TRE PUNKTER: ”En insats värd uttåg i Europa – AIK”

De hade en liten fallskärm från hemmamatchen mot Györi.
Trots det föll AIK ihop i bortamatchen på ETO Park i Ungern.
Här är FotbollDirekts Tor Sundbergs tre punkter från AIK:s sista match i Europa.

De ungerska kossorna betar på bättre gräsmattor än Györi 

Gräsmattan på Strawberry arena har, genom åren, fått sin beskärda del kritik för dess utseende och skick. Detta innan AIK och det svenska herrlandslaget bytte till hybridmatta, det vill säga.

Inför dagens returmöte mellan Györi och AIK rapporterades det att mattan på ETO Park i Ungern drabbats av svampinfektion, vilket den ungerska klubben bad om ursäkt för. 

”Trots att klubben gjort allt i sin makt för att lösa situationen kommer gräset vara mycket sämre än normalt på matchdagen”, skriver Györi i ett inlägg på Facebook.

Om den var dålig? Ja. Om det var bland det sämsta jag har sett i proffsfotboll? Jajamän. 

Det är inte bara ett underbetyg till det ungerska laget att man inte kan bistå med en bättre gräsmatta än man gjorde, utan också till Uefa som jag kan tycka borde ha någonting att säga till om när det kommer till deras turnering. 

Samtidigt var det samma förutsättningar för båda lagen, och ett av dem löste uppgiften klart bättre än det andra. 

En insats värd uttåg i Europa 

Man hade kunnat vinna med både 3- och 4-0 på hemmaplan – men fick bara med sig 2-1 mot ungrarna förra veckan. 

Således hade man en liten fallskärm till returen i Györi – och som man behövde den. 

Redan från matchminut ett var hemmalaget överlägsna och skapade chanser på ett nära skärrat AIK som inte såg ut att ha koll på vad man ville göra. 

Nordfeldt räddade bollen via stolpen och ut, Benbouali missade ett jätteläge och Györi var nära att få med sig en straff. 

Sedan kom kvitteringen, efter ett läckert inlägg och sedermera direktavslut från Željko Gavrić. 

Visserligen avslutade AIK den andra halvleken starkt och skulle kanske fått med sig kvitteringsmålet som dömdes bort – men det var inte bra nog. 

Det var det inte heller i den andra akten – trots att de svartgula inledde bättre. 

Anton Salétros missade straff och Aron Csongvai blev stor syndabock genom sitt självmål på välkänd mark. Detta efter att både Filip Benkovic och, framförallt, Eskil Edh varit nära att kvittera matchen i slutskedet.

Det var helt enkelt inte bra nog, och till slut en insats värd uttåg ur Europa.

Vad nu då – Thomassen? 

Han inledde allsvenskan med tolv matcher utan förlust och låg mycket bra till i den allsvenska tabellen när det var dags för sommaruppehåll. 

Detta trots att man spelmässigt varit underlägsna och många frågetecken lyfts kring Mikkjal Thomassens spelidé. 

När det sedan var dags för höstsäsong har resultaten pendlat mer än tidigare och prestationerna inte direkt blivit markant bättre.

Med en fjärdeplats i allsvenskan och hela tolv poäng upp till Mjällby är det allsvenska guldet så gott som utom räckhåll och känslan var att man gick hårt för att ta sig långt i Europa.

Nu är den bron bränd – och frågan är vad AIK ska göra nu? Kommer Mikkjal Thomassen att fortsätta vara huvudtränare för ett lag som egentligen har tappat både allsvenskt hopp och Europa-spel? Det ska bli intressant att följa under återstoden av säsongen.