Mergim Krasniqi öppnar upp: “Jag ville inte operera mig” 

När Mergim Krasniqi skadade sin axel rekommenderade flera läkare operation.
Det ville dock inte Gais-målvakten, till en början.
– Jag är inte riktigt skraj för det men det finns alltid risker, berättar 33-åringen för FotbollDirekt.

Klockan har precis slagit 14.07 när Mergim Krasniqi tar upp sin telefon för att besvara FotbollDirekts samtal.

Ljudet i bakgrunden av Gais-målvaktens telefon är påtagligt, och fyllt av liv.

– Det är fullt fart bara, jag är med barnen på Leos (Lekland), berättar han.

På frågan om Krasniqi vill ta intervjun vid ett senare tillfälle berättar 33-åringen att han redan har lovat sin klubb att det skulle gå bra vid 14-tiden, men att besöket på leklandet blev spontant. Med såväl glädje som skrik i bakgrunden inleder FotbollDirekt intervjun med att fråga hur bra det känns för målvakten att återigen spela fotboll.

– Det är klart att det betyder svinmycket. Det har varit en lång period på sju månader där jag har fått köra min rehab och göra så gott jag kan vid sidan av. Det är svårt att förklara hur det känns, mer än att det känns svinkul!, säger Krasniqi.

Däremot var det inte alltid självklart att vägen tillbaka skulle bli så rak som den visat sig vara.

– Ett tag så tvivlade man lite och undrade om man skulle klara av med att komma tillbaka och prestera med en sådan skada. 

Skadan i fråga handlar om en axelluxation (när axeln går ur led) och tvingade Mergim Krasniqi till operation. Däremot genomfördes inte ingreppet direkt efter skadan mot AIK. Nu berättar Gais-keepern om bakgrunden till det.

– Det var nog mer jag. Jag ville inte operera. Jag ville helst vänta lite, testa alla läkare, prata med dem och få svar från samtliga. Alla rekommenderade operation men jag frågade om det gick att göra min rehab utan att operera. “Det är klart att det går”, svarade dem och det var ingen som tvingade mig till operation. Om vi summerar det så var det jag som dröjde, men alla kunniga ville att jag skulle opereras. Hade jag varit en utespelare hade det inte varit någon fara, då hade man kunnat köra på det. 

Men du ville inte opereras för att eventuellt komma tillbaka snabbare?
– Mer eller mindre var det på det sättet. Samtidigt vill man aldrig göra en operation. Jag är inte riktigt skraj för det men det finns alltid risker. Jag har heller aldrig suttit ner och gjort en operation så omfattande som med min axel nu. Det var första gången och jag tänkte på min ålder. Men att det skulle bli en operation förstod jag innerst inne, om jag skulle fortsätta att spela fotboll på den här nivån.

”Går in på mitt femte år – de vet vilka krav jag ställer”

Det känns ändå som att ni har följt rehabplanen utan några komplikationer?
– Det har gått jättebra, vi är till och med före i schemat. Jag har haft jättetur med rätt personer runt mig och lagt extremt mycket tid på att sköta mig och göra rätt saker. Allt för att ge mig så bra förutsättningar som möjligt. Jag tänkte att om det händer igen så har jag i alla fall gjort vad jag har kunnat, annars hade det varit mer eller mindre över för mig. Att gå igenom en sådan period igen, i min ålder och med konkurrenssituationen, hade varit svårt. 

Nu har den Borås-födde keepern startat två raka matcher för ”Makrillarna” i allsvenskan, där båda har renderat i seger. Det är även de ända segrarna göteborgslagets har tagit i år, och kanske ett resultat av att veteranen åter har vaktat Gais-målet?

– Haha, jag vet inte. Jag tror att laget får en viss trygghet. Jag går in på mitt femte år med Gais och det är många lagkamrater som har varit med länge. Det är klart att man har byggt upp ett förtroende med spelarna som vet vad jag vill och vet vilka krav jag ställer på dem. Då får vi kanske till ett annat spel med beslutsfattandet och spelet med fötterna, speciellt nu när vi har behövt ta vår första seger. Då har vi fokuserat mer på det längre spelet och försöka spela fotboll därifrån. 

Har det varit tydligt från Holmberg och tränarstaben att det är du som ska spela nu när du är tillbaka?
– Det är inte så kommunikationen ser ut i Gais. Det finns inget som är givet även fast jag har spelat de fyra senaste åren som förstakeeper har det alltid varit öppen konkurrens. Jag har två unga målvakter bakom mig som är svinduktiga och jag vågar inte säga att jag är given. Det handlar om att prestera och visa på träningar att man vill vara med och tävla. Det hoppas jag att jag har visat här. 

Senare i dag väntar säsongens åttonde match för Gais i den svenska högstaligan, då man tar emot Degerfors hemma på Gamla Ullevi. Skulle Krasniqis lag ta sin tredje raka seger klättrar man sannolikt än närmre topplagen i serien. Det är också där de grönsvarta vill vara när säsongen summeras.

– Självklart. Det tänker jag aldrig sticka under stolen med. Vi vill alltid vara med och tävla men sedan är det klart att man aldrig kan blunda för saker som skador och annat. Men jag tycker att vi har lyft oss och jag tycker att vissa spelare som Frosti Thorkelsson och Max Andersson har kommit in och tagit kliv när vi har förlorat spelare som Gustav Lundgren och Kevin Holmén. Man ser hur grabbarna tar för sig mer och mer. Det är klart att vi vill vara med i den övre hälften, mer än så vågar jag inte säga, avslutar Gais-målvakten.