Valet som tog landslaget hårt

STOCKHOLM: Så stod han där igen, Janne Andersson, och presenterade en landslagstrupp.
Och allt var som vanligt: The Usual Suspects.
Istället handlade det rätt mycket om en spelare som inte längre gick att ta ut.

För det var uppenbart att Anel Ahmedhodzics val att representera Bosnien tagit ganska hårt. Landslagschefen Stefan Pettersson tog först till orda och pratade om hur förbundet jobbar för att förbereda sig på den här problematiken.
Och när förbundskaptenen sen svarade på frågor om Ahmedhodzic var han noga med att betona hur han tidigt såg Malmöspelarens kvalitet när han tog med honom på januariturnén.
Det har funnits en hel del andra svenska spelare med dubbla pass som valt att representera en annan nation än Sverige, men det har aldrig bemötts med mycket än ett “jaha”.
Nu var det väldigt tydligt att landslagsledningen inte var helt nöjd med att Ahmedhodzic, som gått hela den svenska fotbollsutbildningen via alla ungdomslandslag, valt bort Sverige.
Av den enkla anledningen att man för för första gången känner att man tappat en spelare som absolut skulle kunna vara en framtida klippa i ett svenskt landslag.
Jag är helt övertygad om att Anel Ahmedhodzic skulle varit med i den här truppen efter hans vår i allsvenskan, framförallt när Marcus Danielson inte uttagningsbar och Andreas Granqvist skadad.
Nu påminde stämningen om en klubblagsledare som nyss sett en lovande ung spelare byta klubbadress.

Förbundet vill gärna se att det sker en regeländring för den här typen av situationer - vilket redan lär vara på gång - och det är klart att det aldrig hade varit en del av en presskonferens med landslaget om det inte berört en spelare som Janne Andersson räknat med framöver.
Sen vet jag inte riktigt hur en lösning på problematiken ser ut eftersom det i slutändan handlar om att en individ ska låta sina känslor styra.
Jag skrev om det i den här krönikan.
Ska spelarna låsas till ett landslag redan i tonåren efter några u-landskamper? Nej, det tycker jag inte. Barn kan inte göra sådana val.
Ska man kunna ändra sig även efter ett antal "riktiga" A-landskamper och några års karens? Nej, jag vill inte att det ska bli taktiska val när man väljer vilken nation man ska representera.
Anel Ahmedhodzic hävdade att det var ett väldigt svårt val, hans mamma ville Sverige hans pappa Bosnien och till slut visste han knappt hur han skulle göra, innan valet föll.

Det är svårt att se att nya regler kan styra de känslorna.
Antingen så vill man spela för Sverige. Eller inte.

***

Janne Andersson inledde med att prata om spelare som inte fanns med, som Danielson, Granqvist och Viktor Claesson (på väg tillbaka efter långvarig skada).
Han nämnde inte John Guidetti.
Det säger en del om Guidettis status just nu.

***

Martin Olsson behövde några matcher i Helsingborgs IF för att bevisa att han är landslagsman igen.
Jesper Karlssons insatser räckte däremot inte.
Jag har full förståelse för att Andersson gjort de valen, för det handlar också om vilka positioner det finns mest och bäst konkurrens.
Men det berättar också den gamla sanningen om att det är en smidigare väg in i landslaget om du hängt en hel del med gänget förut.
Så har det alltid varit.

***

Det är ju galet coolt motstånd som väntar, när såväl Portugal som Frankrike är på besök.
Med risk för att bli tjatig, men herregud vad publik kommer att saknas på just de matcherna.
Det låter som om det hade varit två fulla hus.
Nu kommer det eka tomt på Friends.

***

Stort att kollega Olof Lundh banade vägen för kvällisarnas löp med sin "landslagsman brottade ner tjuv"-fråga på presskonferensen.

Det sitter i honom sen gammalt.