaste.

Titi berättar att han inte känner någon press på att “göra det otroligt bra redan i år”. Den första tiden kommer snarare att handla om att anpassa sig till det nya hemlandet. 

– Det är stor omväxling. Det är ett nytt land, ett nytt språk och det är en hel trupp med bara italienare.

Hur har det varit att flytta till ett helt nytt land?
– Det har varit lite tufft om man ska vara helt transparent. Det är lite svårt att kommunicera på planen och lära känna människor och hitta relationer när alla inte kan kommunicera på engelska. Jag tänker bara att jag ska lära mig mer italienska så underlättar den delen.

Tar du några kurser i italienska?
– Det kommer komma. Just nu är det mer att köra Duolingo, säger han och skrattar.

Den italienska alpstaden

I en dal i de italienska Alperna, insprängd mellan två bergstoppar, ligger den lilla renässansstaden Trento, med sina drygt 100 tusen invånare.

– Alltså, jag hade ingen aning om att bergen var såhär nära. Det känns som att jag är omringad av berg. Alltså, de här bergen är ju gigantiska och det är alltid snö på toppen av dem. Det ser lite overkligt ut, skrattar han.
– Det är en otroligt vacker stad och alla bara säger att under sommaren så blir allting mycket bättre.

Med alptopparna inom synhåll är staden känd för att vara en turistattraktion för skidåkare från hela världen. För Adil Titi är det dock inget snack om att knäppa på sig pjäxorna och ge sig ut i de snötäckta bergen. 

– Det är absolut ingenting för mig! Alltså, det finns inte en chans, säger han och skrattar.

”Hur bra hade jag varit om allt klaffade?”

Resan från Borlänge till Trento är en drygt 200 mil lång sådan. För den 25-åriga mittfältaren har resan till drömmen om ett liv som utlandsproffs varit betydligt längre än så.

– Det har varit en lång resa. Så som resan började i Göteborg så kanske jag personligen hade trott att jag skulle hamna på ett helt annat ställe lite tidigare. Men det är livets gång, det kom skador och det kom andra konstigheter. Det handlar bara om att hålla ut, säger han och fortsätter:
– Jag är extremt tacksam. Jag vet att det är många människor som hade velat vara här där jag är.

Titi startade sin fotbollskarriär som en uppsnackad talang i IFK Göteborgs akademiverksamhet. Efter att ha gjort debut i A-laget under sommaren 2017 väntade utlåningar till både Norrby och IK Brage innan han lämnade Blåvitt permanent för Borlänge-klubben i januari 2022. Sedan kom skadehelvetet.

I början av 2022, bara någon månad efter att han skrivit på för Brage, råkade Adil Titi ut för ett otäckt benbrott. Där och då sa läkarna att chansen att han ens skulle spela fotboll igen var liten, men efter sex månaders rehab var han tillbaka på planen igen. Då drog han av korsbandet.

– Hur bra hade jag varit om jag hade hållit mig frisk? Hur bra hade jag varit om det bara klaffade när jag var 17 år i IFK Göteborg?

Hur mycket grämer det dig?
– Jag ser det inte som en negativ sak. Jag ser det mer som att oavsett hur mycket jag har gått igenom, och allt som har hänt mig, så står jag här idag, och trots alla motgångar så har jag det mycket bättre än majoriteten. Hur ska jag då kunna säga till mig själv att allt inte har varit värt det?

Har du någon gång varit nära att ge upp?
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har varit det. Alltså, saker och ting började bli jättebra för mig i Brage, sen bröt jag benet under den säsongen när jag skulle blomma ut. Jag tog mig tillbaka och 13 dagar senare drog jag det där korsbandet. På två år fick jag inte spela fotboll i mer än 13 dagar. Det var tre operationer, en massa känningar och problem – men visst, jag kunde tycka synd om mig själv ena dagen, men nästa dag var det bara upp och köra på.

Var kommer den mentaliteten ifrån?
– Jag har två personer att tacka. Det är främst Gud och min mamma, säger Titi och fortsätter.
– Mamma är kvinnan som har tagit hand om mig. När jag var sängliggandes, som en helt fullvuxen man, var det hon som tog hand om mig. Jag var tvungen att ge tillbaka till henne på något sätt, och då var det kul att kunna ge tillbaka med landskamperna exempelvis. Det förtjänar hon.
– Jag har ett väldigt starkt förtroende till Gud, och jag vet att oavsett vad som händer finns det alltid ett syfte med det. Jag kommer aldrig få en börda som jag inte kan hantera och jag vet inte att jag inte kan ge upp. Alla utmaningar som han har gett mig har jag kunnat klara av, oavsett om det varit mentalt eller fysiskt. Jag är tacksam över att jag står här idag. Han har visat mig vägen, avslutar han.