MFF var värdiga mästare hela vägen – trots att det inte kändes så

Det osade så otroligt mycket guld om Malmö FF hela säsongen. Trots att det många gånger inte kändes så.

Det var en tränare som inte riktigt fick ordning på det, det var plattmatcher på hemmaplan mot ”Giffarna”, det var spelare som gick in och ville ”ändra taktiken” och det var förlust i cupfinalen. Det var också en isländsk supervärvning på topp som inte gick varken det ena eller det andra att stämma och en lagkapten vars målskörd inte var sig lik. Det var också en Oscar Lewicki på innermittfältet som var en skugga av ”sitt forna jag”.

Det givna guldet, som alla var helt bombis på att MFF skulle ta, såg länge och väl inte så givet ut då IFK Norrköping trummade på i toppen trots att de bytte ut nästan hela guldelvan.

Men trots allt detta, som kanske egentligen bara varit någon form av obefogad känsla, så har det alltså sett ut som Jonas Dahlquist beskrev det efter segern mot Norrköping för två omgångar sen.

Ett facit som är galet imponerade. Och det är förstås (nästan, AIK har släppt inte färre so far) som guldtränaren Allan Kuhn sa efter matchen: ”Vi gjorde flest mål, släppte in färst (eller vad det nu var för danskt ord han skrålade) och är det mest stabila laget”.

Det som imponerade allra mest på mig är att Malmö FF de senaste matcherna haft en skade- och avstängningslista som sett ut som ett allsvenskt all star-lag. Ändå har man trummat på som att ingenting vore sig olikt (vi glömmer Östersund för en sekund) och det säger väldigt mycket om det här laget och vilken otrolig bredd de har.

Skyttekungen Vidar Örn Kjartansson såldes och det kritiserades av såväl fans som spelare (läs Rosenberg). Istället kom Alexander Jeremejeff in och levererade direkt. Unge mittbacken Franz Brorsson har vunnit 13 och kryssat en av de 14 allsvenska matcherna han spelat. Trots det har han varit givet tredjeval om Arnason och Bengtsson varit tillgängliga. Och när den där ovanstående listan var längre än någonsin klev Mattias Svanberg, 17 bast, in och såväl assisterade som målade guldet till MFF. Icke att förglömma att Fredrik Andersson fick komma in och göra sina första allsvenska minuter när han höll nollan (hehe) efter Atibas mangling av Wiland.

Nu är Malmö FF mesta mästare med 19 guld. De har fyra titlar de sju senaste åren. Och jag kan i ärlighetens namn inte se att det kommer bli så mycket annorlunda framöver. Möjligtvis i den riktning att gulden kommer ännu tätare.

”Bäst spelare, bäst ledare, bäst trupp” summerade sportchefen Daniel Andersson efter guldmatchen i Falkenberg. Allt, allt, allt talar för att Malmö FF kommer ha allt detta framöver också.

Vilka kan utmana MFF 2017? Det krävs att något lag satsar hela vägen in. Att de inte säljer under sommaren, att de vågar riska och sätta allt på ett kort. AIK, IFK Norrköping, IFK Göteborg, Häcken? Jag är tveksam.

Malmö FF tog guld i staden där inget annat räknas. Behrang Safari, hemvändaren som vunnit ligatitlar i sömnen de senaste åren, pratade om att det bara var början. Att det är Champions League som gäller. Det är sådana spelare som vinner guld, och sådana spelare har MFF massor av.