Hunnit fylla 26 – mot stort allsvenskt genombrott efter tio år

Stor hajp och allsvensk debut som 16-åring – men det stora genombrottet har dröjt för Christian Kouakou.
Tio år närmare bestämt. Nu kan det vara dags. Här berättar han om vändningen och det stora lyckokastet när Sirius hörde av sig i vintras: 
– Sirius värvar de profiler som man känner kan utvecklas och hjälpa laget på bästa sätt. Det är kanske inte jättemånga som fotbollssverige har koll på, eller man kanske har glömt vissa av oss. Men som Sirius håller på och bygga någonting bra utav, säger Kouakou. 

Nästan tio år har gått sedan Christian Kouakou gjorde allsvensk debut. Det var i juli 2011, i en bortamatch för AIK mot Gefle och han hade fyllt 16 år bara några månader tidigare. Han var vid den tidpunkten den yngsta någonsin att spela allsvenskt för AIK – a-lagskontraktet blev klart redan som 15-åring.

Men det lyfte inte för Kouakou - det blev utlåningar till Akrpolis och Mjällby, och sedan en flytt till Brommapojkarna, som rasade ur både allsvenskan och superettan. Därefter en omstart i division 1 med Nyköping, innan för två år sedan fick ett break på elitnivå. 15 mål för Brage i superettan 2019. 

Och nu ser det ut att vara på väg också på högsta nivå i Sverige. I januari blev ett treårskontrakt med Sirius klart, efter en höst i IFK Göteborg som inte blev någon succé.

Men vilken start det har blivit i allsvenska - Sirius obesegrat med tabellraden 2-2-0 och trea i allsvenskan efter fyra omgångar.
Och två mål på fyra matcher för Kouakou, som redan dubblat sin allsvenska målskörd. Han hade bara gjort ett mål tidigare (i Brommapojkarna 2014).
Själv beskriver han första träffen med Sirius som något som bara kändes helt rätt på en gång.
– Det gjorde det verkligen. Från första dagen när jag träffade alla i klubben, första träningen. Träffade lagkamraterna, det kändes bara rätt. Jag kunde se det framför mig, kanske inte resultatmässigt så, men just att jag skulle trivas. Och trivs man så är det lättare att spela fotboll också, säger Kouakou till FotbollDirekt.se. 

När intresset först kom upp i vintras, vad tänkte du? 
– Det kändes spännande. Det var liksom bara att få ett okej från Göteborg att träffa dem. Och så såg jag vad de hade för plan. Efter det mötet så var jag väldigt på, att försöka få till en övergång. Sedan gick det fort. 

– Jag visste om deras intresse sedan tidigare, Ola (Andersson, Sirius sportchef) har velat ha mig där. Han tog kontakt med min agent. Sedan tror jag inte det bara var Olas beslut, utan jag tror nog han pratade med tränarteamet med Daniel (Bäckström) i spetsen, om mig som spelare och person. Sedan tror jag att han fick ett bättre intryck när han fick träffa mig personligen också, vilket gjorde det enklare, att valet föll på mig.

Det har varit en krokig väg för den numera 26-årige Kouakou. Vad som gjort att det först nu börjat falla på plats?
– Jag tror mest stabiliteten. Jag har varit i några klubbar. Sedan hittade jag rätt i Brage, fick spela och allting. Och det är samma känsla jag har inför i år. Just med spelsättet, hur man tänker, spelartyper och de runtomkring mig. 

– Sedan, livet utanför spelar stor roll. Det är inte så att man alltid kommer bo i närheten av familj och så. Men i och med att jag inte bott i Stockholm på fyra-fem år... och efter ett såpass tufft år, så kändes det bara rätt överlag, att kunna flytta hem till Stockholm igen. Sedan kände jag bara förtroendet från klubben, det betyder ju mycket också. Att alla stöttar en och vill ha en. Och så med lagkamraterna också, det är många unga, drivande, spelare och även tränare som vill ta nästa steg. Det är upp till en själv bara, att vara med på den resan.

Det tuffa fjolåret handlade om mer än bara hösten i Blåvitt, där han stannade på fyra starter och noll mål. Kouakou kom alltså från en säsong med 15 mål i Brage 2019, men när sista kontraktsåret skulle börja så tog det stopp.
– Jag hade börjat bra på försäsongen, sedan kom pandemin. Jag drog på mig en större skada och missade säsongsstarten med Brage. Det var väldigt tufft. Så försöker man stressa och komma tillbaka när man inte riktigt är i form. Ett vanligt år, missar man tre veckor så missar man tre matcher. Men förra året... missade du tre veckor så missade du fem-sex matcher. Så det var en stress i sig också, som byggdes upp. 

– Samtidigt som mitt kontrakt med Brage gick ut det året också. Och någonstans vill man visa, Brage först och främst, som jag spelade för. Men också andra klubbar. Just med mitt sista år, att kanske få ett bra kontrakt. Så det var lite stress där med skador och allting, sedan blev det som det blev. 

Och sedan dök Blåvitt upp förra sommaren... det var lockande i det läget?
– Jag visste om deras intresse sedan tidigare... men jag hade absolut ingen tanke om någon klubb alls, utan jag försökte bara komma tillbaka från min skada. Men sedan när de också fick en skada, och redan hade koll på mig så pass bra, och ville ha mig... då diskuterade jag med Brage, sade "jag har ett halvår kvar nu, ni plockade upp mig från lägre divisioner. Det är bra för er som klubb också, utåt sett, att plocka in någon från lägre divisioner, utveckla honom och göra honom till en etablerad superettanspelare. Och sälja vidare". I och med att jag bara hade ett halvår kvar. Plus, det är Göteborg. Oavsett vad så är det svårt att tacka nej. 

Det blev 353 minuters speltid över sju matcher (varav fyra från start) i Blåvitt. Noll mål, en assist. Kouakou kommenterade den misslyckade hösten efter sin flytt till Sirius, konstaterade att  "ibland passar man inte in i en spelidé". 

I Sirius har han fått en klassisk nummer nio-roll i ett lag som under Daniel Bäckström har satt ett grundspel på kort tid, enligt Kouakou. 
– Det är bra rörelse, vi har jobbat med olika sätt att såra våra motståndare på. Det känns som vi har många sätt att ta oss till målchanser, vilket många är intränade på nu. Det har tagit sin tid och vi har haft tålamod. Det har varit många nya också, Daniel. jag själv... men det känns som bitarna börjar falla på plats. Min roll som nia känns väldigt tydlig och bra. Jag har fina spelare runtomkring mig, bollskickliga, som gillar att passa och skapa målchanser. Det gör det enklare för mig också. 

Kouakous 1-0-mål i 2-1-segern mot Häcken är ett exempel på det menar han själv. Axel Björnström till Nahom Netabay och släpp på ett tillslag i djupet på Kouakou. Hela anfallet var mer eller mindre intränat:.
– Exakt, vi känner av varandra så pass bra. Jag ser nästan bilden innan jag får den där sista passningen. Just att "Acke", då i det läget ska vika in. Och när han väl passar in den så har jag redan tajmat min rörelse och vet om vad jag ska göra. Man ser på honom också, Nahom som passar mig... han tittar inte ens på mig utan han vet redan var han ska lägga den. Det är lite sådant vi har tränat på och vi har gjort det väldigt bra. Vi har börjat känna varandra, och varandras spelstilar. Det där målet, det var absolut något intränat.


Matchen mot Häcken, är det er bästa insats sedan du kom?
– Ja, där nådde vi nog... många höjde sig och nådde sin topp. Eller kanske inte topp-topp. Men ändå, vi var väldigt bra, många var väldigt bra i den matchen. Det såg synkat ut, vi spelade fin fotboll. Det kändes verkligen rätt, från första minut. 

Kul att spela i Sirius? 
– Absolut. Det är en jättefin grupp. Utanför planen, alla är med varandra. Det är ett bra gäng, lätt att komma in i. De som har kommit in nu, som Joseph Colley som kom in för några veckor sedan, jag själv som kom i januari... Det känns som att man har varit där mycket längre. Samtidigt, när vi är på träning så ställer vi krav på varandra. Vi har verkligen högt till tak i laget vilket har gjort att vi byggt en bra kemi. Som jag tycker känns på planen också. Att, "det är vi". Sedan kan alla alltid ha åsikter om var vi ska sluta i tabellen och sådär. Men vi i gruppen har väldigt stark tro på oss själva. De här matcherna vi gjort visar det. 

Kouakou konstaterar att Sirius nog överraskat många, och han gillar klubbens filosofi på värvningsfronten.
– Absolut. Jag är väldigt bra vän med Jacob Ortmark (som också är ny inför i år). Man har snackat lite, han spelade inte så mycket i Degerfors innan, och jag spelade nästan ingenting förra året. Ändå så är det jag och han som spelar tillsammans som forwards mot Häcken till exempel. Det är lite kul bara. Just att, det är inte så mycket att man tittar på vad man gjort tidigare i den här klubben. Utan de värvar de profiler som man känner kan utvecklas och hjälpa laget på bästa sätt. De tittar inte så mycket bakåt utan tittar på vad man kan göra med de spelare man har och har hittat. 

– Så det känns väldigt spännande. Det är kanske inte jättemånga som fotbollssverige har koll på, eller man kanske har glömt vissa av oss. Men som Sirius håller på och bygga någonting bra utav. Med en bra mix. 




Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: