TRE PUNKTER: “Bara att bygga en staty av Johan Larsson” 

Jag måste säga att jag var rejält taggad inför mötet mellan IF Elfsborg och IFK Göteborg. 
Jag måste också tillstå att mina förväntningar överträffades något enormt. 
Här är FotbollDirekts Tor Sundbergs tre punkter från “El Västico” .

20 minuter jag aldrig kommer att glömma 

Mina förväntningar på kvällens “El Västico” mellan Elfsborg och IFK Göteborg var tämligen höga och jag knäppte med spänning på sändningen sådär tio minuter innan matchstart. 

En halvtimme senare satt jag där, med hakan i marken och kramp i fingrarna. Jag hade visserligen förberett mig för att skriva om ett och annat mål på Borås arena – men inte fyra stycken på 20 minuter. 

Det finns mycket att säga om IFK Göteborgs drömstart sett till att man gjorde tre mål på tiden det tar att baka en pizza – men det finns lika mycket att säga om Elfsborgs försvarsspel. 

Rasmus Wikström rev ner Sebastian Clemmensen när publiken knappt hade hittat sina platser på läktaren. Offside-linjen vid Max Fengers läckra chipp över Simon Eriksson var långt ifrån rak och markeringsspelet på Saido Alioum från Simon Hedlund var obefintligt. 

Mitt i allt detta hade Rasmus Wikström reducerat för sitt Elfsborg – och det var klart att han skulle vara inblandad i två mål. 

Wikström i händelsernas centrum – igen 

Precis som i mötet mellan de två lagen för två omgångar sedan var Elfsborgs vinterförvärv Rasmus Wikström inblandad i mycket under kvällens match. 

Sist det begav sig slog han till med två mål från nära identisk position med huvudet och minns med största säkerhet 2-1-segern med glädje. 

Idag skulle han alltså dra till sig strålkastarljuset direkt. Först genom att riva ner sin motståndare i straffområdet efter tre minuter – och en kvart senare slå till med ett läckert avslut i den bortre stolpen från sin position som vikarierande ytterback. 

Trots detta blev kvällens tillställning en sådan som Wikström gärna glömmer bort. 

Bara att bygga en staty av Johan Larsson 

”Allsvenskan är det finaste jag vet”. 

Precis så tänkte jag när Johan Larsson gjorde sitt tredje (?) mål för kvällen efter att ha bytts in efter en timmes spel. 

De som inte har koll på lagkaptenens historia den senaste tiden bör ta sig tid att läsa in sig på det. En given startplats i Jimmy Thelins startelva byttes snabbt ut mot bänken eller läktaren när Oscar Hiljemark tog över. 

Trots detta har han fortsatt gnugga, sällan gnällt mer än han borde utåt och väntat på sin chans. 

Idag fick han den – och som han tog den. 

Det första målet står just nu noterat som självmål när han sköt på blåvitt-spelare och in i mål för 3-2 i den 62:a minuten – tre minuter efter att han kom in. 

Det andra, i den 93:e minuten, gjorde han via huvudet och såg ut som vilken annan allsvensk anfallare som helst. 

Det tredje. Herregud. Som det small när han dunkade upp bollen i nättaket på volley och förkunnade en helt sanslös vändning. 

Fanbäraren, veteranen, lagkaptenen – grande Johan Larsson.