Gjort succé på Färöarna – men får inte förlängt: ”Lite oväntat”

Europaplats som nykomlingar och målgladaste laget i Norden den här säsongen.
Så lyder NSI Runaviks facit under succétränaren Jens Wederborg – som dock inte fått förlängt efter årets säsong.
– Det är klart att det var lite oväntat, säger den 45-årige Runavik-tränaren till FotbollDirekt.

Sommaren 2023 tog Kl Klaksvik svensk fotboll med storm. Den färöiska storklubben stod för en jätteskräll då man slog ut BK Häcken i kvalet till Champions League och Europa-resan blev en succé som till slut mynnade ut i gruppspel i Conference League. Nu de två senaste åren har det omvända hänt, svenske Jens Wedeborg har nämligen tagit färöisk fotboll med storm.

45-åringen från Karlskrona tog inför säsongen över nykomlingarna NSI Runavik och debutåret slutade med en fjärdeplats och Conference League-kval. Väl ute i Europa höll man på att stå för en jätteskräll då man besegrade HJK Helsingfors med 4–0 i det första mötet (innan man föll med 5–0 i returen i den finska huvudstaden).

Den här säsongen har man redan säkrat Europaspel och med fem omgångar kvar så placerar man sig som tvåa, närmast bakom seriens stora dominant, omöjliga Kl Klaksvik.

– Det är jättekul, alla tränare jobbar ju stenhårt och man vet vilka uppoffringar man gör och ofta så ger det inte så stora resultat, men här har jag verkligen fått allt att stämma. Sammanhållning, ett spelsätt som passar spelarna, tagit in spelare efterhand som har passat och förhöjt vår slagstyrka. Så det känns ju bra, säger Jens Wedeborg till FotbollDirekt.

Med tanke på den sportsliga framgång som Runavik-klubben har haft hade man kunnat tänka sig att de skulle vara eld och lågor över att förlänga 45-åringens avtal som löper ut efter den här säsongen. Så är dock inte fallet.
Någon fortsättning för succétränaren blir det nämligen inte i klubben.

– Nej, när jag kom hit så la föreningen upp en tvåårsplan och det man ska veta är att NSI Runavik är ett gammalt topplag som alltid har spelat i Europa, sen har de haft några tuffa år när de åkte ur. Men första året, 2024 alltså, då skulle vi etablera oss och skapa ett lugn kring A-lagsverksamheten, en professionell träningsvecka och försöka maxa det. Vi skulle då försöka hålla oss borta från bottenträsket. Det här året skulle vi närma oss Europa, men som du säger så var vi topp 4 eller topp 5 hela förra året, utan att glida ner mot botten. Så vi nådde tvåårsmålet ganska snabbt, säger han och förklarar vidare:
– Sen har jag ett avtal som går ut här efter sista matchen i oktober, ett tidsbegränsat avtal och jag närmade mig föreningen och sa något i stil med ”nu börjar det närma sig, jag vill veta var ni står, jag vill planera min framtid”. Sen hann vi inte till någon direkt diskussion utan dem ville pröva något nytt och så enkelt är det, det är inget drama i det. Från min sida så var jag intresserad av att ha en diskussion, men jag var långt ifrån säker på att jag ville fortsätta, jag är osäker på hur långt vidare man kan dra detta projektet. Så det är väl så det är, en lång historia kort.

Men det känns ändå helt okej för dig? Annars är man ju van vid att det tillfällen tränare oftast får lämna är vid dåliga sportsliga resultat och så är ju inte fallet här.
– Ja alltså vi har ju över 80 mål på 23 matcher (vilket är mest av något nordiskt lag i en toppliga den här säsongen, reds. anm.), så den biten känns såklart lite konstig från deras sida, men som sagt, jag ville få till en diskussion för att se hur vi hade kunnat komma vidare, för jag vill hela tiden pusha för mer, mer, mer, det är så jag fungerar och det som krävs för att jag ska kunna vara motiverad. Vi kom ju aldrig dit, till styrelsens strategiarbete och då kände jag nej men vafan, det är inga problem för mig heller. Sen är det klart att det var lite oväntat, men som sagt, jag har ju varit här i fyra år totalt, två år i Kl Klaksvik också som heltidsanställd. Så det är fyra år här nu och jag var inte helt säker på att jag skulle vara kvar heller och orka köra igång en försäsong till, inte minst då jag är osäker på om klubben kan ta ett steg till med de faciliteter och den kompetens som finns, förklarar 45-åringen.

Framtidssvaret: ” Allt är av intresse”

Den självklara frågan nu är vad händer härnäst för Jens?
I en intervju med Sydöstran från häromveckan berättade han att han fått en intresseförfrågan från en svensk klubb i en av våra tre högsta divisioner, så intresse verkar finnas för hans tjänster. Samtidigt har Jens en familjesituation här hemma i Sverige, som under hans karriär och inte minst under åren på Färöarna har fått vara sekundär.

– Jag har ju en familjesituation, där jag har fru och en son i Karlskrona, Blekinge då liksom och de har ju fått vara åsidosatta de här åren, jag är väl hemma var femte eller var sjätte vecka. Drömscenariot är ju att kunna få till något som är vettigt både med familjeliv men också att kunna jobba och fortsätta med mitt tränaryrket någonstans. Sen har jag aldrig valt jobb på grund av sociala ting innan, utan jag har ju dragit till Litauen, testat Gotland, varit damlagstränare. Jag har aldrig låtit det sociala styra för det kan man inte göra, då målar man in sig i ett hörn då det finns så få jobb.
– Men om jag fick bestämma så skulle det vara att någon klubb drar nytta av mina erfarenheter som jag har fått utomlands. Visst, fotboll är fotboll, men när man är utomlands så behöver man en nivå till i ditt ledarskap och i din taktik, för du har fruktansvärt lite tid på dig att göra resultat.

Du har ju som du nämner en historik inom damfotbollen också, skulle du kunna tänka dig att gå tillbaka till den eller är det bara herrfotboll du tänker dig nu?
– Är du en duktig tränare ska du kunna träna fotboll, oavsett om det är P14 akademi, ett damlag, ett herrlag eller ett P19-lag. Är du en bra tränare kan du gå in och leverera med dem du har framför dig, det är precis som en snickare som bara ”nej jag kan inte ta det jobbet, jag kan bara montera fönster, jag kan inte lägga parkettgolv”. Så jag är öppen för allting.
– Sen är min historik med damer inte så positiv, jag har ju varit i  Asarum i elitettan och dem tog jag ju över när de var färdiga, IFK Kalmar med, där var det ju nära hem och jag valde kanske lite mer med hjärtat, jag kände väl innerst inne att det här är ett jäkligt svårt uppdrag ifall man vill vara ett elitlag, för det var så mycket. Så det har varit två damuppdrag i Sverige, men då har jag också tagit klubbar som inte var i balans. Sen här har jag haft Klaksviks damer och då vann vi både ligan och cupen och spelade Champions League-kval. Men allt är av intresse.

Avslutningsvis, det är ju ett gäng ligaomgångar kvar. Är det konstigt att avsluta säsongen när man vet att det inte blir något mer sen, hur motiverar man sig själv då att gå ut och göra det bästa?
– Klubben har ju hyrt in mig till ett visst datum, ifall vi ska hårdra det, där de vill ha leverans. Visst nu har vi redan säkrat Europaplats för 2026, men nu vill vi komma tvåa så det finns alltid något. Spelarna och jag har det fantastiskt ihop varje träning, varje videoanalys. Det är det som ger energi också. Vi har vunnit så mycket matcher och det bästa sättet att få en bra stämning är att vinna matcher, så när man är med laget är det bara att köra på. Det är mer tiden utanför som kan vara lite svårmotiverad, men den idrottsliga biten, då köra man bara, avslutar Wedeborg.