Mindre shining, mera gröt – och så en Zlatan på det

KÖPENHAMN. Det började som man hade tänkt sig. Danskarna tuffade på och en Erik Johansson rensning i egen ribba var precis så långt ifrån Olsens mannar var ett 1-0. Sen slog Kim Källström en hörna så genial så att det såg ut att vara en felträff, men det var en variant, en braaaa variant, Brooolii… Zlatan Ibrahimovic, och Sverige hade EM-drömmen som i en liten ask.

Hamrén mönstrade en defensiv elva. Här skulle matchen stängas igen och resultatet skulle försvaras. Mindre shining, mera gröt. Något som inte direkt fungerat felfritt under tidigare försök. Jag ska villigt erkänna att jag tvivlade. Men då tänkte jag inte tillräckligt mycket på att Danmark faktiskt inte är något speciellt bra lag.

Jag var i Köpenhamn och såg Bröndby-FCK för dryga veckan sen. Fyran mot ettan i danska ligan och båda lagen har spelare med i den danska truppen (och elvan) som mötte Sverige. Det var en jävla skitmatch. 0-0 och inte tillstymmelsen till offensiv kreativitet. FCK fick en spelare utvisad tio minuter in i andra halvlek och Bröndby alibipassade runt bollen utan ett enda instick, en enda utmanande dribbling, eller ett enda ”svårt” inlägg under resterande del av matchen. Ungefär så spelade Danmark också, fram till det var tio kvar att vinka på. Sen var de rode o vide faktiskt nära att göra båda tre och fyra mål på ett skakat Sverige. Men due-due är taget, som vanligt.

De farligaste chanserna för Danmark, fram till målen, skapade väl egentligen Erik Johansson. Dels den vi redan tagit upp och dels en styrning på ett distansskott i början av den andra akten.

På tal om Johanssons första avslut mot Isaksson så påpekade Erik Hamrén (som på PK:n efteråt var mer bitter på media än glad för EM-platsen) följande efter matchen:
– Vi hade också den lilla turen man ska ha. Det blev flipperspel på hörnan där och hade det blivit mål då hade det kunnat bli en helt annan.

Men det här var inte en helt annan match. Det här var en match där Andreas Granqvist var den mittbacksgeneral landslaget saknat sedan Olof Mellberg. ”Granen” nickade, han glidtacklade och han täckte skott. Under en kvart i andra halvlek var det Hysén-klass på Påarps-pågen.

Det här var också en match då Zlatan Ibrahimovic skruvade in frisparkar. När Sverige fick denna dära frisparken drog jag en rant för Expressens Ludvig Holmberg om hur otroligt dålig stats Zlatan har på frisparkar. Och sen så SKRUVAR han in en frispark. Han smeeeker in den. Med kraft. Jag tror aldrig jag sett Zlatan slå en frispark på det sättet förut.

När segern, efter att svenska försvaret bjudit de danskar som stannade kvar på Parken matchen på lite spänning, äntligen var i hamn och det var dags för presskonferens så skulle en dansk journalist sätta sig på platsen bredvid mig utan att störa allt för mycket i pågående Hamrén-utläggning. Det slutade med att han välte sin rostbiffs och remoulade-smacka upp och ner på golvet. Jag försökte titta på honom med en icke ”det är inte bara mackan du blir utan, utan även EM”-blick. Tror inte det gick så bra. För danska svordomar är ju trots allt för jävla härliga. Speciellt efter en match som denna.