Polisen, sluta slå sittande människor i huvudet med batong

Det här skulle handla om fotboll, om spelet på planen, om allsvenskans fantastiska guldstrid. Men det får bli en annan gång.

Den här texten var tänkt att handla om Elfsborgs käpp i Norrköpings guldhjul. Den var tänkt att handla om att Marcus Rohdén slänger sig när ”Totte” Nyman inte gör det, att Viktor Claesson sätter straffar när ”Totte” Nyman inte gör det, om en avsaknad av Emir Kujovic, om en Ante Johansson och en Daniel Sjölund som vek ner sig när det gällde som mest. Och sist men inte minst om en Anders Svensson som vet hur man tar ett gult så man inte riskerar att bli avstängd i sin sista match någonsin.

Men imorse när jag vakna, drog upp min rullgardin, så twittrade jag till Martin Lundgren aka @ZeFonz som hade länkat en video på läktarbråket mellan djurgårdsfans i går. Jag frågade ”vad känner man när supportrar till laget i ens hjärta slåss med varandra?” och fick kraftigt mothugg från flera folk som undrade hur fan jag kunde fokusera på det istället för polisens misshandel.

Jag hade varken sett någon film eller läst Martins Twitter-flöde innan jag skrev den tweeten, som var uppriktigt undrande då jag kan tänka mig att det känns för jävligt.

Han uppmärksammade mig på filmerna som låg i hans feed och jag läste igenom allting.

@ZeFonz pic.twitter.com/KPX14gDZkX

— AvdelningDIF (@AvdelningDIF) October 19, 2015

Martin är han som sitter ner och får två batongslag i huvudet.

Det här med polisvåld börjar bli lika tröttsamt att orda om som pyroteknikens vara eller icke vara. Därför tänker jag inte skriva så mycket mer än att länka till det inlägg jag skrev när en MFF-supporter blev misshandlad häromsistens. Det läser ni här.

Men en grej vill jag avsluta med. Det här med att vilja att laget i ens hjärta förlorar, för att ett annat lag inte ska vinna guld, är bland det mest absurda jag hört. Det betyder – i mina öron – rätt och slätt, att man hatar det andra laget mer än man älskar sitt eget. Så i det här fallet antar jag att det bara är att gratulera AIK för att de tar större plats i många djurgårdares liv än Djurgården gör.

Det är något jag faktiskt hade velat skriva om, debattera om och så vidare. Men det är ingenting i jämförelse med att en person som sitter på huk, med huvudet täckt av sina armar, får två betongslag mot huvudet av ordningsmakten. Därför är det det vi ska prata om i dag också. Det andra får vi prata om en annan gång.