AVSLÖJAR: Bekräftar AIK-intresse och samtalen med Jurelius

FotbollDirekt ringde upp Celso Borges i Costa Rica. Den tidigare AIK-spelaren är tillbaka i hemlandet där han förbereder sig för sitt tredje raka VM. Borges talar ut om en lång framgångsrik karriär, hur åren i AIK är bland det största han upplevt – och så bekräftar han och AIK var i samtal relativt nyligen om en återkomst som tyvärr inte blev av.  

SENASTE NYTT MED PATRICK EKWALL
 

Du är tillbaka i Costa Rica och Alajuelense, vad fick dig att ta beslutet att flytta hem till Costa Rica och den  costaricanska ligan?

– Jag kom tillbaka för att jag kände att det var dags. Jag vill vara nära de människor jag älskar, de människor jag bryr mig mest om, min familj och mina vänner, säger han i en ny lång intervju med FotbollDirekt.se. 
– Det är väldigt kul att att vara tillbaka hemma igen och inte missa några födelsedagar och bröllop och liknande. 

– Jag är väldigt glad att ha kommit tillbaka igen och att ha kunnat hitta en så bra klubb som Alajuelense, det är en av de mest välstrukturerade klubbarna i Centralamerika och supportrarna är riktigt bra och engagerade. 

Du lämnade AIK 2015, berätta om dina år i La Coruña och Göztepe?
– Deportivo La Coruña framför allt var väldigt trevligt jag njöt verkligen av att spela där. Det var en fin period, en av de mest betydelsefulla perioderna fotbollsmässigt i mitt liv, att få spela på högsta nivå i La Liga.

Borges fortsätter:
– Turkiet var annorlunda, väldigt annorlunda än vad jag upplevde i något annat land faktiskt. 
– Jag har inget ont att säga om tiden där men den var väldigt annorlunda jämfört andra klubbar jag spelat i. 

Din pappa är en känd tränare och är i framgångsrik i Colombia där han vunnit titeln och haft flera stora klubbar. Har ni någonsin pratat om att du ska åka ner till Colombia och spela för honom?
– Nej, vi har aldrig pratat om det. Jag är ett stort fan av min pappa som tränare och jag följer alltid hans lag och hur det går för honom, men vi har aldrig haft några diskussioner om att jag ska spela i ett lag han tränar.

* * * *

Vad minns du från din tid i AIK?
– Jag minns väldigt mycket. Jag hade en fantastisk tid i AIK, jag var ung och tog mig framåt.

Han fortsätter:
– Mycket av mina stora ögonblick som spelare kommer från tiden i AIK. Jag spelade Europa League och gjorde mitt första VM som AIK-spelare. 
– Avskedet jag fick från supportrarna inför VM var speciellt, det kommer jag aldrig att glömma. 
– Sedan hade jag väldigt många fina lagkamrater också så som Kenny Stamatopoulos, Henok Goitom, Viktor Lundberg, Robert Åhman-Persson och Per Karlsson, för att nämna några. 

– Det fanns även många tränare och folk i och runt klubben som jag uppskattade väldigt mycket, Lee Baxter och Charlie Mian.

Därtill kommer han in på två tunga ledarnamn i AIK. 
– Jag vill även och måste nämna såväl Björn Wesström som Andreas Alm som gav mig chansen och alltid trodde på mig. 

Har du någon kontakt med AIK idag?
– Jag är fortfarande i kontakt med Kenny Stamatopoulos och med Henok Goitom framför allt. 
– Vi hörs fortfarande och jag följer fortfarande klubben och hur det går för laget.

Därefter avslöjar han att det faktiskt var på gång med en återkomst till AIK, relativt nyligen.
– Det var nära en gång, ganska nyligen. 
– Jag hade flera samtal med Henrik Jurelius, det var ganska långt gångna samtal där både jag och klubben var positiva. 
– Men det är inte alltid det går som man vill. 
– Det är mycket som ska lösas med klubbar och avtal och tajmingen ska vara rätt. Jag hade en del grejer att ta hand om som gjorde att det inte löste sig.

Han suckar: 
– Tyvärr, det hade varit roligt att återvända men nu blev det inte så. Men jag har många fina minnen ändå, jag kommer alltid vara tacksam gentemot alla i AIK. 

Vad vill du hälsa till alla AIK-supportrar som minns dig?
– Jag vill rikta ett stort och varmt tack för hur ni fick mig att känna när jag var i klubben. Jag har många väldigt fina minnen från AIK, även ett väldigt tragiskt i samband med Ivan Turinas bortgång. 
– Men i alla lägen så kände jag kärleken från supportrarna och AIK-familjen. 

– Jag får fortfarande meddelanden från AIK-supportrar på Instagram mellan varven som hör av sig med hälsningar och lyckönskningar. Jag är väldigt tacksam för all kärlek de visar mig. 

* * * *

Börjar du se slutet på din karriär? (Borges är 34 år)
– Ärligt talat så, både ja och nej. Klart man ser att det är närmare nu än när man var yngre men kroppen känns riktigt bra och jag har haft turen att inte åka på några riktigt tunga skador. Jag har tagit hand om kroppen och jag känner mig fortfarande i riktigt bra form. Jag hoppas kunna spela flera år till. 

Vad har du för tankar kring livet efter spelarkarriären, ska du slå dig till ro i Costa Rica?
– Nej jag har inte bestämt någonting än men jag har studerat football management på Johan Cruyff Institute och håller nu på med min master där. Jag har också en tränarlicens från Spanien. Det fattas en del pappersarbete för att jag ska kunna göra den internationell och kunna använda den i andra delar av världen. 

– Så ja, jag har planerat för en del och vart det lutar, någonting inom fotboll blir det sannolikt men jag har inget bestämt. Jag njuter fortfarande av att vara spelare till 100 %. 

* * * *
 

Så, nu ska du, tillsammans med Keylor Navas, Bryan Ruiz och kanske någon till, spela ert tredje raka VM, hur känns det?
– Det känns fantastiskt. Det är historiskt, särskilt för ett litet land som Costa Rica, att ha gått till tre raka VM. En stor bedrift som jag självklart är mycket stolt över att vara en del av. Det är också en boom för landets ekonomi och inte minst för klubbarna här. Det bidrar positivt på väldigt många sätt, inte minst emotionellt. 
 

Du är Costa Ricas meste landslagsspelare genom tiderna och den femte mesta målgöraren genom tiderna (154 matcher och 27 mål när detta skrivs) och en av ytterst få som nu gör tre raka VM. Hur känns det att vara landets kanske främsta spelare i historien?
– Jag ser mig absolut inte som den främsta. Jag har haft en fin karriär i landslaget och förhoppningsvis fortsätter den ett bra tag till. Det finns många stora och duktiga spelare genom i historien i Costa Rica, men det är klart att det är hedrande att bara bli omnämnd i sammanhanget. 

– Att spela för landslaget, för alla costa ricaner, att vara en av de utvalda som får sjunga nationalsången där nere på planen, det är väldigt speciellt, man är otroligt stolt det kan jag inte förneka. 

Många minns fortfarande Costa Ricas framgångsrika VM i Brasilien 2014, vad är dina starkaste minnen därifrån?
– Jag har många fina minnen som kommer vara tatuerade i minnet så länge jag lever. Att ta oss vidare från den gruppen vi hade (England, Italien och Uruguay) som gruppvinnare och sedan hela vägen till kvartsfinal – det är en otrolig bedrift. 

– Jag minns också att komma tillbaka till AIK och allsvenskan efteråt, jag kände att många var stolta och glada för min skull att en spelare från allsvenskan hade presterat så bra i VM. 
 

2018 hade ni inte riktigt samma flow, ni kunde inte upprepa bedriften utan åkte ut direkt i gruppspelet, vad var skillnaden?
– Jag skulle inte säga att vi saknade flow eller energi. Men det som hände var att vi förlorade den första matchen mot Serbien med 1-0. Då blev det svårt att ta ikapp eftersom vi hade Brasilien i den andra matchen. Men vi står upp bra och gör en kanonmatch. Vi försvarar bra och är med hela vägen, det står 0-0 efter 90 minuter men sen gör de två mål på övertid. Det var oerhört tungt. 

– I sista matchen spelade vi sedan oavgjort med Schweiz, ett bra lag som gått till åttondelsfinal två VM i rad. Jag skulle inte säga att vi gjorde det sämre, men de marginaler vi hade haft med oss 2014 hade vi inte 2018. Vi spelade bra, men fick inte med oss resultaten. 

Dina tankar så här innan det är dags för ditt tredje och sannolikt sista VM?
– Först och främst kan jag inte säga att det är mitt sista VM, jag hoppas verkligen inte att det är det. Jag känner mig ännu mer exalterad den här gången eftersom jag vet hur stort det är och hur svårt det är att nå dit. 

– Man får andra perspektiv med åldern och erfarenheten. Man förstår vad det betyder både för en själv och för folket, det blir en annan typ av. .. jag vet inte, carpe diem-känsla som man inte riktigt hade när man var ung. Jag är väldigt glad att tränaren tror på mig och att jag ska få spela för mitt land ännu en gång i ett VM. 

Några avslutande ord du vill säga?
– En stor hälsning till alla AIK-supportrar men även andra människor som jag lärde känna i Sverige. Jag hade väldigt fina år i Sverige och jag önskar allt det bästa för AIK men även för ert landslag, Sverige har en speciell plats i mitt hjärta.

Klopp om sin bestraffning: “Det är mycket pengar”