Bajen ett guldhot på riktigt – alla borde ta det på allvar

Hammarby hade fem raka segrar, nästan 30.000 i ryggen på hemmaplan och ett vingklippt Malmö FF som sällan lyckas på Tele2.

Klart att Bajen hade trott och hoppats på så mycket mer än 0-0.

Men; vi visste var vi hade MFF, nu vet vi var vi har Hammarby och svaret från hemmalaget var kanske viktigare än resultatet.

Ja, det går att önska sig mer av matcher som har byggts upp som den här.

Vad det nu innebär?

4-4, avgörande i slutsekunden, tre frisparkar i krysset, ett par utvisningar. en Lasse Nielsen som tunnlar eller Astrit Selmani som tvingas ställa sig i målet och rädda en straff?

Jag som minns 0-0-debatten från 70-80-talet kan berätta att de mållösa matcherna på den tiden var någonting helt annan. Inför 4.468 åskådare, eller nåt.

Långa bollar på en Bengt, som aldrig nådde fram.

Det här var en bra 0-0-match på många sätt, framförallt tillräckligt intressant i ett längre perspektiv än de sex omgångar som spelats.

Malmö FF har återigen enorma skadebekymmer och det finns en hel del som sa att de var väldigt nöjda med den pinne som de lastade in i bagaget eftersom de vet vad de har resurser att göra över en hel säsong.

Att regerande svenska mästarna skulle behärska den situationen var inget iögonfallande, inte ens på Tele2.

Det som var mest intressant var att Hammarby tog sig an en sån här match som ett lag som vuxit till sig, som en ivrig 20-åring som gett sig ut i arbetslivet på riktigt.

För det har aldrig varit en hemlighet att Bajen haft problem att stå distansen ut. 

De har haft årgångar då de sett väldigt spännande ut, de ha haft lag som på pappret mycket väl hade kunnat utmana de allra bästa.

Men det har stupat på att laget och klubben aldrig riktigt varit tillräcklig mogna för att på allvar vara ett hot.

Antingen så har de haft en spelartrupp som varit alldeles för ihålig i långa loppet, prestationer och resultat har varit alldeles för ojämna.

Eller så har klubben överlag haft sina svagheter, allt från rekrytering, ekonomisk balans till långsiktighet.

Det har inte alltid funnits den stabilitet och trygghet som du till exempel haft hos 08-kollegerna AIK och Djurgården.

Nu är känslan att Hammarby byggt från grunden och har så många bitar på plats att det är ett lag som alla borde ta på allvar.

Den här 0-0-matchen mot Malmö var ett bevis på det; Hammarby har vuxit till sig.

I lång stunder, inte minst under andra halvlek, ägde Bajen den här matchen och var det lag som dikterade villkoren.

Utan att gå bort sig, utan att förivra sig och tappa tålamodet.

Jag säger inte att Malmö inte hade kontroll, för de det hade man, jag säger bara att MFF är svenska mästare och vill diktera villkoren.

Sen hade gästerna kanske de bästa lägena (Sebastian Nanasis nickläge, Hugo Larssons skott) på slutet, men de kom knappast efter särskilt etablerat spel.

Det är tydligt att nye tränaren, Marti Cifuentes, snabbt hunnit bygga ett fundament som inte faller ihop lite här och där.

Som inte förlorar den här typen av match med 1-0 för att de tappar konceptet.

Richard Magyar styr lugnt och sansat de bakre leden, Loret Sadiku är ett jättefynd på mitten och han banar väg för den briljans som Nahir Besara och Darijan Bojanic besitter när de får tillräckligt med tid.

Astrit Selmani och Gustav Ludwigsson springer för fem, precis som förra året, och 18-årige Williott Swedberg (svag mot Malmö, dock) utmanar om skytteligatiteln.

Men framförallt finns det ett lugn och en kontinuitet över varenda linje i Hammarbys spel och kan de bibehålla det så kan det här bli en riktigt rolig allsvensk säsong på Södermalm.

Malmö FF?

Well, återigen extremt skadedrabbat. 

Till viss del oflyt, för så är det ibland.men också en struktur på truppen där risken är överhängande.

Nu fick bredden visa sig från sin bästa sida istället och de var nog ändå OK, sett till förutsättningarna.

Milos Milojevic lag är ramstarkt bakåt. Johan Dahlin tryggast av varenda målvakt i allsvenskan, Lasse Nielsen/Dennis Hadzikadunic sensationellt bra.

Den 26-årige peruanaen Sergio Pena, är en juvel som behöver skimra oftare i MFF, men under första halvlekens sista halvtimme var han outstanding på planen. Han älskade konstgräsfotboll, sulbehandlade bollen, ticitacade sig runt ting press och fann utsökta passningar. 

Sen försvann han helt. Han behöver bemästra sin ojämnhet.

Malmö fick sina lägen men saknade stora hot framåt när Ola Toivonen fick agera lite väl ensam för långt från målet och när Jon Inge Berget gick sönder och den unge Malik Abubakari kom in.

Nigerianen känns inte som en MFF-spelare, mer som någon Falkenbergs FF skulle ta in på chans.

Han är olycklig i bollbehandling, har inte en aning om hur han ska pressa (jagar boll som en 13-åring) och är ostrukterad. Kanske finns det något där, men känns som det kommer ta tid att jobba in. 

0-0 är alltid vad det är.

Jag hade också gillat 4-4 bättre.

Men för Hammarby var det ändå ett bevis på att de är med i matchen på riktigt.

Och för Malmö FF var det ett resultat som var bra nog just nu, de vet att deras tid kommer,

Alla nöjda, trots allt.