FD SPECIAL: Oroväckande eller omistligt? – svenska talangförsäljningar för 260 miljoner

Unga spelare med knappt en allsvensk säsong bakom sig – nu säljs de för stora pengar utomlands. De två senaste åren har sju spelare födda 1998 och 1999 lämnat Sverige för utländska klubbar – till en summa av sammanlagt 260 miljoner kronor. Är de yngre talangerna på väg att bli den kategori spelare som säljs dyrast?
– Ja den bilden känner jag igen, jag är väl medveten om det också. Sedan är det uppseendeväckande med de summor du nämner, säger Sef:s sportdirektör Stefan Lundin till FotbollDirekt.se.

Det blir allt större pengar inom den internationella klubbfotbollen, med större tv-avtal och Uefa-pengar från Europacupspel. Något som får effekter på transfermarknaden, där övergångssummorna blir allt högre.

Och som också, rimligtvis, får effekter neråt i näringskedjan, där klubbar i ligor som allsvenskan kan sälja spelare för högre summor. Om än långt, långt i från de pengar som flyttas runt mellan klubbarna i toppligorna.

Men vilka spelare är det som går utomlands för störst pengar? Under 2017 och hittills 2018 har flera utlandsaffärer gjorts med yngre spelare strax under 20-strecket, och det är spelare som gått för stora pengar. Här nedan ett axplock av de största affärerna.

* Alexander Isak, från AIK till Borussia Dortmund: 90 miljoner

* Sead Haksabanovic, från Halmstads BK till West Ham: 35 miljoner

* Viktor Gyökeres, från Brommapojkarna till Brighton: 10 miljoner

* Pontus Dahlberg, från IFK Göteborg till Watford: 35 miljoner

* Felix Beijmo, från Djurgården till Werder Bremen: 30 miljoner

* Mattias Svanberg, från Malmö FF till Bologna: 50 miljoner

* Dennis Hadzikadunic, från Malmö FF till Rostov: 10 miljoner

Sammanlagt 260 miljoner kronor till svenska klubbar.

Gemensamt för samtliga ovan? De är födda 1998 eller 1999. En spelare född 2001 kan läggas till i Helsingborgs Alex Timossi Andersson, som är klar för Bayern München. Där finns inga uppgifter om övergångssumma, men det ska handla om en miljonaffär för HIF.

Flera personer FD talar med vittnar om samma sak – någonting har hänt. Det är inte längre givet att det är allsvenskans största stjärnor som lämnar för de största övergångssummorna.

Utan att det istället går mer och mer går mot att yngre spelare med ganska ringa allsvensk erfarenhet är de vars övergångar drar in störst pengar. När en spelare rör sig mot 25-årsstrecket sjunker marknadsvärdet snabbt. Utländska klubbar köper hellre spelare med potential än färdiga spelare. Klubbar i de största ligorna har enorma summor att röra sig med och man avsätter en pott i värvningsbudgeten till unga spelare inför varje fönster.

Det är bara att titta på klubbarna i uppräkningen ovan. Bortsett från fallet med Alexander Isak och Borussia Dortmund så handlar det knappast om några absoluta toppklubbar i sina respektive ligor.

Sett till övergångssummor så många av affärerna ovan de allra största på flera år, ja Isak-affären den största någonsin för en svensk klubb. Mattias Svanberg till Bologna den största som gjorts hittills i år.

Även om de unga spelarna som gått utomlands för stora summor inte hade år av allsvenskan- eller superettanerfarenhet under bältet, så har de ändå något gemensamt: Att de i olika utsträckning trots allt fått visa sig i seniorfotbollssammanhang, i allsvenskan eller superettan. Ingen av dem har tagit steget direkt från ungdomsfotboll till sin utlandsklubb.

Alexander Isak gjorde 24 allsvenska matcher för AIK, Sead Haksabanovic 58 matcher för Halmstad, Viktor Gyökeres 37 matcher för BP, Pontus Dahlberg 39 matcher för IFK Göteborg.

Felix Beijmo hade gjort 36 allsvenska matcher med Djurgården och 10 superettanmatcher med BP, Mattias Svanberg 36 matcher i allsvenskan för MFF. Dennis Hadzikadunic är den med minst matcher under bältet tolv i allsvenskan (tio för Trelleborg, två för MFF).

Det pratas ofta om att det är bra för svensk fotboll att våga släppa fram yngre spelare i allsvenskan. Argumentet att det är för att de har störst försäljningspotential lyfts dock sällan fram. Men så tycks det alltså allt mer se ut.

Om det är en generell utveckling vi ser, och om det i så fall är en bra eller dålig utveckling, det råder det delade meningar om. Också utifrån vems perspektiv man ser det i från.

Stefan Lundin som är sportdirektör på Sef säger att han märkt av trenden med större summor för yngre spelare.

– Ja den bilden känner jag igen, jag är väl medveten om det också. Sedan är det uppseendeväckande med de summor du nämner, säger Lundin till FotbollDirekt.se.

– Men jag tror att orsaken främst att det finns otroliga pengar i europeisk toppfotboll. Otroliga pengar som är i omlopp, och där är vi små. Vi är otroligt duktiga, men små. Vi överpresterar enormt, men vi har svårt att ta upp kampen. Jag förstår hur de tänker de här utländska klubbarna, för de har råd. Siffrorna du nämner höga, men sedan är Isak-övergången en ganska stor del av de här pengarna. Men icke desto mindre så är det väldigt stora summor.

Djurgårdens sportchef Bosse Andersson har gjort flera större utlandsförsäljningar för sin klubbs räkning, och en av de mer uppmärksammade var Felix Beijmo till Werder Bremen tidigare i sommar. Han känner inte igen sig i trenden, och menar på att det snarast handlar om att det är en framstående generation som kommit fram.

– Redan på Zlatans tid så gick han dyrt när han lämnade MFF. Är man bra så säljs man dyrt, det är inte svårare än så, säger han till FD.

– Sedan är det självklart så att är man 20 så är attraktionsvärdet större än om man är 25. Däremot har det kommit fram bra spelare den senaste tiden som är unga, och det hänger ihop med att Sverige haft framgångar med landslag på många nivåer.

Andersson säger att det fluktuerar från tid till annan. Han tror inte vi kommer få spelare runt 20-strecket, som kommer försvinna på löpande band i varje fönster framöver.

– Det är olika, ibland händer det inte så mycket i ett fönster. I vintras var det väl tre utlandsförsäljningar, Christiansen, (Othman) El Kabir och Magnus Eriksson. Nu har det varit flera här i sommar.

– Vi har haft jävligt många unga spelare som varit bra, oavsett om det är att man kommer till oss från BP eller från utlandet. Vi har sålt väldigt många spelare som är runt 20. Men det gjorde vi även förr om åren. Vi sålde Fredrik Stenman och Micke Dorsin som unga till exempel. Finns det spelare med kvalitet så finns det intresse. Det är bara att titta bakåt, det finns många exempel. En spelare som spelar i allsvenskan och är 18-19 år, pang, det är klart att det ger eko om han presterar som ung.

Stefan Lundin ser med oro på utlandsövergångar för allt yngre spelare.

– Det är naturligtvis individuellt. Men för många spelare, det räcker liksom inte med en säsong. Du är inte färdig. Du ser att den kategorin spelare ganska ofta blir utlånade eller sålda vidare.

– Det här är en djupt underskattad fråga i svensk fotboll. Ta Viktor Claesson, han stannade kvar och lämnade sedan när han var ”vuxen”, klar. Han hade fått en utveckling och en hårdhet i kroppen. Han var inte så känslig för skador som yngre spelare. För det har man kunna se i forskningen, att byte av miljö starkt bidrar till ökad skadebenägenhet. Därför tror jag det är bra att vänta några år. Att man har en större erfarenhet. Att man kanske är lite mognare, kanske har en familj till och med. Att man har levt, säger han och ger fler exempel:

– Emil Forsberg var också hemma ett bra tag innan han lämnade. Man blir också stryktåligare. (Ludwig) Augustinsson är också ett gott exempel, han har haft en klok trappa uppåt i karriären.

Han utvecklar kring vad han anser behövs innan man tar steget ut:

– Många har inte ens varit långtidsskadade. Inte för att det är något att sträva efter. Men det är sådana erfarenheter man behöver ha med sig: Hur gör jag när jag blir långtidsskadad, när jag blir petad? Hur reagerar jag på det? Hur klarar jag av en tränare som är aggressiv i sin ledarstil? Den delen måste du behärska, lära dig. Ju längre tid du spelat tuffa matcher i allsvenskan, i landslag, kanske Europa League-kval… det är något som ger dig en erfarenhet och en tuffhet som du behöver.

–  Sedan blir det så mycket pengar och därigenom helt förklarligt att man inte kan säga nej. Att erbjudas så mycket pengar i månaden, och sedan ska vi säga till dem att de ska ha tålamod, det är dödfött.

Bosse Andersson håller med om att möjligheterna är små att behålla en spelare som får ett utlandserbjudande på toppnivå.

– Man har ett liv. Svanberg, ska han tjäna en halv miljon i månaden eller om året… det är omöjligt för de här killarna att säga nej när chansen kommer. Det går inte att lägga någon skuld på dem att de tar chansen, säger Andersson.

Stefan Lundin igen:

– Men det är spelarens perspektiv. Jag talar ur perspektivet vad som är bra för svensk fotboll. Många är inte redo, man hamnar i en utlåningskarusell. Och det är viktigt när vi får fram unga spelare, att de får tid att etablera sig. Ett tag var vi en av Europas yngsta ligor. Och det är ett tecken på att vi får fram spelare, Även om de såklart inte får bli för unga.

Kan man se det ur ett klubbperspektiv också, att det är bra för de svenska klubbarna att pengar kommer in? 

– Det finns absolut ett värde i det. Och där har vi många klubbar som lyckas väldigt väl. Djurgården och Bosse Andersson gör det otroligt bra, träffar rätt med väldigt många värvningar och gör stora affärer. Men om det bara blir byten av spelare hela tiden så är det svårt att etablera en bestående framgång. Man får aldrig nytta av dem annat än i kassakistan.

Bosse Andersson å sin sida ser inga alternativ för klubbarna så som fotbollsmarknaden ser ut i dag.

– Ska man överleva över tid som klubb så måste man göra transfers. Det finns klubbar som går i konkurs i dag ute i Europa, flera stycken den senaste tiden. Alla är införstådda med det här. I Werder Bremens fall, de köper billigt och säljer dyrt, och det är en klubb i en toppliga. Fotbollen utvecklas, det är bara att hänga med. Det är naivt att tro något annat. Du har inget val om du vill konkurrera över tid.