TRE PUNKTER: ”Jag vinner alltid saker under mitt andra år”
Manchester United eller Tottenham Hotspur skulle vinna Europa League.
Det må låta helt sjukt – men det var sant.
Här är FD:s Tor Sundbergs tre punkter från finalen i Bilbao.
En ska bort – Postecoglou eller Amorim
Sådan var känslan inför kvällens Europa League-final i Bilbao. De två tränarnas säsonger med sina respektive klubbar går inte att beskriva som något annat än pinsamt usla – och då är jag långt ifrån någon anglofil. Däremot har jag kunnat kika till Premier League-tabellen då och då och förstått att det här inte är bra, tvärtom.
I det som anses vara världens bästa liga befann sig Tottenham Hotspur på en 17:e-plats av 20 lag. Manchester United då? De är 16:e bäst i serien.
Ändå var det dessa två lag som hade tagit sig till final i Uefas näst bästa turnering – och ett av lagen skulle vinna.
Lite hårddraget skulle en av tränarna ikon-förklaras – och den andra skickas till bödeln. Både australiensare-greken och portugisen hängde mot repen, en skulle få en utsträckt hand från sitt lag. Den andra skulle falla fritt mot arbetsförmedlingen.
I och med slutresultatet tackar vi Ruben Amorim för den här tiden.
Ett väntat sömnpiller till match
Matchen då? En alldeles sprudlande och iögonfallande tillställning som bjöd på kvalitet av högsta klass?
Nej.
En trubbig, sönderblåst, cynisk, stundom passiv och brunkig match? Jajamän.
Brennan Johnson ska visserligen ha cred för att han får in bollen förbi en (som vanligt) klumpig André Onana och Micky van de Ven för sin läckra cykelsparksrensning på mållinjen i andra halvlek.
Slutforceringen från United var visserligen nära att bära frukt men Spurs-keepern Vicario stod pall med ett par fina parader.
En efterlängtad titel – efter en skadedrabbad säsong
Att Tottenham Hotspur har haft problem med skador under säsongen 2024/25 har inte varit någon hemlighet. Inte heller deras kräftgång i Premier League.
Trots detta hade man tagit sig hela vägen till final i en europeisk turnering – i vilken en hel rad spelare fick se på från läktaren.
Två av dessa var Dejan Kulusevski (som opererade sig förra veckan) och Lucas Bergvall som dras med skadebekymmer. De fick dock ett tämligen gött plåster på såren.
Titeln var Tottenham Hotspurs första i Europa på 40 år – sedan man vann Uefacupen säsongen 1983/1984. Då var långt ifrån alla vitklädda Spurs-supportrar födda eller ens påtänkta. Idag fick de fira en titel de väntat på länge – och för det kan jag känna en viss medkänsla.
Annars tyckte jag att det var en rätt tråkig final mellan två rätt trista klubbar, men Ange Postecoglou hade rätt.
”Jag vinner alltid saker under mitt andra år”.
Den här artikeln handlar om:
